Vänsterpartiets kommunfullmäktigekandidat Lars Nordin presenterar sig själv. Lars Nordin står på tredje plats på Vänsterpartiets lista i höstens val.

Lars egna ord:

Jag heter Lars Nordin och är 55 år, är gift, har fyra barn
och fyra barnbarn.(Fortsätter det så här är jag snart jämnårig med mina
föräldrar. Hej o hå!)

Efter avslutad lärarhögskoleutbildning flyttade jag till
Västerås och har arbetat som lärare här sedan 1976. Ett underbart positivt jobb
där jag dagligen får förmånen att träffa och arbeta tillsammans med ungdomar
och ta del av deras tankar och erfarenheter. Fram till år 2000 hade jag tjänst
som mellanstadielärare och därefter som utbildningsledare på Fenix, en liten
enhet inom Wenströmska gymnasiet som jag har varit med och utformat.

Politiskt aktiv har jag varit sedan jag var 15 år och gick
med i SSU. Rättvisefrågorna – lika lön för lika arbete – och solidaritet med
tredje världen/utvecklingsländerna var frågor som engagerade mig redan då.

I början av sjuttiotalet gick jag ur SSU efter att en kort
period tillhört den grupp inom partiet som trodde att det var möjligt att
förändra och radikalisera partiets politik inifrån. Vad jag förstår så har man
inte lyckats med det ännu. Min inställning då som nu är att det är viktigt att
det finns ett tydligt politiskt alternativ till vänster om socialdemokratin.

Grundläggande för mitt politiska tänkande är att alla
människor är lika mycket värda, med de rättigheter och skyldigheter som det
innebär. För att slå vakt om allas lika värde är det då viktigt att samhället
solidariskt stöttar och hjälper de svaga och utsatta som inte själva kan hävda
sitt värde. I vänsterpartiet har jag möjlighet att arbeta i den andan för ett
socialistiskt och feministiskt samhälle. 
Att arbeta för ett socialistiskt samhälle som utgår från och värderar de
sociala effekterna av den förda politiken och inte de ekonomiska vinsterna. Ett
samhälle där det feministiska tänkandet värderar den förda politiken utifrån om
den stärker eller försvagar kvinnors ställning och situation i samhället.

Motsatsen är
kapitalism där pengar är måttstock för politik och framgång.

Mina viktigaste politiska uppdrag har jag i Kultur- och
fritidsnämnden som vice ordförande och som ledamot i kommunfullmäktige . Kultur
spelar en viktig roll i människors liv och jag vill verka för ett rikt
kulturliv för alla västeråsare. Genom att vi själva är aktiva  kulturutövare som professionella eller
amatörer, eller som kulturkonsumenter, deltar vi i en kreativ process som
bidrar till en positiv samhällsutveckling och ett rikare liv för den enskilde.

Att värna folkbildningen, folkhögskolorna och biblioteken
har blivit viktiga uppgifter för mig, liksom frågor som rör kulturföreningar,
en obligatorisk kulturskola för alla skolbarn och att ett brett och likvärdigt
kulturutbud kommer alla skolbarn till del oavsett vilken skola de går på. Att
fortsätta utveckla fritidsgårdarnas verksamhet ligger mig varmt om hjärtat.

Att aktivt arbeta för allas möjlighet att integreras i
samhället är också en mycket viktig fråga för mig. Känslan av sammanhang, att
vara en del av samhället i stort och smått är också en mycket betydelsefull
folkhälsofråga. För att få resultat är det viktigt att föra en medveten
bostadspolitik där hyresrätter och bostadsrätter blandas. Det är också
nödvändigt att kraftigt begränsa etableringen av friskolor och arbeta för att
den kommunala skolan i närområdet blir ett självklart alternativ. Ytterligare
en vinst av detta skulle bli att ungdomar inte längre tvingades göra för dem
viktiga och svåra strategiska val i tidig ålder. En förändring som enligt min
mening skulle minska stressen och därmed ohälsan bland våra skolelever.

Allas rätt till arbete är också en fråga om integration,
inte minst för våra invandrade svenskar och våra ungdomar som i dag som
arbetslösa hotas av utanförskap och marginalisering.

Vänsterpartiet vill använda det växande ekonomiska utrymmet för att få fler i arbete och utveckla välfärden. Vi har inte råd, vare sig mänskligt eller ekonomiskt, med arbetslösheten. Vår idé är enkel. Använd kostnaderna för arbetslöshet för att investera i nya jobb.

