Nu för tiden sägs vi ha stora möjligheter att välja mellan olika varor och tjänster. Sedan en tid tillbaka kan vi i ökad utsträckning välja vem eller vilka som ska utföra offentligt betalda tjänster åt oss. Äldreomsorgen är nu genom Lag om valfrihet (LOV) i ropet för denna valfrihet.

Ur ett medborgarperspektiv är det endast fråga om en begränsad och ytlig frihet. Begränsad därför att det bara går att välja bland de privata utförare, som ansökt och blivit beviljade enligt LOV, eller den äldreomsorg som utförs i offentlig regi. Ytligt därför att valet handlar om att välja mellan snarlika tjänster. LOV är snarare en etableringsfrihet för dem som vill utföra offentligt betald äldreomsorg, i synnerhet ett fåtal stora aktiebolag.

I denna begränsade ytlighet, inryms vid ett närmare påseende, värderingsmässiga ställningstaganden. Ett sådant är att privat utförd och offentligt betald omsorg är effektivare och därmed totalt sett billigare. Något som närmast är att betrakta som en trossats. SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser gör ju gällande att det är okänt om offentligt betalda och privat utförda tjänster är effektivare.

Vad vi däremot vet är att detta upplägg medför åtskilligt med osynkroniserat mer-arbete. Ett skäl till det är att offentlig respektive privat verksamhet verkar under olika villkor och har olika mål.
Ytterligare skäl är att det offentliga ansvarar för upphandlingar och uppföljningar, samt har det yttersta ansvaret. Offentligt driven verksamhet ger avsevärt bättre förutsättningar för insyn och medborgarinflytande och är därför att föredra.
Mellantinget, kooperativ och liknande, icke vinstdrivande med motivet att ta ansvar för verksamheten kan ha en viss roll i sammanhanget.

Upplägget med offentlig finansiering och privat utförande möjliggör penningöverföringar. Offentliga medel kan således hamna i privata händer, något som också sker. Detta oskick behöver stävjas!

Frihet värd namnet, för oss medborgare, ges om de av oss som är i behov av äldreomsorg kan få inflytande över dess innehåll. I ett Vänsterpartidominerat Sverige säger äldreomsorgspersonalen med entusiasm till vårdtagarna: Vad vill ni ha hjälp med i dag?
Vägen till den tingens ordning är inte spikrak. Vi kommer behöva lägga mer gemensamma resurser för att nå dithän redan under nuvarande förhållanden. Viktigt är därför att förbättra villkoren för dem som arbetar inom äldreomsorgen.

En aspekt är att ge mer tid per vårdtagare, vilket är en grund för arbetsglädje. Förbättrad äldreomsorg är en jämställdhetsfråga, på grund av att äldreomsorgen är kvinnodominerad, majoriteten av vårdtagarna är kvinnor och merparten av anhörigvården görs av kvinnor.

Framgent ökar behoven, då andelen äldre ökar, enligt befolkningsprognoserna. Redan nu behöver vi därför betänka hur och till vad gemensamma resurser används.

Delar av arbetsmarknadspolitiken, framför allt fas 3, är ifrågasatt. Välfärdsvinster kan uppnås om medel från arbetsmarknadspolitiken omdisponeras till förmån för äldreomsorgen, det vill säga infasning i stället för utfasning.

ROBERT KLERFORS

Uppdaterades: 03 nov 2011