Angelica är den andra av våra företrädare som presenteras här på hemsidan. Henne presenterar vi med en lite längre intervju, tagen ur vår medlemstidning Vänsteråsaren.

Angelica Emmoth sitter i partiföreningens styrelse och som ledamot i kommunens förskolenämnd.

Berätta lite om dig själv!
Jag är uppvuxen i Västerås på Råby med mamma, pappa och storebror. Mina föräldrar har alltid varit tydliga mot mig om alla människors lika värde och framförallt har de lärt mig att respektera människors olikheter. Även om mina föräldrar har haft stort inflytande så är det min bror som har påverkat mig mest när det gäller mitt politiska engagemang. Första gången jag röstade gick jag med min bror till ett postkontor och det självklara var för mig att rösta på Vänstern. Jag minns hur stark min övertygelse var och samtidigt insåg jag vart det kom ifrån, eftersom jag gick med min bror. Jag sa till honom på ett skojsamt sätt; Du vet att det är ditt fel att jag röstar på vänstern va? Och det var det faktiskt.
 
En annan anledning till min övertygelse och politiska engagemang beror antagligen på att jag är uppväxt på Råby. Framförallt var det nog när jag mötte barn och ungdomar från andra stadsdelar, under högstadiet och framförallt på gymnasiet som jag tydligt upplevde klasskillnaderna. Till en början såg jag sociala orättvisor i att kompisar från andra stadsdelar hade mycket mer, och framförallt fler, märkeskläder. Senare såg jag också orättvisorna när det var olika vanligt, beroende på social bakgrund, att studera vidare på högskola eller universitet. Det skrämde mig och gör mig fortfarande väldigt upprörd.
 
Min uppfattning om att vänsterns politik är den rätta sitter djupt rotad i mig som en stark känslomässig övertygelse. Det var känslan av att jag vill göra något mer konkret än att bara ha en stark övertygelse som fick mig att ta kontakt med vänsterpartiet Västerås. Och här är jag nu!

Vad är socialism för dig?
Hur svarar jag enkelt på en så stor fråga? För mig är socialism en omfördelning av makt och resurser så att det kommer alla till del. Ett första steg mot ett socialistiskt samhälle är att vi erkänner det klassamhälle vi lever i idag och att vi alla, eller i alla fall de flesta, är villiga att förändra detta. Bara att erkänna klassamhället kan vara stort nog för många människor jag kommit i kontakt med. Ett nästa steg som jag ser det är att våga ge avkall på det många av oss har och tar för givet i fråga om resurser. Det brukar vara den första frågan jag får när jag berättar om mitt politiska engagemang, Är du villig att ge avkall på din levnadsstandard för att någon annan skulle få det bättre? En andra fråga brukar vara, Varför skänker du inte bort dina pengar till välgörenhet då? Mitt svar är att välgörenhet inte är lösningen som jag ser det, även om det också är bra i många fall, utan lösningen är en samhällelig omfördelning av alla resurser mellan alla människor.

Vilka politiska frågor är viktigast?
Just nu miljön. Det anser jag att alla politiker borde svara. Det finns inget annat att diskutera om vi inte diskuterar miljön i första hand. Alla diskussioner kring huruvida det är ekonomiskt hållbart att ha ett miljöperspektiv är befängda. Utan miljön finns ingen ekonomi heller.

En annan otroligt viktig fråga är skolan. Som jag ser det är skolan det bästa forum vi har för att arbeta med jämlikhetsfrågor. Jag har hört många lärare som är trötta på att de inte har tid till att undervisa för att de måste lösa så många sociala frågor och det förstår jag. De är utbildade till att undervisa. Jag anser att vi borde ta tillvara på tillfället att arbeta mer i skolan, eftersom det är i skolan det finns utrymme för integrering, av både klass, kön och olika etniciteter. 

Ditt drömsamhälle, hur ser det ut?
Det är svårt att föreställa sig ett drömsamhälle utan att ta hänsyn till de förutsättningar som finns idag. Om jag får drömma helt fritt skulle jag vilja leva i ett samhälle där alla människor föds med samma förutsättningar, att vi slipper arbeta med detta under hela livet, och med samma valmöjligheter. Hur vi bör gå tillväga för att komma dit är svårt att konkretisera, men jag tänker att vi behöver ha en drömbild för att med små steg närma oss målet. Ett stort första steg är som jag ser det att öka jämlikhetsarbetet i skolorna.

Feminism, hur definierar du det?
Ojämlikheter mellan människor finns mellan flera olika grupper. Som jag ser det bygger det oftast på den ena gruppens utnyttjande av den andra gruppen, exploatering. Detta sker bland annat mellan sociala klasser, kön och etniska grupper. Ett tydligt exempel av denna exploatering är mäns utnyttjande av kvinnor. Feminism är erkännandet av denna ojämlikhet mellan just män och kvinnor och kampen och strävan efter att alla människor ska behandlas lika och ha samma förutsättningar, oavsett kön. Det finns många människor som hävdar att de är feminister och samtidigt menar att ojämlikheten är normal och biologisk och att lösningen är att inte nedvärdera kvinnors arbete. Min uppfattning om feminismen är att jämställdhet är uppnådd när både valmöjligheterna och förutsättningarna för män och kvinnor är desamma genom hela livet.

Hur ska vi få ut vår politik?
Jag tycker att vi borde kunna få ut vår politik genom att röra oss ute i samhället väl synliga med våra ståndpunkter men också med ett öppet intresse för vad folk i allmänhet tycker och tänker. Till exempel vill jag i mitt uppdrag som ledamot i förskolenämnden ut i fler förskolor för att höra vad personalen där har att berätta om sitt arbete. Dessutom får jag ju då med egna ögon se hur barnen har det. Jag var på rundresa med förskolenämnden till flera förskolor runt om i staden, både kommunala och privata, och där kunde jag tydligt se skillnader i förutsättningarna i arbetet med barnen. Den första förskolan, som var kommunal, hade över 80 % av barnen utländsk bakgrund. Personalen där berättade om att mycket av arbetet gick ut på att förbättra kommunikationen med föräldrarna och att mycket av tiden gick till integrationsarbete. Personalen var övertygad om att barnen på förskolan kommer ha lättare att erkänna alla människors lika värde på grund av att de får lära sig detta från tidig ålder. Den sista förskolan vi besökte hade helt annat arbete att utföra. Här fokuserade man på estetik, musik och måleri. Avsaknaden av olikheter mellan barnen gjorde att personalen slapp lägga ner energi på integrations- och kommunikationsfrågor. De stora skillnaderna mellan förskolorna är för mig ett tydligt bevis på att vi lever i ett klassamhälle. 

Vilka andra intressen har du, förutom politik?
Mitt främsta intresse, vid sidan av politiken, är relationer och personlig utveckling. Lite flummigt kanske, men jag arbetar så mycket jag kan med att komma underfund med hur jag själv och andra fungerar. Allt för att lära mig mer och mer om människor!

Intervjun är gjord av Eva Room.

Uppdaterades: 13 maj 2008