När arbetslöshetssiffrorna vände ner under 2007 var alliansens företrädare snabbt framme och tog åt sig äran för detta. Det var, menade man, alliansens politik vi hade att tacka för de nya jobben.

Att tendensen med sjunkande arbetslösheten märkts
redan under slutet av förra mandatperioden nämnde man förstås inte.
Inte heller nämnde man att politiska förändringar av den typen
alliansen genomförde oftast har en fördröjd effekt på 12-18 månader.

Nyligen
presenterade Ams statistiken för mars månad. Tendensen är tydlig och
pekar på en försvagning av arbetsmarknaden. Antalet nya jobb i mars
2008 var 63000 vilket var 21 000 färre än för ett år sedan – en
minskning med 25 procent! Slutsatsen kan bara bli en; alliansens
politik, med skattesänkningar för dem som har mest, försämringar i
A-kassan och klappjakt på sjuka och arbetslösa, har misslyckats!

Detta
är egentligen inget konstigt. Det är ju inte så att när den förmögne
får ännu mer i plånboken så köper han ännu en ny bil, ännu en dyr
bostadsrätt eller ännu en villa med sjötomt. Tvärtom så hamnar dessa
pengar på ett – gärna utländskt – bankkonto. Däremot så leder
försämringar för dem som har små marginaler; sjukskrivna, arbetslösa,
studenter och låginkomsttagare, till att deras köpkraft märkbart
försämras och att konjunkturen sakta men säkert vänder nedåt.

Frågan
som man måste ställa sig är: när tar alliansen ansvar för detta? Om man
är snabba att ta åt sig äran för påstådda framgångar bör man ju i
konsekvensens namn även ta på sig ansvaret för misslyckandena. När får
vi se Anders Borg och andra alliansföreträdare erkänna att den
orättvisa fördelningspolitik man bedrivit är till skada för Sverige? Om
de är oförmögna till detta hoppas jag att de som röstade på alliansen
senast lägger sin röst på ett parti som står för en rättvis
fördelningspolitik i valet 2010.

Christian Schremser
styrelseledamot, vänsterpartiet Västerås

Uppdaterades: 24 jul 2008