Skolans misslyckande ger ökade kostnader
Debattartikeln publicerades i VLT den 22 november 2019:
Vilket skulle bevisas, som det står i matematiska sammanhang.
Individ- och familjenämnden (IFN) har stora underskott i budget. En utredning har gjorts av Ernest and Young (E&Y) som underlag för att kunna göra en handlingsplan för en budget i balans.
E&Y kritiserar IFN för att de i sina egna analyser inte tagit med de bakomliggande orsakerna till budgetunderskottet. Varför har IFN fått en markant ökning av ärenden inom barn- och ungdomsvården? Varför har IFN mycket höga kostnader för vården av vuxna missbrukare?
E&Y pekar också på socialvårdens utsatta situation där brister i andra kommunala verksamheter kan belasta IFN med ökade kostnader. Nämnden kritiseras också för brister i det förebyggande arbetet.
Jag refererade till utredarnas kritik under fullmäktigedebatten. De som ska skriva handlingsplanen måste, enligt min mening, lyfta blicken och se bortom IFN:s egna budgetposter för att förstå de bakomliggande orsakerna till den akuta situationen i Västerås.
Finns det andra kommunala verksamheter i Västerås som misslyckas med sitt uppdrag och på så vis ger ökade kostnader till IFN? Jag gav skolan som exempel. Det svar jag fick av Anders Teljebäck (S) tolkade jag som att det är viktigt att se det här som IFN:s egen utredning. Jag uppfattade det som en tydlig markering att IFN endast ska granska sin egen verksamhet och inte göra någon omvärldsspaning för att bättre förstå den uppkomna situationen. Det gör mig orolig. Granskar IFN bara sin egen ärendehantering och sina egna budgetposter är det risk att handlingsplanen bara kommer att innehålla förslag på en hårdare bedömning av vilka ärenden man ska aktualisera och vilka verksamheter man ska dra ner på. Dessa åtgärder kommer att drabba människor som faller utanför prioriteringarna, men som likafullt är i behov av stöd.
Otryggheten ökar bland eleverna i åk 9 och skolfrånvaron ökar i åk 7–9. Skolresultaten för elever med föräldrar utan eftergymnasial utbildning går ner. Många av eleverna klarar inte gymnasiebehörigheten.Jag menar att IFN:s allt snabbare ökning av ärenden är ett symtom på allvarliga brister i vår kommun. Västerås skolverksamheter har stor del i detta, då de på ett påtagligt sätt brister i sitt kompensatoriska uppdrag.
Elever som är otrygga, har hög frånvaro och inte klarar skolan riskerar enligt all tillgänglig forskning att hamna i ett livslångt utanförskap och kriminalitet. För strax utanför skolan står det äldre ungdomar som kan erbjuda en tillhörighet och en återupprättad självkänsla, efter alla misslyckanden i skolan. Här blir man sedd, här är man någon. Man behöver bara göra dem en tjänst då och då.
Är det här något som bara händer i Västerås? Nej, naturligtvis inte. Men Västerås har en mycket låg kostnad för skolan jämfört med andra kommuner och kostnaderna för IFN är anmärkningsvärt hög.
I senaste budgetdebatten tog jag upp den allvarliga situationen i Västerås och menade att vi snabbt måste göra mycket stora satsningar på skolan och se dem som långsiktiga investeringar. Investeringar som kommer att betala sig genom att till exempel behovet av dyra ungdomsboenden och platser på behandlingshem minskar.
Får skolan en rejäl ökning av anslagen för att klara sitt kompensatoriska uppdrag och socialtjänsten satsar på förebyggande arbete i samarbete med skolan så kommer vi på sikt tillrätta med IFN:s höga kostnader för ungdomsvården. På lite längre sikt är det rimligt att anta att kostnaderna för missbruksvården för vuxna minskar i samma utsträckning. För barn och ungdomar i utanförskap blir snart unga vuxna i utanförskap med ett tilltagande missbruksproblem.
Alltså, en stor investering i skola och förskola ger dubbelt tillbaka i form av minskade kostnader för Individ- och familjenämnden. Och det viktigaste av allt; barn och unga får det stöd de behöver för att klara skolan så att de med stark självkänsla och framtidstro kan gå vidare till högre studier och ett meningsfullt vuxenliv.
Lars Nordin (V)