Marknadsskolan har nu kommit fram till vägs ände
När friskolereformen genomfördes 1992 skulle den gynna glesbygdsskolor och små föräldrakooperativ med speciell pedagogisk profil. Nu, efter nästan 30 år, ser vi att den i stället har gett oss världens mest extrema skolsystem där enorma skolkoncerner kan ta ut obegränsade vinster på bekostnad av elever och skolpersonal. Det är inte konstigt att inga andra länder har valt att kopiera denna skolmodell – den fungerar inte.
Tyvärr ser vi att skolkoncernerna till stor del gör sina förtjänster genom att minska lärartätheten i skolan, ha lägre löner och hyra undermåliga lokaler. Barns rätt till kunskap, själva målet med skolgången, har blivit något man kan fuska med om det gynnar ägarna. Friskolornas elever får bättre betyg än de kommunala skolornas men klarar sig sämre i nationella prov och på högskolor och universitet. Skolans kompensatoriska uppdrag, som en gång byggde världens mest jämlika land, har bytts ut mot kötider och ett segregerande skolvalsystem. Oseriösa ägare som sätter vinst före utbildning har betytt att stora pengar måste användas till kontroller och granskning. I Finland, som gått en annan väg och sagt nej till marknadsskolan, behövs till exempel ingen myndighet motsvarande Skolinspektionen. De resurserna kan gå till eleverna i stället för till kontrollanter.
Barnen förtjänar bättre. En bra utbildning är en rättighet, ingen handelsvara. Vi vill att alla skolans resurser ska kunna användas till undervisning och stöd till elever. Vi har länge drivit frågan om ett vinstförbud i svenska skolan, men det räcker inte. Skolkoncerner kan enkelt föra över pengar till andra bolag inom koncernen eller till närstående bolag utanför koncernen genom att fakturera för diverse tjänster. Därför vill vi se en lagändring som innebär att endast organisationsformer som inte är vinstdrivande får bedriva skolverksamhet.
Vi är medvetna om att inte allt skulle bli perfekt utan vinstintressen i skolan. Självklart behöver vi också arbeta med lärarnas och elevernas arbetsmiljö. Det behövs fler lärare, skolbibliotekarier, specialpedagoger och annan stödpersonal och lärarna måste få mer tid att arbeta med det som är deras huvudsakliga ansvar, undervisningen. Det är bara så vi kan skapa en skola som kan möta barn utifrån deras olikheter och skiftande behov. Det arbetet skulle dock bli så mycket lättare om alla resurser stannade inom skolan och vi kunde minska skolsegregationen.
Linn Wegemo (V)
Ordförande Västerås
Vasiliki Tsouplaki (V)
Riksdagsledamot Västmanland