Vänsterpartiets oppositionsråd Per Lithammer skriver i en debattartikel i vlt om religiösa friskolor. Artikeln publicerades i tidningen 9 augusti.

Återigen drar diskussionen om friskolorna i Sverige
igång och nu är det folkpartiet som driver frågan. Nu skall det sättas
stopp för religiösa friskolor. VLT:s ledarsida skriver den 4/8 att
"friskolereformen 1992 har medfört konsekvenser som då få kunde ana".
Jag
påstår mig inte veta 1992 vad denna reform skulle innebära, men jag har
i många debatter genom åren uttryckt mig på ­följande sätt:
"friskolereformen är en av de mest aningslösa reformer som införts i
Sverige i modern tid". Det gläder mig att ledarskribenten och jag är
överens om detta trots att vi uttrycker oss på lite olika sätt.
Det
intressanta ur idéologisk synpunkt är den konflikt som liberalerna
drabbas av i denna fråga. Är det staten som skall bestämma vad våra
barn skall lära sig i skolan eller är det föräldrarna? Bara namnet
friskola ­säger ju något om frihet men frihet ifrån vad eller till vad?
Historiskt
sett så var det Napoleon som införde den enhetliga grundskolan, det
­handlade då om makt. Den katolska kyrkan hade hand om skolan och kunde
på så sätt enligt franska staten indoktrinera barnen med att lära ut
saker som motverkade ­statens intressen. För att minska den katolska
­kyrkans makt tog då den franska staten över skolutbildningen.
Bismarck
i Tyskland följde sedan den ­franska modellen och när sedan Tyskland
besegrade Danmark vid slaget i Dybböl 1864 fick Bismarck frågan från
den samlade journalist­kåren: hur kunde tyskarna så lätt besegra
Danskarna? Bismarck svarade kort: vi har en enhetlig grundskola i
Tyskland där alla får samma kunskaper och på så sätt blir det lättare
för oss att organisera oss i bland annat ett krig. Budskapet spreds i
Europas alla tidningar och vips var det ingen politiker eller statsman
som inte verkade för att man skulle ha en enhetlig grundskola i sitt
land.
I Sverige infördes folkskolan 20 år tidigare, det tog dock
några årtionden innan verksamheten helt fungerade och Bismarks utspel
spelade säkerligen en stor roll för denna ­utveckling. Det handlade då
om makt och frågan är väl den samma i dag eller vad säger liberalerna?
Det
bör tilläggas att Danmark som ­förlorade slaget vid Dybböl valde en
annan väg än många andra länder, man har i dag i Danmark ingen
skolplikt likt den vi har i Sverige. ­Danmark har undervisningsplikt –
ej ­skolplikt – från 7-16 års ålder. Det innebär att ­föräldrar kan
undervisa sina barn i hemmet, dock under förutsättning att
undervisningen ger samma förkunskaper som den allmänna grundskolan
(folkeskolen) ger. Det medför att det danska skolväsendet inte är lika
­enhetligt som det svenska. En mer frihetlig syn således, influerad av
Grundtvig som haft stor betydelse för dansk politik och i synnerhet
utbildningsväsendet.
Vem ska ha makten att bestämma över barnen, den
enskilda föräldern eller staten som för tillfället har en
folkpartistisk skol­minister och handlar det bara om religiösa
friskolor?
Frågan är komplicerad och jag ser med spänning fram emot
hur liberalerna skall ta sig ur detta dilemma. Man lever så länge man
lär!

Per Lithammer  

Uppdaterades: 17 aug 2007