Studenter ska inte tvingas till socialbidrag
Sverige har begåvats med en regering som skyller arbetslösheten på de arbetslösa, sjukskrivningarna på de sjuka och höga studielån på lata studenter som inte orkar arbeta vid sidan av sina heltidsstudier, skriver Johan Lindahl i en debattartikel i dagens vlt.
Sverige har begåvats med en regering som skyller
arbetslösheten på de arbetslösa, sjukskrivningarna på de sjuka och höga
studielån på lata studenter som inte orkar arbeta vid sidan av sina
heltidsstudier.
Det tog inte moderaterna lång tid att tappa masken
som "det nya arbetarpartiet" som utlovade mer pengar kvar i plånboken.
Regeringen föreslår nu en höjning av a-kasseavgiften, lägre ersättning
och färre dagar för den som blir arbetslös, slopande av möjligheten
till skatteavdrag för avgiften och, inte minst, att a-kassan ska bli
obligatorisk. Detta är inte bara en fråga om att arbetslösa kommer att
få mindre pengar i plånboken, utan också en indirekt, men högst
verkningsfull, attack mot fackföreningsrörelsen och arbetsrätten.
Med
högre avgift och sämre ersättning kommer anslutningsgraden att minska
och facken bli svagare. Lägre a-kassa betyder också lägre löner. Högern
skapar en låglönesektor och för pengarna staten får in på detta ska
förmögenhetsskatten sänkas! Detta är högerns klasspolitik.
För
studenter levereras ett särskilt paket av försämringar;
studerandevillkoret, vilket ger studenter som inte får jobb direkt
efter examen rätt till a-kassa enligt särskilda regler, tas bort. Den
sista möjligheten till a-kassa på sommaren tas bort. För studenter som
inte får jobb återstår bara socialbidrag.
Men a-kassan är ingen
välgörenhet, inget bidrag och ingen gåva som vi har fått oss till
skänks. Den är en försäkring som vi själva arbetat, arbetar och kommer
att arbeta ihop. Den är vår rättighet.
Vi accepterar inte att
a-kasseersättningen sänks, att lönerna pressas ner eller att studenter
tvingas till socialbidrag. Framför allt accepterar vi det inte, när det
bakomliggande skälet är att sänka förmögenhetsskatten för dem som redan
har det allra bäst.