Sverige behöver kollektivavtal

I torsdagens vlt försöker moderaten Anna Hård af Segerstad utmåla företagaren Sofia Appelgren, ägaren av salladsbaren Wild ’n Fresh i Göteborg, till ett offer för ”maktfullkomliga fackföreningar”. I ett försök till att smutskasta fackföreningsrörelsen påstås det i artikeln att det för fackföreningen, i det här fallet HRF, inte spelar någon roll om villkoren på en arbetsplats är bättre eller sämre än vad kollektivavtalen föreskriver, utan att det är ”maktintressen” som kommer i första hand. Påståendet bevisar att Hård af Segerstad inte förstått kollektivavtalens funktion på den svenska arbetsmarknaden.

   Kollektivavtalen sätter en nivå för lägsta
löner och är därmed en garant mot lönedumpning. Kollektivavtalen innehåller dessutom
i allmänhet OB-ersättning, övertidsersättning, havandeskapspenning,
uppsägningsregler, sjuklön, medbestämmande och mycket annat. I Sverige har vi
helt enkelt en modell med få lagregler och med mer skydd i kollektivavtalen.
Utan kollektivavtal står de anställda därför utan skydd.

   Det bör även sägas att det i det omtalade
fallet om salladsbaren inte alls är så att förhållandena för de anställda är
bättre än vad kollektivavtalet ger. De anställda har haft en timlön på 95kr i
timmen och inte haft någon semesterersättning. Den timlön som slås fast i
avtalet är med semesterersättningen inräknad minst 99,35kr i timmen.

   Advokaten Toivo Öhmans rapport visar
dessutom att arbetsgivarna i ett fall valt att inte betala sjuklön vilket är
ett lagbrott. Dessutom har arbetsgivaren endast gett muntliga löften om
OB-ersättning, extra ledighetsdagar, kostförmåner och föräldralön men några
avtalade garantier finns inte för de anställda, och hittills har ingen anställd
dragit nytta av dessa muntliga löften.

   Finessen med trygga arbetsvillkor fastställda
i kollektivavtal är att man som anställd kan veta sina rättigheter innan en
situation uppstår. En anställd ska inte behöva gå och be om saker vid varje
enskilt tillfälle, och då förlita sig på att arbetsgivaren står fast vid ett
muntligt löfte.

   Moderaten Anna Hård af Segerstads attack mot
fackföreningsrörelsens strävan efter högre löner och bättre arbetsvillkor genom
kollektivavtal är beklämmande. Är det möjligtvis så att Hård af Segerstad vill
att färre anställda ska omfattas av kollektivavtal eller att är drömmen ett
totalt avskaffande av kollektivavtalen?

/Johan Lindahl (v)