Ett värdigt liv går inte att pruta på
Bengt-Åke Nilsson (FP) anser den 30 januari att det behövs upphandlingar för att säkerställa kvalitén inom äldreomsorgen.
Jag anser tvärtom att upphandlingsprocessen tenderar att bryta ned kvalitén.
Det grundar jag på följande: de kommersiella välfärdsföretagen syftar till att göra vinst. Vinsten uppstår till exempel genom att minska personalstyrkan och därmed sänka lönekostnaderna så mycket det går i förhållande till upphandlingens krav.
Det företag som kan sänka kostnaderna mest kan höja vinsten mest. Här finns naturligtvis en betydande risk för kvalitetssänkning.
För att motverka att företagen minskar sin personalstyrka för mycket måste vi i äldrenämnden skriva så detaljerade upphandlingsdokument som möjligt för att se till att vi får vad vi betalar för. Det innebär att vi säkrar en nivå som utföraren inte ska gå under.
Men det innebär också att någon utveckling därutöver inte gynnas. Det som inte är inskrivet i avtalet kan utföraren ta bort.
Detta innebär att drivkraften till förbättringar försämras. Efter en upphandling blir därför ofta verksamheten densamma fram till nästa upphandling. Vårdföretaget kan utföra sitt uppdrag med så lite personal och andra kostnader som möjligt för att skapa vinster åt ägarna.
Denna jakt på vinster tvingar den kommunala utföraren att agera på ett likartat sätt för att vinna upphandlingar. Den måste minska personaltätheten för att kunna hänga med.
I Västerås har vi en fristående kommunal organisation, Proaros, som ska lägga bud precis som andra företag. Kommunen deltar i samma tävling; att vinna verksamhet med det lägsta priset. Upphandling driver därför kvalitén neråt och inte uppåt.
Beställar- och utförarssystemet innebär att vi i kommunen måste ha en utbyggd avdelning som sköter upphandlingar för att få den kvalitet vi vill ha. Dessutom behöver vi ett omfattande kontrollsystem för att säkerställa kvalitén på våra boenden.
Det inkluderar enkäter, undersökningar och besök. Fler upphandlingar kräver fler kvalitetskontroller.
Detta ger en växande kontrollapparat och upphandlingsorganisation på beställarsidan, samt en stor organisation på utförarsidan. Detta kostar mycket pengar som kunde ha använts till bättre vård.
Vinstjakten i äldreomsorgen hotar, tillsammans med en fördyrande byråkrati, att bryta ned kvalitén i verksamheten. Om vinstsyftet tas bort från verksamheten, och vi slutar att ”leka affär”, så kan resurser frigöras som kommer de äldre till del. Ett värdigt liv ska inte gå att pruta på.
Rickard Borg (v), ledamot i äldrenämnden