Vasiliki Tsouplakis första maj tal
Kära första maj firare
Jag är glad att alla ni med hjärtat till vänster samlas här idag. För mig en första maj en dag då jag blir påmind om att vi är många i hela välden som kämpar för rättvisa och socialism.
På Internet kan man följa andra manifestationer live, i tidningarna kommer det imorgon finnas bilder på folkhav med röda fanor och på tv i kväll kan vi höra delar av tal med både samhällskritik och uppmuntrande budskap .
Vi kan i vardagen känna oss ensamma i vår övertygelse men en dag som denna blir man fylld av förhoppningar om att den globala arbetarrörelsen ska växa sig stark igen och att vi tillsammans med kamrater i Egypten, Iran, Colombia och Grekland faktiskt kan skapa ett annat samhälle.
Men det är inte bara idag det är viktigt att tala om ett globalt engagemang och internationell solidaritet. Det finns många som året om behöver höra budskapet att arbetare i alla länder har gemensamma intressen. Det blåser allt kallare vindar i Europa och Sverige är tyvärr inget undantag. Det finns krafter som får näring ur de klyftor som högerpolitiken skapar. När människor upplever att de får det sämre för varje år som går, när de känner att all förändring som sker är till det sämre förlorar man tilliten till politiken och börjar se om sitt eget hus.
Man tror inte längre på gemensamma projekt och ser inte sina grannar som en del av lösningen utan som en del av problemet. Om jag ska få det bättre måste någon annan få det sämre. Högerns retorik har ställt svenskfödda mot invandrare, sjuka mot friska och arbetslösa mot arbetande.
I det här läget måste vi med hjärtat till vänster ta ett stort ansvar för att vrida debatten. Vi måste ta debatten med dem som lägger skulden på enskilda grupper och vi måste ge en annan förklaring. Vi bor i ett rikt land men alla får inte ta del av de framsteg som görs. När vissa samlar pengar på hög har andra svårt att få ihop det till mat för hela månaden. Vi måste erbjuda lösningar på de problem som människor upplever i sin vardag och vi måste visa att det är när vi gör saker tillsammans som vi når framgång.
Den svenska arbetarrörelsen har stolta traditioner. Man skapade arbetslöshetskassor, kooperationen och folkets hus. Man såg gemensamma problem och förstod att det gällde att ta saken i egna händer. De styrande skulle inte ge oss något gratis. Den svenska välfärden byggdes sedan upp genom både parlamentariskt och utomparlamentariskt arbete. Vi ser idag att fackföreningsrörelsen och socialdemokratin inte längre är den dominerande kraften som sätter dagordningen. Nyliberala teorier styr idag det offentliga samtalet. Som vänsterparti kan vi inte längre nöja oss med att kritisera socialdemokratin från vänster. Vi måste gå före och ta på oss ett större ansvar för organiseringen av den svenska arbetarrörelsen.
Jag har under några månader haft förmånen att delta i Vänsterpartiets framtidskommission som ska försöka identifiera de politiska projekt vi har framför oss de kommande 5 till tio åren. När varken högern eller socialdemokratin har några visioner att erbjuda förutom skattesänkningar som kanske ger de med välbetalda jobb en extra vecka i Thailand till vintern måste vi visa att det finns större och viktigare frågor att ta tag i.
Vi måste först och främst på alla sätt det är möjligt bekämpa den privatisering som sker av vårt samhälle. Det måste vara högsta prioritet att förstärka det folkliga inflytandet på bekostnad av marknaden. Vi måste sätta stopp för de utförsäljningar som sker av vår välfärd och de enorma strömmarna av pengar från skattebetalare till privata företags konton.
Idag flyttas allt mer makt bort från demokratiskt valda församlingar till stängda bolagsstyrelser. Lämnar vi över de mest vitala områdena till marknadskrafterna är det oerhört svårt för riksdag, kommunfullmäktige eller någon annan politisk instans att förbättra människors villkor. Vi ser det redan nu att människor förlorar tilltron till det gemensamma och köper sig privata försäkringar, och får en egen snabbfil.
