Författare: annamaria

I mer än 30 år har Afghanistan härjats av krig. De som fått betala det högsta priset är det afghanska folket genom ett oöverskådligt mänskligt lidande.

I snart elva år har Sverige deltagit i den Nato-ledda ISAF-insatsen i Afghanistan. Under dessa elva år har våldet eskalerat, spridit sig till allt större delar av Afghanistan och krävt allt fler dödsoffer. Enligt FN dödades 3 021 civila afghaner under 2011. Den fred som ISAF ska främja har blivit allt mer avlägsen. Det märks även här i Västerås och Västmanland genom de afghanska flyktingar som sökt en fristad här på flykt undan kriget.

I Sverige växer opinionen mot vårt deltagande i USA:s krig i Afghanistan. Vi ser nu hur andra länder avvecklar sina militära insatser.

Holland drog tillbaka sina trupper 2010. Storbritannien har i år stängt flera baser och Frankrike kommer att ha lämnat vid årsskiftet 2012/13. Samtidigt har regeringen, S och Mp beslutat att förlänga den svenska insatsen ytterligare ett år och öppnat för att Sverige ska ha militär trupp i Afghanistan även efter 2014. Det är hög tid att byta strategi. Vänsterpartiet vill ersätta de svenska soldaterna med civilt bistånd och politiskt stöd till försöken att skapa en freds- och försoningsprocess i landet. Behoven av biståndsinsatser är enorma.

Hälften av Afghanistans barn är undernärda, ingenstans på jorden kan så få kvinnor läsa och skriva och det är långt farligare att bli gravid än att vara utländsk soldat i Afghanistan. Hopplösheten som följer i fattigdomens spår är talibanernas bästa vän och borde vara den största fienden för oss som önskar se ett demokratiskt Afghanistan i fred.Det är på dessa områden som Sverige verkligen kan göra skillnad för afghanerna, det har bland annat organisationer som Svenska Afghanistankommittén visat. Trots det har Sverige lagt mer än 8,5 miljarder kronor på en militär insats.

18 december röstar riksdagen om att förlänga den svenska militära insatsen i Afghanistan. Vänsterpartiet kommer då att rösta för att de svenska soldaterna tas hem under nästa år och ersätts med bistånd.

Samma sol skiner över både Sverige och Tyskland. Men medan Tyskland har satsat stort på att utnyttja solen till elförsörjning har den svenska regeringen inte tagit till vara möjligheterna.I höstbudgeten har man till och med dragit ned på stödet till solceller.

Energi från solen finns i oändliga mängder i världen. Solceller har en stor potential. En tiondel av Saharas yta räcker för hela världens energibehov. En yta stor som Bornholm kan ersätta Sveriges kärnkraftverk. Solel kan också sänka energikostnaderna för hushållen. I och med att produktionsvolymerna ökat så har priserna sjunkit och solenergi är den energiform som växer snabbast i Europa just nu.

När Tyskland beslutade om sin Energiewende – omställning från kärnkraft och fossilt till förnybart – var det många som befarade att koldioxidutsläppen skulle öka. Dessa farhågor har kommit på skam. För tillfället producerar Tyskland nästan 40 procent av världens solenergi. Det finns solceller på Bundestag och parkeringsautomater i Berlin. Förra året installerades ytterligare 7 gigawatt, lika mycket som fyra kärnkraftsreaktorer. Under maj som är den effektivaste månaden kom 50 procent av det totala elbehovet från solenergi vilket motsvarar 20 reaktorer. Satsningen skapar också arbetstillfällen. 128 000 personer är sysselsatta inom den tyska solenergisektorn jämfört med 500 i Sverige.

Den snabba tyska utbyggnaden är direkt kopplad till politiska beslut. Men i Sverige har det från regeringshåll snarare höjts röster för att fortsätta bygga ut kärnkraften än för att fasa ut den. Vad man än anser om kärnkraften är dock en utbyggnad av solenergi önskvärd av både ekonomiska och miljöskäl.

I Sverige finns ett avancerat kunnande inom solenergiområdet men vi har ännu inte byggt ut solenergin eller utnyttjat exportmöjligheterna. Vänsterpartiet vill ändra på det och kraftigt öka produktionen av ren el från solen. I vårt budgetförslag har vi anslagit 420 miljoner kronor årligen till stöd för kostnader kring solenergiutbyggnad. Vi vill kraftigt höja ambitionsnivån när det gäller produktionsmålen, öka investeringsstödet och införa nettodebitering med halvårs avräkning för småskaliga anläggningar av förnyelsebara energi. Vi vill också satsa på ökad forskning inom området.

Västerås city ska vara den självklara platsen där vi möts. Det är där vi, förutom att handla, även träffas för att umgås, fika, ta del av kulturarrangemang och andra spännande aktiviteter.

Centrum behöver också bli barnvänligare med till exempel fler lekplatser. Detta är något som även handlarna lyfter fram och som Citysamverkan har varit duktiga på att utveckla. Vi vill se mer sådant!

Vi rödgröna tycker att det är människor och inte bilar som ska befolka centrum. För oss är det självklart att man ska kunna ta sig till city med flera olika transportsätt. Vi investerar och satsar dock mest på det som är bäst för miljön och klimatet. Det är långsiktigt smart. City kan aldrig konkurrera med parkeringsutrymme i jämförelse med Erikslund och Hälla.

Behöver man ta bilen finns det och ska det finnas parkeringsplatser med fungerande parkeringsautomater. Gaturummet ska dock användas på rätt sätt och inte domineras av bilar. Med en väl utbyggd kollektivtrafik och god tillgång till cykelvägar och cykelparkeringar kommer folk lätt att kunna ta sig till city.

Forskning och beprövad erfarenhet visar att det inte är tillgången till bilparkeringar i centrum som är avgörande för en levande cityhandel, speciellt inte om parkeringarna är gratis. Detta står bland annat att läsa i Statens Väg- och transportinstituts (VTI) rapport Parkering – politik, åtgärder och konsekvenser för stadstrafik. Sådana parkeringar blockerar i stället handeln.

För de korta små ärenden man kan ha ner till city finns redan 36 stycken 15-minutersparkeringar innanför cityringen, ytterligare fyra tillkommer nu på Domkyrkoesplanaden. Vi vill avvakta med att fatta beslut om fler sådana platser tills vi vet om de som redan finns uppfyller behoven.

Fakta är att det är i den tätbebyggda staden som vi allra mest behöver förändra vårt sätt att transportera oss. För att ha en värld som håller långsiktigt behöver vi gå och cykla mer och investera i bättre kollektivtrafik.

Vi vill öppna upp för en bredare diskussion om hur vi tar vara på de attraktiva värden som just centrum har. Det räcker inte med fler och billiga parkeringsplatser för att lösa utmaningarna för framtiden. Vårt centrum är värt bättre än så.