Full sysselsättning ska vara det övergripande målet för den ekonomiska politiken. Full sysselsättning ska gå före inflationsbekämpning. Återta den demokratiska kontrollen över räntepolitiken. Avskaffa systemet med utgiftstak som motverkar offensiva välfärdssatsningar men tillåter ofinansierade skattesänkningar

200 000 nya jobb i offentlig sektor
Rikta en stor del av de ekonomiska resurser som finns och som tillkommer för att öka stödet till välfärdssektorn. Kommunsektorn har ett överskott men de måste få veta att deras ekonomi långsiktigt kommer att stärkas så att de kan börja nyanställa. Nya jobb i välfärdssektorn stärker välfärden, minskar arbetslösheten och ökar kvinnors samlade arbetskraftsutbud. Det innebär också ökad efterfrågan i det privata näringslivet.

Rättvisa är produktivt
Utrymmet för privat konsumtion ökar. Men det är inte rättvist fördelat. Genom en rättvis fördelningspolitik ser vi till att de som har störst behov får råd att efterfråga varor och tjänster.

Använd det offentliga ägandet offensivt för gröna jobb
Samhälleligt ägda företag ska fungera som en spjutspets i olika branscher genom att stödja teknikutveckling, forskning och utveckling som leder till produktion. Energi- och miljöomställningen ger oss fantastiska möjligheter till nya framtidsjobb. Utifrån branschens egna beräkningar uppskattar vi att energiomställningen kan ge 170 000 nya jobb.

Satsa på bostadsbyggandet
Vårt mål är att bygga 40 000 nya lägenheter varje år, varav 20 000 hyreslägenheter, under de närmaste tio åren samt att 65 000 hyresrätter renoveras varje år under samma period.

Omfördela arbetstiden
Korta arbetstiden och minska övertidsarbetet. Vi är beredda att ta vårt arbetsgivaransvar i kommuner och landsting och tillsammans med de fackliga organisationerna påbörja en förkortning av arbetstiden med bibehållen lön för exempelvis vårdbiträden och undersköterskor. Vi vill lagstifta om rätt till heltidsarbete vilket är viktigt för alla kvinnor som vill ha heltid men inte får det.

Tillväxt i hela landet
Sprid den ekonomiska tillväxtens vinster över hela landet genom förbättringar av kommunernas och lanstingens ekonomi. Fortsätt bygga ut regionala högskolor, bygg ut kollektivtrafiken och datanät i glesbygd och förbättra vägunderhållet.

Bekämpa diskrimineringen av invandrade
På grund av fördomar och diskriminering får många invandrade inte ens en chans att visa vad de kan. Lagen mot etnisk diskriminering samt mångfaldsplaner måste användas aktivt i arbetslivet. Satsa på bristyrkesutbildningar och prova-på-jobb. Validera betyg och arbetslivserfarenhet.

Livslångt lärande
Höj studiemedlen och anpassa systemet så att även vuxna med försörjningsansvar kan använda det. Kontinuerlig kompetensutveckling för alla anställda och stöd till lågavlönade och lågutbildade.

Förbättra för arbetshandikappade
Lagen mot diskriminering av funktionshindrade måste tillämpas aktivt. Arbetsgivare ska göra arbetsplatserna tillgängliga. Samhall måste få bättre villkor.

Satsa särskilt mot ungdomsarbetslösheten
Vänsterpartiet har genomdrivit stora satsningar mot ungdomsarbetslösheten i form av utbildnings-, lärlings- och praktikplatser. Vi föreslår dessutom att alla företag ska vara skyldig att erbjuda en praktikplats för varje påbörjat 50-tal anställda. För oss är det självklart att unga ska ha samma rätt till fasta och trygga jobb. Försämringar av arbetsrätten skapar inte fler jobb.

Förbättra för småföretagen
Vänsterpartiet har många förslag för att förbättra för småföretagen. Bland de viktigare hör att ta bort sjuklöneperioden för företag med färre än 15 anställda och att förbättra tillgången på riskkapital.

Trygga jobb
Vi vill ha trygga och fasta anställningar med en lön som det går att leva på. Därför vill vi förstärka arbetsrätten och öka de anställdas inflytande. Företagen måste ta socialt ansvar, uppsägningar ska kosta. 

Vasiliki Tsouplaki är kandidat till kommunfullmäktige, och står på fjärde plats på Vänsterpartiets valsedel. Vasiliki har trots sin unga ålder redan hunnit med att vara engagerad i vänsterrörelsen i närmare 12 år.
Här är Vasilikis egna ord:

Jag heter Vasiliki Tsouplaki, är 26 år
och pluggar på Mälardalens högskola. Om ett år är jag färdig
gymnasielärare i spanska och samhällskunskap. Det ska bli väldigt kul
att få arbeta på riktigt. Självklart brinner jag för
utbildningsfrågorna och som ersättare i utbildningsnämden har jag lärt
mig mycket om hur skolan styrs utanför klassrummet.

Jag har varit aktiv inom politiken sen jag var 14 år när vi startade
Ung vänster i Morgongåva. Här i Västerås har jag bott i tio år och
trivs väldigt bra. För mig som är från en mindre ort känns Västerås
perfekt. Det finns ett stort utbud samtidigt som det är cykelavstånd
till allt.

