Kortsiktiga beslut inom socialtjänsten
Debattartikel av Anna Maria Romlid publicerad i VLT den 3 oktober 2019
När samhället misslyckas ökar kostnaderna i kommunernas socialnämnder. Det är samma trend i hela landet. Så att individ- och familjenämnden i Västerås dras med stora underskott är inte unikt även om vi sticker ut. Prognosen är att nämnden i år kommer att gå back med 170 miljoner kronor.
När ekonomin är så tuff är det lätt att ta kortsiktiga och dumma beslut. Det är dessvärre precis vad som händer just nu.
VLT har rapporterat om Juhani Kouismanen och Adriano Abrahamsson som bor på motivationsboendet Södra Allén och nu på grund av besparingar inte längre kommer att få bo kvar. De lämnas rakt ut i en tuff bostadsmarknad, där det är en stor brist på billiga lägenheter och där deras stöd försvinner.
Förra veckan besökte jag Råbystallet som jobbar med sysselsättning och behandling för personer med missbruks- eller psykosocial problematik. Här finns också en stor oro kring om hur nämndens planerade besparingar kommer att slå just för dem. Oron att inte få ha kvar sin insats, oron över att börja missbruka igen och oron att förlora sin trygghet.
Södra Allén och Råbystallet är två exempel på hur fel det går när inte en konsekvensanalys görs innan beslut. Utifrån berättelser från de drabbade kan vi bara konstatera att besparingarna kommer att leda till mänskliga tragedier och med stor sannolikhet högre kostnader på längre sikt.
Från Vänsterpartiets sida vill vi pausa besparingsjakten och istället lägga fokus på en omvärlds- och konsekvensanalys. Det är inte okej att vi betalar ut stora summor till privata bolag när det finns billigare och bättre alternativ. Exempelvis betalar vi dubbelt så mycket till privata bolag för familjehem än dem vi själv har rekryterat. Det är oerhört viktigt att vi slutar att använda oss av dessa kostsamma lösningar.
Andra kostnader som drar iväg är dyra konsulter. Det påverkar både ekonomin och den hjälp vi erbjuder. Kontinuiteten och relationen mellan socialsekreterare och klient blir lidande. Vi behöver också se över om åtgärderna ligger under rätt nämnd. Kanske är det mer rimligt att vissa insatser ska ligga under nämnden för personer med funktionsnedsättning eller äldrenämnden.
Med andra ord krävs en ordentlig översyn så att inte fler människor faller ut ur systemet. Vi behöver också prioritera de förebyggande och långsiktiga åtgärderna lika mycket som de akuta lösningarna. I det korta perspektivet behöver vi skjuta till mer pengar till individ- och familjenämnden.
Det är inte hållbart att spara på människorna som behöver samhället allra mest. Människor behöver gemenskap och sysselsättning, inte hårdare tag. Västerås har råd att fortsätta erbjuda en trygg välfärd med hög kvalitet. Vi har råd att låta alla leva ett värdigt liv.
Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd