Interpellation till kulturnämndens ordförande Markus Lindgren (MP)

Vad hände med beslutet om att bli medlem i ICORN och fristad för kulturarbetare?

Redan 2013 lyfte Vänsterpartiet frågan om att Västerås skulle utreda möjligheten att bli fristad för kulturarbetare genom ett nämndinitiativ i Kulturnämnden. Tidigare har flera fristadsprojekt endast omfattat författare, därför vill Vänsterpartiet bredda programmet med att även innefatta serietecknare, bildkonstnärer, musiker och andra kulturarbetare.

Ansvarig nämnd utredde frågan och kom fram till att staden då behöver vara medlem i ICORN och att kostnaden bedömdes till 300 tkr/år + personalkostnader för koordinator 0,2-0,25 tjänst. Sedan blev det val och en ny majoritet i Västerås. Vänsterpartiet fortsatte att driva frågan om att Västerås skulle bli en fristad, men det fanns inget intresse från dåvarande majoritet (S, MP, C och KD).

Ett nytt omtag i frågan väcktes genom att dåvarande Folkpartiet nuvarande Liberalerna la en motion om att utreda förutsättningarna för ett medlemskap i ICORN och att engagera sig som en fristad för förföljda författare i International Cities and Refuge Network (ICORN).

I och med denna motion lyfte Vänsterpartiet vårt gamla nämndinitiativ om att bredda fristadsarbetet att omfatta fler kulturella uttryck. Något som inte fick bifall, men utlovades finnas med i framtida arbete efter att kommunfullmäktige valde att bifalla motionen.

Under 2018 fick kommunfullmäktige en återrapportering av uppdrag – Prövning av finansiering för medlemskap i ICORN och inrättandet av ett Fristadsprogram för kulturarbetare. I återrapporten framgår det att Kultur- och idrottsförvaltningen bedömer att med de rationaliseringskrav som ligger inte kan finansiera ett medlemskap i ICORN och inrättandet av ett fristadsprogram i 2018 års budget.

Förutsättningarna för medlemskaps ska prövas även i nämndens process kring planeringsunderlag 2019.
Frågan om att bli fristad har blivit en långbänk. Under snart sex års tid har från utretts. Det börjar vara hög tid att gå från ord till handling. Situationen i världen har under tiden förvärrats och fler kulturarbetare än någonsin lever under censur, förtryck och dödshot. Fristadsprogrammet är ett led i att säkra yttrandefriheten och allas globala rätt att få sina synpunkter framförda i offentliga sammanhang. Det är en solidaritetshandling med all världens utsatta kulturarbetare och ska ge hopp om att en bättre värld är möjlig.

Det föranleder mig att ställa följande frågor:

• Hur är det möjligt att det ännu efter sex år inte finns ett Fristadsprogram i Västerås
• Är det här bara en fråga om ökade utgifter för Västerås stad?
• Har det då gjorts några överväganden om vad Fristadsprogrammet betyder för yttrandefriheten i världen i relation till vad det kostar kommunen?
• Har det då gjorts några överväganden om vad en kulturarbetare i Fristadsprogrammet i Västerås skulle kunna tillföra stadens kulturliv i relation till vad det kostar kommunen?
• Har det då gjorts några överväganden om möjligheterna att stärka Västerås vision ”om mångfald som en tillgång, en stad där människor känner att allt är möjligt” och satt det i relation till vad det skulle kosta kommunen?
• Kommer ni från den politiska majoriteten (S, C, L, MP) att avsätta pengar i kommande budget för 2020 för att inrätta ett fristadsprogram i Västerås?

Lars Nordin (V)
2019-04-01

Uppdaterades: 08 apr 2019