I två debattinlägg som vänder sig till Socialdemokraterna väljer Bengt-Åke Nilsson (FP) att indirekt kritisera mig som vänsterpartistisk ordförande för barn- och ungdomsnämnden. Innan nämnden ens har haft sitt första möte vill Nilsson varna Socialdemokraterna och västeråsarna för att man har släppt i före detta kommunister och extremister i stadens kanske viktigaste verksamhet.

Det är verkligen en låg debattnivå från en veteran som Nilsson. Jag kanske är naiv som trodde att vi kunde hålla oss till sakfrågor och vända oss direkt till berörda parter med vår kritik.

Vänsterpartiet har en mängd förslag på hur vi vill förbättra skolan. De bygger i de allra flesta fall på den pedagogiska forskningen och i några fall tänker vi nytt och försöker vara visionära. Vi vill inte tillbaka till den skola som Bengt-Åke Nilsson växte upp med utan tror att vi har nya utmaningar framför oss. Arbetslivet ser annorlunda ut, det krävs nya förmågor och andra typer av färdigheter.

Vi öppnade för en diskussion om den läxfria skolan för många år sedan och vissa skolor har redan jobbat så i ett decennium. Det är helt normalt och inget extremistiskt att schemalägga läxtid och ha lärare på plats för att hjälpa till under den tiden. Det var ett förslag av många för att komma åt den alarmerande utveckling som ger allt större resultatglapp mellan barn från olika samhällsklasser. Vad har Folkpartiet för förslag för att komma åt detta?

Betygsfritt har vi redan i de flesta årskurser och det finns skolor som inte tillämpar betyg alls, inte heller detta är särskilt kontroversiellt. I de politiska partiernas roll måste ingå både att hålla sig uppdaterade med forskningen och att själva skapa debatt och opinion. Folkpartiet har lyckats hyfsat i den senare frågan men går helt i otakt med skolforskarna.

Men det som oroar mig mest är inte att Bengt-Åke Nilsson inte är uppdaterad på det pedagogiska området utan att han verkar tro att vi på kommunal nivå skulle kunna göra om betygssystemet eller att vi politiker i barn- och ungdomsnämnden ska detaljstyra antalet läxor i skolan. Eller är det till och med så att han är medveten om detta men helt enkelt vill vilseleda läsarna? Då är ännu ett lågvattenmärke nått från Nilssons sida.