Kommuner och landsting har ett särskilt ansvar att avskaffa löneskillnaderna. I vår budgetmotion har vi därför avsatt ett statsbidrag som premierar kommuner och landsting som minskar löneskillnader mellan kvinnor och män, skriver vänsterpartiets Ulla Andersson och Josefin Brink i Göteborgsposten idag.

Regeringens budget innehåller inga konkreta satsningar för att minska
löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Däremot en rad försämringar av
a-kassan, arbetsrätten och i familjepolitiken som kommer att slå extra
hårt mot kvinnliga löntagare. Vänsterpartiet frågade därför
arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i förra veckan om han har
några förslag på hur regeringen ska bekämpa löneskillnaderna mellan
kvinnor och män. Han svarade att regeringens möjligheter att göra något
är mycket begränsade, eftersom det är parterna som sätter lönerna.

För
att råda bot på denna häpnadsväckande handlingsförlamning presenterar
vänsterpartiet här en rad åtgärder som regeringen skulle kunna vidta om
den haft ett genuint intresse av att avskaffa lönediskrimineringen.
Samtliga finns med i den alternativa budget som vänsterpartiet
presenterar för 2007 – de är alltså fullt genomförbara.

Vänsterpartiet
har utarbetat ett helt nytt förslag på ett löneutjämningssystem för
kommunsektorn, finansierat av statsbidrag. De könsrelaterade
löneskillnaderna är störst i privat sektor. Men vi menar att kommuner
och landsting har ett särskilt ansvar, som arbetsgivare med demokratisk
förankring, att avskaffa löneskillnaderna.

Jämställdhetsindex
I
vår budgetmotion har vi därför avsatt 10 miljarder kronor under fyra år
för ett statsbidrag som ska premiera kommuner och landsting som minskar
löneskillnader mellan kvinnor och män. Modellen baseras på ett
jämställdhetsindex, där den genomsnittliga löneskillnaden i
kommunsektorn utgör balanspunkten. De kommuner som har mindre
skillnader än genomsnittet får ett högre bidrag, medan de som har
större löneskillnader får ett lägre.

Systemet lämnar stor frihet
för kommuner och landsting att välja metod för att förbättra sitt
jämställdhetsindex och på så sätt få rätt till ett högre bidrag
kommande år. Förändringar i nivåerna på det utbetalade statsbidraget
kommer också att ge en översiktsbild av kommunsektorns arbete mot
könsrelaterade löneskillnader över tid.

Ökad kvalitet
Vänsterpartiets
satsning på 200 000 nya jobb i offentlig sektor är en satsning på ökad
kvalitet i välfärden. Men det är också en jämställdhetssatsning.
Underbemanning och stress har lett till höga sjukskrivningstal i de
kvinnodominerade yrkena inom omsorgen, sjukvården och skolan. Bristen
på personal och platser inom till exempel äldreomsorgen har också lett
till att allt fler kvinnor tvingas vårda anhöriga utan ersättning.
Många tvingas på grund av detta gå ner i arbetstid eller helt sluta
arbeta.

En offentlig välfärd med tillräcklig bemanning är en
förutsättning för kvinnors möjligheter till arbete på rimliga villkor.
Den ökade konkurrens om kvinnors arbetskraft en sådan här investering
skulle leda till skulle dessutom skapa möjligheter för kvinnor att öka
sina löneanspråk också i den privata sektorn.

All statistik
visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män tar fart i samband
med barnafödande. Kvinnor tar i dag ut över 80 procent av
föräldraledigheten, och under frånvaron halkar de efter i
löneutveckling. Möjligheter till vidareutbildning och befordring går
också kvinnor förbi under småbarnsåren. Män med små barn ökar tvärtom
sin arbetstid och sin lön.

Det ojämna uttaget av
föräldraförsäkring leder dessutom till diskriminering av kvinnor
generellt – kvinnor i fertil ålder ses som "högriskprojekt" för
arbetsgivare, eftersom de kan antas vara borta från jobbet under långa
perioder med barn, medan män förväntas arbeta vidare som om inget hänt
även då de fått barn.

En individualiserad föräldraförsäkring
skulle fördela "riskerna" för föräldraskap jämnt mellan kvinnor och män
i arbetsgivarnas ögon. Ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen skulle
dessutom ge barnen bättre kontakt med båda sina föräldrar, och lägga
grunden till en fortsatt jämn fördelning av hushållsarbetet.

Deltidsarbetslösa
Minst
250 000 personer är i dag deltidsarbetslösa – det vill säga de vill
jobba heltid, men erbjuds bara deltid av sin arbetsgivare. En klar
majoritet av dessa, minst 170 000, är kvinnor, de flesta i LO-yrken.

Det
finns ingen rationell förklaring till att just kvinnors arbete ska
organiseras med deltidsarbete, när det på manligt dominerade
arbetsplatser är självklart att det är heltidsarbete som gäller.
Förutom att deltidsarbete ger lägre inkomst, har deltidsanställda också
sämre löneutveckling och sämre möjligheter att utvecklas i sitt arbete.
Heltid bör därför vara en lagstadgad rättighet, och deltid en möjlighet
som kan förhandlas mellan parterna om vissa villkor är uppfyllda.

Detta
är reformer som är fullt genomförbara och som skulle ge effekt på de
kvinnodominerade fackens möjligheter att kräva högre löner och bättre
arbetsvillkor. I brist på satsningar för att utjämna löneskillnaderna
försöker regeringen göra gällande att "sänkt skatt på låga och normala
inkomster ger många lågavlönade kvinnor i offentlig sektor mer pengar
att röra sig med".

Enkel matematik
Det är
ett desperat försök att blanda bort korten. Det är ju skillnaden mellan
kvinnors och mäns löner och inkomster som är problemet, inte den
generella nivån på inkomsterna efter skatt. Lite enkel matematik visar
att regeringens skattesänkningar totalt sett leder till större
inkomstskillnader mellan män och kvinnor, eftersom de störs-ta
skattesänkningarna går till de högst avlönade. Dessutom finansieras
skattesänkningarna med neddragningar i a-kassan och
socialförsäkringarna, vilket drabbar lågavlönade, deltidsarbetande
kvinnor ext-ra hårt.

Det går att göra något åt de könsrelaterade
löneskillnaderna. Hemligheten är att se hur förhållanden på och utanför
arbetsmarknaden samverkar för att upprätthålla dem, och vilka
förändringar som är strategiskt viktiga för att bryta mönstret.

Regeringen tycks dessvärre helt sakna sådana ambitioner.

Ulla Andersson
riksdagsledamot, finansutskottet (v)
Josefin Brink
riksdagsledamot, arbetsmarknadsutskottet (v) 

Uppdaterades: 02 nov 2006