För att skapa ett jämlikt samhälle där alla har rätt till en grundläggande välfärd måste vi ha makten över skolor, sjukvård, kollektivtrafik, äldreomsorg och bostadsbolag.
Det måste vara vänsterns projekt att bygga väldens bästa välfärd, en offentlig sektor som erbjuder toppservice till dem som ska använda den och toppenvillkor för de som ska jobba i den. Det ska inte vara så att man som förälder måste byta bort den kommunala skolan för att det saknas resurser eller att man som undersköterska ska byta till en privat arbetsgivare för att man tycker att man saknar inflytande över sin arbetssituation.
Här i Västerås har vi sedan maktskiftet i november satt fokus på välfärdsfrågorna. På vänsterpartiets initiativ togs det fram en rapport för att belysa hur många barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Det visade sig att i Västerås precis som i resten av landet har antalet fattiga barn ökat som en effekt av regeringens politik. Vi har svårt att på lokal nivå göra något åt försämringarna i a-kassan eller reglerna för sjukförsäkringen men vi kan försöka lindra effekterna för barnfamiljerna och naturligtvis skapa förutsättningar för att fler ska få jobb och må bra i vår kommun. För barnens del handlar det om villkoren för fritidsaktiviteter, möjligheterna att delta i skolan utan att dolda kostnader, få stöd när det är tufft hemma och kunna tjäna egna pengar genom sommarjobb för att nämna några delar.
Vi har också startat en översyn av demokratifrågorna. På vilket sätt kan västeråsarna även mellan valen få inflytande och bli delaktiga i utvecklingen av kommunen? På andra håll i landet har man kommit mycket längre och vi ser positiva exempel på medborgarpaneler, stadsdelsråd, ungdomsparlament och demokratigrupper. Vi vill att fler ska känna att de kan påverka sin vardag och sin omgivning.
Vi ser också se över de arbetsvillkor som alla de anställda har som jobbar i skattefinansierade verksamheter. Hur kan vi få till fasta anställningar med heltid som norm? Idag är det alltför många som inte vet från månad till månad vilken inkomst de får. Som ung är det då omöjligt att få ett hyreskontrakt eller ett bostadslån, som familjeförsörjare går man runt med en ständig klump i magen och som äldre oroar man sig för vilken inkomst man kommer att ha när man går i pension. Det måste vara vänstern projekt att driva de här frågorna tillsammans med fackföreningsrörelsen.
Väldens bästa välfärd är inte bara en fråga om jämlikhet utan också en tydlig feministisk fråga. Majoriteten av de anställda är idag kvinnor och det är tack vara välfärdens utbyggnad som kvinnor har kunnat ta plats på arbetsmarknaden och gett en chans till självförsörjning. Vi måste fortsatt hålla en hög ambitionsnivå. Den som är ensamstående med barn måste få förskola på obekväm arbetstid och den med gamla föräldrar måste vara trygg med att de erbjuds en god äldreomsorg. Vi vet att det fortfarande är kvinnors som bär huvudansvaret för barn och äldre släktingar.
Vi ser att världens bästa välfärd måste byggas med gemensamma medel. Jag tror att allt fler börjar se skattesänkarpolitikens baksida men vi måste bli fler som pratar om dessa samband. En solidarisk finansiering där även den som inte behöver alla tjänster just nu ändå inser värdet av att de finns och där även den som skulle ha råd att köpa sig tjänsterna privat förstår att vi måste bidra efter förmåga. Att återigen skapa den förståelsen är också ett av vänsterns viktiga projekt.
Jag hoppas att vi blir fler som framöver vill delta i det viktiga arbete som vänstern och den samlade arbetarklassen alltid gjort och måste fortsätta med.
Vi måste tala om gemensamma intressen istället för etnicitet
Vi måste tala om välfärd framför vinstintressen
Vi måste höja rösten för jämlikhet, människovärdet och rättvisa
Vi måste börja idag och jag hoppas ni vill göra det tillsammans med mig och alla andra som samlats här idag.