Tillsammans kan vi göra livet uthärdligt

Människan är fri att välja i sitt liv, påstår den liberala filosofin. Överallt dyker valfrihetsdogmen upp. Samhället organiseras efter valfrihetens princip. Man skall välja telefonbolag, pensionsförvaltare, eldistributör, skola åt sina barn och så vidare. Men, att avstå från att välja, det medger inte denna filosofi.

Förenat
med ideologin om det fria valet är tesen om det individuella ansvaret.
När du väl valt är du ensam ansvarig för konsekvenserna. Ingen annan
kan ställas till ansvar, bara du själv. Detta är en illusion. Det
förutsätter nämligen att du kan förutsäga konsekvensen av dina val och
att andras val inte påverkar dig.
I den samhällsdebatt som förs
påstås att den som sjukskrivits själv har valt detta. Man kunde ha valt
att låta bli sjukskrivning, anmälan till a-kassa, ansökan om
försörjningsstöd. Tanken är förrädisk. Det är naturligtvis möjligt att
avstå från sjukskrivning. Konsekvensen är utebliven sjukpeng vilket de
flesta vill undvika. Men, för den som hyllar den ensamt ansvarige
individen kanske detta är ett alternativ. Sjukförsäkringar är ju en
form av kollektivism.
Att det är detta tänkande som föresvävat den
borgerliga regeringens attacker på sjukförsäkringen och tryggheten vid
arbetslöshet är uppenbart. Sänks ersättningsnivån väljer kanske fler
att avstå från sjukskrivning. Samtidigt finns det ett otal människor
som måste välja sjukskrivning eftersom alternativet är helt utebliven
inkomst, med ren nöd som yttersta konsekvens. Det finns personer som
hävdar att sjukdom eller hälsa, nöd eller välstånd är något man väljer.
Det är svårt att förstå för en social­arbetare.
En person som på
senare tid upprepat dessa teser är Kay Pollak. Han hävdar att vi
ensamma är ansvariga för våra liv och att vi kan välja lycka och hälsa
i stället för motsatsen. Han förbjuder oss att skylla på någon annan.
Vi är ensamma ansvariga för vårt öde. Tyd­ligare än så kan inte
grunddragen i den ny­liberala filosofin uttryckas.
Det är lättare
att ansluta sig till den li­berala läran om man är framgångsrik och
välbärgad. Om du försmäktar av olycka, missbruk och hemlöshet framstår
säkert teorin om fria val och personligt ansvar som ett hån mot dig och
dina olyckskamrater.
Nyliberalismen är ett systembygge vars
konsekvenser kan vara lika förtryckande som andra lärors praktiska
tillämpning varit. Det är ett system som rättfärdigar de välbärgades
lycka och välgång. Dessa personer kan ju hävda att de uppnått sina
positioner tack vare sina rationella val, sin kompetens och sitt
ansvarstagande. Till skillnad från -les miserables- som ju inte får
skylla sin nöd på någon annan än sig själva. Systemet rättfärdigar
­rikedom, välstånd och maktutövning, vilket är dess uppgift. Det
motverkar jämlikhet och rättvisa genom att dölja alla de ömsesidiga
förbindelser som finns mellan människor.
Alternativet är att se
samhället som ett nätverk av relationer. Varje val och händelse
påverkar alla som finns i världen. Ansvaret är kollektivt och förloppen
gemensamma. Endast tillsammans kan vi göra livet uthärdligt. Vid en
kris klämtar klockan för oss alla. Inget kunde illustrera detta bättre
än de klimatförändringarna som nu blir allt mera uppenbara. Vem har
valt denna utveckling och vem skall vi ställa till ansvar?

Dan Karlsson