USA ut ur Irak!

Inför 5-årsdagen av USA:s anfall mot Irak demonstrerade fredsrörelsen i Sverige och runt om i världen den 15 mars. I Västerås anordnade Nätverket mot krig en manifestation. Nedan skriver Vasiliki Tsouplaki om varför det är viktigt att protestera mot USA:s ockupation av Irak.

USA UT UR IRAK!
För fem år sedan var jag
en av dem som organiserade motståndet mot det då stundande Irak-kriget.
Med
hjälp av demonstrationer, bokförsäljning, namninsamlingar och
flygbladsutdelningar fick vi stor uppmärksamhet kring vårt arbete och
lördagen
den 15:e februari 2003 lyckades vi i Västerås få ut över 1000 personer

gatorna för att demonstrera mot USA:s krigsplaner.

Det vi sa då var att
Irak-kriget riskerade bli ett nytt Vietnam. Historien har tyvärr gett oss
rätt.
Enligt en rapport från Johns Hopkins-universitetet i Baltimore har kriget
hittills orsakat att mer än 650 000 irakier dödats. Och enligt siffror
från FN
har det amerikanska kriget mot Irak gjort närmare 2 miljoner irakier till
flyktingar. Över 3200 soldater från USA och över 120 brittiska soldater
har
dödats och tiotusentals har invalidiserats. Kriget har bevisligen blivit
den
humanitära katastrof som vi i fredsrörelsen varnade för 2003.

Efter USA:s och dess
allierades folkrättvidriga anfallskrig vidtog en brutal ockupation som
upprätthålls
med dagliga bombningar, dödande och systematisk tortyr. I namn av krig mot
terrorismen trampar USA och dess allierade på de rättigheter man påstår
sig
vilja försvara. Människor fängslas, torteras och dödas utan rättegång,
utan
bevis, utan tillstymmelse till rättsäkerhet.

Den borgerliga regeringen
har visat ett mycket tydligt stöd till USA:s så kallade krig mot
terrorismen
och ockupation av Irak och Afghanistan. Trots att två av tre amerikanska
presidentkandidater i dagsläget kräver ett trupptillbakadragande
försvarar
Sveriges regering reservationslöst den amerikanska ockupationen. Men vad
händer
om Obama eller Clinton vinner valet? Kommer Carl Bildt ensamt stå och
kräva en
fortsatt amerikansk ockupation av Irak?

Fem år efter kriget
inleddes är det fullt rimligt att ställa samma politiska krav som vi
gjorde då:
Inget svenskt stöd till kriget och stoppa vapenexporten till krigförande
länder. Dessa två krav kommer aldrig tappa i aktualitet utan tvärtom bli
allt
angelägnare så länge ockupationen fortgår. Frågan är bara hur lång
tid det
kommer att ta för den svenska bombhögern att inse sitt misstag och våga
ifrågasätta USA:s krig?

Vasiliki Tsouplaki, kommunfullmäktigeledamot (v)
Kopiera länk