Linn Wegemo och Vasiliki Tsouplaki svarar på folkpartisten Ulla Lennesands debattartikel i vlt från förra veckan. “Har det inte gjorts tillräckligt så är det mera feministisk politik som behövs och inte mindre”, skriver Wegemo och Tsouaplaki.

 I vår förra replik på folkpartiets Ulla Lennesand sa vi tydligt att vi tyckte det var bra med fler gatlyktor och även flera poliser för att öka känslan av trygghet för kvinnor i det offentliga rummet men att det behövdes en mängd andra åtgärder eftersom den allra största delen av våld och våldtäkter mot kvinnor sker inomhus. Lennesand har dock valt att tolka vår ståndpunkt lite annorlunda i sin replik i VLT 2 augusti. Hon ställer våra förslag mot varandra istället för att se att hennes egna förslag inte tar ett heltäckande grepp över situationen och behöver kompletteras.

Vi motsätter oss vidare Lennesands analys av läget för utomhusvåldtäkter då hon säger ”det verkar som att det är tillfället och omständigheterna som avgör antalet våldtäkter”. Det låter som om att varje man under de rätta omständigheterna, dvs lummigt buskage på en öde mörk cykelväg tar tillfället i akt att begå en våldtäkt. Vänsterpartiets tolkning är istället att det är gärningsmannens syn på kvinnor, våld och sexualitet som gör honom till ett hot mot kvinnor både utomhus och inomhus. Det är därför vi föreslår så många förebyggande åtgärder. Vi menar att samtal med dagens unga killar och feministiskt självförsvar är sådant som förändrar saker i praktiken idag.

Tror inte  Lennesand att ungdomar är inblandade i den här typen av våld? Menar du seriöst att våra förslag innebär att vi blundar för de våldtäkter som förekommer idag? Vi kan i alla fall inte ta dig på allvar när du söker billiga politiska poäng med sådan retorik. Många poliser gör ett jättebra jobb för att utreda det sexualiserade våldet mot kvinnor och vi är övertygade om att fler poliser, men också flera medmänniskor ute på gator och i parker minskar risken för all typ av kriminalitet i vår stadsmiljö. Men kvar står vi med allt det våld som förekommer i hemmen och de våldtäkter som tjejer råkar ut för på fest hemma hos en kompis.

Vi menar att Vänsterpartiet under de senaste mandatperioderna tagit ansvar för dessa frågor. Det är under denna tid som Kvinnohuset varit en av de föreningar som fått det största kommunala bidraget.  Planering för hur ett länskvinnocentrum skulle utformas har påbörjats. Det är i många fall på riksnivå som politiken kring dessa frågor förs, exempelvis när det gäller lagstiftningen. Vänsterpartiet har i åtta års drivit på för att få tillstånden trygg finansiering av Rikskvinnocentrum i Uppsala och vi har också motionerat om att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med vid all stadsplanering och att det
ska göras konsekvensbeskrivningar för hur byggnation och planteringar påverkar kvinnors rörelsemönster.

Vi har båda i många år arbetat praktiskt med dessa frågor i Ung Vänster och Tjejjouren. När många våldtäkter begicks vid Svartån 1999 ordnade vi demonstration där och vi instruerar feministiskt självförsvar på skolor i länet och informerar om vilka rättigheter tjejer har när vi utsätts för sexuella trakasserier i skolan eller på jobbet. Nu får vi chansen att genom Vänsterpartiet driva på arbetet i kommunen. Vi skulle vilja att Proaros gjorde en medveten satsning för att höja kunskapen hos personalen och hoppas att fler då blir intresserade av att söka till genuspedagogutbildningen. Har det inte gjorts tillräckligt så är det mera feministisk politik som behövs och inte mindre.

Vasiliki Tsouplaki (v)
Linn Wegemo (v)      

Uppdaterades: 07 aug 2006