Bättre på “flumskolans”tid?
I VLT:s ledare den 6 februari skriver man under rubriken ”När epoken Björklund tar slut” och åsyftar till att det kanske var en av de sista gångerna som Björklund talade i Almedalen.
Ledaren fortsätter och lovordar Björklund för hans insatser men konstaterar också att även om de opinionsmässiga framgångarna uteblivit är det få partier som de senaste åren kunnat mäta sig med FP när det gäller sakpolitiskt inflytande.
Vidare vill man mena ”Partiet har inte bara kunnat dominera den skolpolitiska debatten till den grad att övriga partiers politik i perioder mest framstått som varianter av FP-politiken, man har även haft chansen att under snart sju års tid omsätta idéerna till praktisk politik”.
Undertecknad kan till viss del instämma i ovan- stående men saknar en analys av vad som Björklund åstadkommit. När Björklund tillträdde och under de sju år han verkat som skolminister har han som ett mantra använt begreppet ”flumskola” för det som varit och det han velat skapa skulle vara något bättre.
Jag tar mig friheten att jämföra ”flumskolan” med hur det ser ut i dag efter sju år med Björklund som skolminister.
Vi kan konstatera att på ”flumskolans” tid ville många bli lärare och det var svårt att komma in på lärarhögskolan. Idag är det inte många som vill bli lärare och i princip vem som helst blir antagen.
På ”flumskolans” tid hade lärarna bra betalt och i dag med en europeisk jämförelse är lärarna trots senaste löneavtalet har lärarna låga löner.
På ”flumskolans” tid låg Sveriges elever i topp vad gäller resultat och i dag halkar vi efter andra länder, vilket visar sig i internationella undersökningar.
På ”flumskolans” tid var klasserna blandade. De rikas barn gick samma skolor som alla andra barn, de religiösas barn gick i samma klass som alla andra barn och så vidare.
På ”flumskolans” tid var det grundtanken att detta minskade risken för kommande klyftor i samhället och att detta ökade förståelsen mellan olika grupper i samhället. Nu på Björklunds tid är grundtanke en annan.
På ”flumskolans” tid fanns det inga skolor som drevs med syfte att generera vinst och avkastning till svenska och utländska bolag. Nu på Björklunds tid drivs många skolor med främsta syfte att generera vinst och att den skall flyttas till skatteparadis och pedagogiken kommer i andra hand.
Vi ser ju resultatet av förd politik och att det naturligtvis resulterar i att liberala ledarskribenter så som VLT:s sakteliga börjar tala om ett slut på epoken Björklund.
Per Lithammer