Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck (S)

Hur tänker ni minska andelen boende med försörjningsstöd i bostadsområden och enskilda fastigheter i enlighet med det uppdrag ni föreslog till budgetfullmäktige?

Bostadssegregation, precis som skol- och arbetssegregation, är ett samhällsproblem som leder till ökad polarisering, stigmatisering och exkludering och är därför viktigt att motverka. Behov av försörjningsstöd kan vara plötsligt uppkommet, tillfälligt men även pågå under en längre tid. Majoritetens (S, L, C, MP) förslag till åtgärd är att andelen personer med försörjningsstöd i en enskild flerfamiljsfastighet, ett enskilt kvarter eller enskild stadsdel aldrig ska uppgå till mer än 20 procent och att målet långsiktigt bör vara 10 procent. Det är en skrivning som lämnar utrymme för en del frågor.

Historiskt sett har man försökt se till att minska bostadssegregationen genom att bygga olika typer av fastigheter i områden och bygga fler hus med hyresrätter i nya områden samt områden som tidigare saknat det. Här har Mimer haft ett uppdrag att etablera sig i fler områden. Om man begränsar hur många som får bo i enskilda fastigheter men försörjningsstöd så riskerar det att öka segregationen i området om det finns få fastigheter med hyresrätter.

Det föranleder mig att ställa följande frågor:

1. Hur ska kartläggningen gå till?
2. Vilka åtgärder ska kunna vidtas om andelen med försörjningsstöd anses vara för hög?
3. Hur ska kravet på begränsningar i andel boende med försörjningsstöd leda till minskad boendesegregation i områden med mestadels dyrare boenden?
4. Var ska människor med försörjningsstöd ha råd att bo?

Olle Kvarnryd (V)
2018-12-10

Uppdaterades: 15 jan 2019