Landstingspolitikern Dan Karlsson skriver i en debattartikel i vlt för ett par dagar sedan om hur högerregeringens politik gör Sverige till ett hårdare land att leva i.
Klassamhället har aldrig avskaffats någonstans i
världen. Att få mötas som jämlikar är fortfarande en dröm som många av
oss när. Drömmen lever starkast hos dem som befinner sig i underläge
eller som har erfarenheter av att befinnas sig i underläge, vara fattig
och maktlös.

Den regering som röstades fram år 2006 har inte
jämlikhet som ideal. Den som eventuellt haft sådana förhoppningar har
blivit lurad. Tvärtom, de steg mot jämlikhet som tagits under 50 år
efter andra världskriget raseras nu i snabb takt.
Förmögenhetsskatten
och fastighetsskatten avskaffas. Mycket stora ekonomiska medel tillförs
de redan rika. Det handlar om många miljarder kronor som tas från
Rinkeby och Rosengård för att hamna i Danderyd, Billdal och Falsterbo.

Sjuka och arbetslösa jagas. Den avslags-kultur som uppfanns inom missbrukarvården på 1990-talet når nu försäkringskassan, arbetsförmedlingen och primärvården.
Ersättningen sänks för dem som är sjuka eller utan arbete. De fattiga blir ännu fattigare.

Den
skattesänkningen som kallas för jobbavdrag slår orättvist mot alla dem
som inte kan jobba, av ålder, sjukdom eller brist på jobb. Detta är
inget att glädja sig över även om man gynnas tillfälligt av detta
avdrag. Så snart man blir sjuk eller gammal drabbas man av denna
orättvisa.

Boendet marknadsanpassas och mindre väl bemedlade
körs ut i förorterna. Detta sker genom att bruksvärderingen avskaffas.
Det är realisation på allmännyttan. Hyresgäster påtvingas boendeformer
de inte vill ha.

Sjukvården görs om till en vinstgenererande
marknad. Människor med stora vårdbehov blir lidande. Man bör vara frisk
och ha gott om pengar innan man blir sjuk.

Skolan blir en
utbildningsmarknad och elever med behov av extra stöd blir lidande.
Privatskolor plockar russinen ur kakan och det allmänna får sörja för
de elever som blir över. Avgifterna till a-kassan har höjts kraftigt
och många lämnar kassorna eller vägrar gå med. På så sätt försvagas
löntagarna och kapitalmakten stärks.

Betygen återinförs från
första skolåret. Den som är i underläge skall få känna av detta direkt.
Betygens viktigaste roll i skolan är att sortera eleverna i vinnare och
förlorare.
Förlorarna stigmatiseras så snart de börjar skolan.
Vårdnadsbidrag
införs, vilket äventyrar de vinster i jämställdhet som vunnits under
några årtionden. Bidraget kan inte utnyttjas av dem som är ensamma
försörjare utan det är gjort för dem som redan har det väl förspänt.

Skatteavdrag
för så kallade hushållsnära tjänster har införts. Dessa kan bara den
som har gott ställt unna sig. En ny låglönemarknad etableras och
klasskillnaderna växer.
En kraftfull reaktionär våg av så kallade reformer genomförs av den borgerliga regeringen, som visar sin rätta färg.

Retoriken från valrörelsen förlorar all trovärdighet.
Politiken
går i korthet ut på att gynna de redan rika, vilkas företrädare denna
regering är. Löntagarna mister inflytande. Det allmänna urholkas. Till
dem som redan har ges det bidrag, subventionerade tjänster och mycket
mera pengar. Sverige blir ett kallare och hårdare samhälle att leva i.

Dan Karlsson
Arboga

Uppdaterades: 23 jan 2008