Vi behöver göra upp med klassamhället
Debattartikel publicerad i VLT den 21 september
Författaren Patrik Lundbergs sommarprat gjorde ett starkt intryck på mig. Han ställde frågor som borde vara i centrum av samhällsdebatten. Varför har den förväntade livslängden ökat i alla grupper utom för lågutbildade kvinnor? Varför fick hans mamma det sämre när nästan alla andra i Sverige fick det bättre?
Nyligen presenterade Jämlikhetskommissionen sin 1 000-sidiga utredning ”En gemensam angelägenhet”. Där finns några av svaren, till exempel att den relativa fattigdomen i Sverige ökade från 7 till 15 procent mellan 1995 och 2017. Orsaken är skattepolitik som gynnat de som redan har och åtstramningar i välfärden som drabbat de som inte har.
Kanske var det därför utredningen försvann så snabbt från debatten. För regeringen och samarbetspartierna vill inte prata om klass. De vill inte prata om den ojämlika politik som har förts i Sverige de senaste decennierna och som de fortsätter driva.
Jämlikhetskommissionen skriver: “Jämlikhet har under lång tid fått stå tillbaka för andra politiska mål, men de snabba förändringar som ägt rum både i Sverige och i omvärlden motiverar en omprövning.”
I utredningen målas en dyster bild upp av ett land som inte längre har ambitioner att vara världsmästare i jämlikhet. Ökande klyftor, bostadsbrist, segregation och ett utbildningssystem som inte är likvärdigt. Globaliseringen spelar en viss roll men enligt utredarna är huvudorsaken politiska beslut som har fattats och politiska beslut som inte har fattats.
Skolan spelar en nyckelroll för ett rättvist samhälle. Liksom Vänsterpartiet drar Jämlikhetskommissionen slutsatsen att kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och det fria skolvalet har lett till stora kvalitetsskillnader mellan olika skolor och kommuner. Även i Västerås breder klassamhället ut sig. Genom Västerås stads välfärdsindikatorer har vi lokalpolitiker en god kännedom om inkomstskillnader, vilka bostadsområden där arbetslösheten är lägst, vilka bostadsområden där ohälsotalen är högst och så vidare. Extra bekymmersamt är att skillnaderna mellan våra stadsdelar är tämligen permanenta.
Det är dags för en u-sväng i politiken. Vi behöver göra upp med klassamhället, inte förstärka skillnaderna. Men det kräver att vi slutar upp med stora skattesänkningar för de rika och utökade Rut-bidrag.
På ett lokalt plan behöver vi stärka skolan så att alla barn har samma förutsättningar att klara målen. Vi behöver bygga fler hyresrätter som vanligt folk har råd med i områden med stor andel småhus, villor och bostadsrätter. Men framförallt behöver vi ett statligt skattesystem som vågar omfördela resurser efter behov.
Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd