Från centralt håll har Miljöpartiet tagit avstånd från borgarnas vårdnadsbidragsreform men hur är det på kommunal nivå, undrar Lars Ohly, Josefin Brink och Per Lithammer

Högerregeringen kallar det skattefinansierade
vårdnadsbidraget för "valfrihet" för barnfamiljerna att ordna sin
barnomsorg. Detta är självklart struntprat och en till­bakagång till
ett hemmafrusamhälle.

Miljöpartiets ena språkrör, Peter Eriksson, har
insett detta och tagit avstånd från förslaget. Frågan är vad
miljöpartiet i Västerås, som samarbetar med borgarna, tänker göra.

Vårdnadsbidraget
innebär att våra gemensamma skattemedel försvinner från den kommunala
barnomsorgen, som de allra flesta faktiskt vill erbjuda sina barn.
Bidraget, som föreslås bli 3000 kronor i månaden, kommer att utgöra ett
billigt
alternativ för många kommuner, jämfört med att satsa på
att bygga ut barnomsor­gen. Risken är uppenbar att tillgången till bra
barnomsorg för alla barn försämras.

Vänsterpartiet vill satsa på
att utveckla och förbättra den offentliga barnomsorgen, nu när det
finns gott om pengar i stats­kassan. Mindre barngrupper, högre löner
för de anställda och mer personal skulle höja den pedagogiska kvalitén.
Ökad tillgång till barnomsorg på kvällar, nätter och helger skulle
underlätta för föräldrar med skiftjobb och oregelbundna arbetstider.
Möjligheter till pedagogisk mångfald och alternativ för barn med
särskilda behov skulle göra förskolan till ett bra alternativ för ännu
fler.

Vad vill miljöpartiet göra för barn­omsorgen? Visserligen
har miljöpartiet, från centralt håll, tagit avstånd från borgarnas
vårdnadsbidragsreform men hur är det på kommunal nivå?

Lars Ohly
Partiordförande

Josefin Brink
Riksdagsledamot

Per Lithammer
Gruppledare i Västerås 

Uppdaterades: 24 sep 2007