Vård, inte vinster

Våra skattepengar ska inte användas till att öka riskkapitalbolagens vinster. De ska användas till att ge medborgarna den vård de behöver, skriver Lotta Högkvist (v) i dagens VLT.

Vård, inte vinster
Genom Sverige härjar en flodvåg av privatisering och
utförsäljning av vår gemensamt ägda välfärd – i landstingen i
Västmanland, Halland och Stockholm har kontrollen över den
skattefinansierade vården förts över från de folkvalda företrädarna
till internationella riskkapitalbolag. Eller på vanlig vardagssvenska –
våra skattepengar, som vi alla gemensamt har arbetat ihop, ska nu
stoppas ner i riskkapitalbolagens aktieägares plånböcker.

Utgångspunkten
för offentligt driven vård/omsorg är att ge patienten/omsorgstagaren
den vård/omsorg som denne behöver, utan att fundera över om det kommer
att betyda vinst eller förlust.

Vård/omsorgsföretag som ägs av
internationella riskkapitalbolag har en helt annan utgångspunkt. Där
handlar det om att dra in en så stor vinst som möjligt till aktieägarna.

De
patienter/omsorgstagare som behöver mycket vård/omsorg är knappast den
målgrupp som de privata vårdbolagen kommer att slåss om att få ta hand
om. De genererar ingen vinst. Då överlåter man så gärna vården och
omsorgen på landstingen och kommunerna.

Den moderatledda
alliansen vill gärna få oss att tro på devisen att privata bolag
arbetar mer effektivt och billigare än offentligt drivna verksamheter
men det är trots allt inte helt sant. Grundtanken bakom detta är att
genom konkurrens ska kostnader och priser hållas nere. Då kan man
fundera över följande siffror som är framtagna av riksdagens
utredningstjänst:

Järnvägen avreglerades 1988, priserna har stigit med 125 procent, konsumentprisindex (KPI) +57 procent.
Taxibranschen avreglerades 1990, priserna har stigit med 72 procent, KPI +34 procent.
Inrikesflyget avreglerades 1993, priserna har stigit med 63 procent, KPI +20 procent.
Posten avreglerades 1993, priserna har
stigit med 80 procent, KPI +14 procent.
Elbranschen avreglerades 1996, priserna har stigit med 86 procent, KPI + 9 procent.

Enligt det borgerliga tankesättet så borde prisbilden vara den omvända, så någonstans så går teori och verklighet inte ihop.
Privatisering
och utförsäljning av offentligt drivna verksamheter betyder inte att vi
som skattebetalare får ut mer för våra skattepengar. Snarare tvärtom
för nu får vi både betala skatt plus aktieägarnas vinst och hur man än
vänder och vrider på det så blir det inte mer pengar i våra plånböcker.

En snabbtitt på vilka som äger några av de största vård/omsorgsföretagen i Sverige:
Carema – 3i (ett internationellt riskkapitalbolag) och GIC (staten Singapores riskkapital­bolag).
Praktikertjänst – egna utövare/aktieägare.
Capio – Nordic Capital, Apax – båda riskkapitalbolag.
Attendo care – Bridgepoint (riskkapital­bolag).
Aleris – EQT (riskkapitalbolag inom Wallen­bergkoncernen).
Alla som tror att de bolagen har Sveriges skattebetalares bästa för ögonen håller upp en hand!

Riskkapitalbolagen
satsar på att köpa upp mindre vårdföretag som drivs av förmod­ligen
såväl engagerade som ambitiösa utövare av vård/omsorg. Det mindre
vårdföretaget som startades med så mycket vilja om att göra gott går
raskt över till att vara en liten del i ett stort aktiebolag som styrs
av att göra (just precis!) största möjliga vinst till minsta möjliga
insats.
Våra skattepengar ska inte användas till att öka
riskkapitalbolagens vinster. De ska användas till att ge medborgarna
den vård de behöver.


Lotta Högkvist

Kopiera länk