Jag har alltid varit engagerad på ett eller annat sätt eftersom jag
har svårt att stå på sidan av och bara titta på. Det är troligtvis mina
föräldrars fel att jag har svårt att blunda för orättvisor. Som tjej
upptäcker man ju snart att allt inte står rätt till, varken på dagis
eller i skolan. Varför ska man behöva ta att bli retad eller dragen i
håret av killarna? Varför är det bara tjejerna som räcker upp handen
och väntar på sin tur? Det feministiska engagemanget har lett in på
feministiska studier i Uppsala och medlemsskap i Tjejjouren här i
Västerås.

Tidigare har jag brunnit för miljöfrågorna men idag handlar det så
mycket om att försvara de välfärd som fortfarande finns kvar att man
lätt glömmer bort de gröna visionerna. Jag hoppas att vi kan lyfta dem
tydligare i Vänsterpartiet framöver. Det behövs ett parti som kopplar
samman en ekonomisk politik för social rättivsa med en miljövänlig
utveckling.

Förutom feminism, social rättvisa och miljö är jag väldigt
intresserad av integrationsfrågor. Vissa ser mig som halvgrekiska andra
som halvsvenska. Det behövs verkligen stora förändringar för att alla
vi med annorlunda namn ska ha samma chans på arbetsmarkaden och få
inflytande i samhället.Det är ett stort underkännande att vi
fortfarnade har så segregerade bostadsområden och så många med utländsk
bakgrund inte röstar och deltar på samma villkor som "svenssons".
Samtidigt som vi ska arbeta för att de som kommit hit som flyktingar
ska behandlas med värdighet måste Sverige stå upp för de förtryckta ute
i världen. Vi måste våga kritisera den världsordning som idag råder och
som ger vissa utrymme att utan vidare döda och utplåna hela folkgrupper
och städer.

Fler kandidater kommer att presenteras närmare valet.

På tisdagkvällen debatterade vänsterpartisten Kalle Larsson med moderaten Fredrik Bertilsson på stadsbiblioteket i Västerås. Debatten kom att handla väldigt mycket om skolfrågor, men även arbetslösheten var ett hett ämne.

Vill du se ett filmklipp från debatten?
 Klicka här!

Vänsterpartiet vill höja lönerna inom kvinnodominerade yrkesområden som vård, skola och omsorg. Den systematiska undervärderingen av kvinnor på arbetsmarknaden måste stoppas. Vänsterpartiet har en politik för rättvisa och jämställda löner.

Ur Vänsterpartiet Västerås kommunpolitiska program:

"Höj lönerna inom de kvinnodominerade yrkena

Det är ett känt faktum att det är flest kvinnor som arbetar inom vård-,
skol- och omsorgsyrken. Vi tror inte att det är en slump att dessa
personer tjänar avsevärt mindre än de som arbetar inom de
mansdominerade yrkesgrupperna. De kvinnodominerade yrkena har
systematiskt undervärderats vilket lett till sämre löneutveckling.

Idag tjänar en undersköterska knappt 15 000 kronor i månaden i
ingångslön. Ska vi kunna locka yngre människor, kvinnor som män, till
de ”mjuka” yrkena måste lönerna höjas. Det finns också skräckhistorier
som visar att en kvinna som arbetat 20 år inom den kommunala omsorgen
har en sämre lön än den ingångslön hennes son får som dataingenjör.

Vänsterpartiet anser att det är dags att ändra den ordningen. Vi
anser inte att det är rimligt att man ska få mindre i lön för att vårda
människor, än man får för att ”vårda” maskiner eller arbeta på en bank.
Vi kräver att lönerna inom de kvinnodominerade yrkena höjs!

I Vänsterpartiets Västerås värderas kvinnors och mäns arbete lika högt!"

Läs också vår rapport: "Sänkt skatt eller högre lön för kvinnor"

Det var gott om åhörare som hade stannat kvar på stan för att lyssna på Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly på lördag eftermiddagen.

På Johan Lindahls blogg kan du se ett filmklipp från torgmötet.

Här är en debattartikel som Lars Ohly och Kent Persson (riksdagskandidat från västmanland) har skrivit tillsammans:

Jobben först Persson!

Arbete åt alla ska vara det överordnade målet för
den ekonomiska politiken. Om detta är vänsterpartiet enigt med den
socialdemokratiska kongressen. Men det valmanifest som
socialdemokraterna presenterade i går är inte tydligt på den punkten.
Manifestet
innehåller flera goda satsningar för välfärd och rättvisa. Det gäller
till exempel höjningen av taken i a-kassan, satsningar på barn och
gamla, och en tandvårdsreform. Det ligger helt i linje med
vänsterpartiets politik och visar att vårt samarbete gett resultat och
att socialdemokraterna valt att lyssna på oss.
Däremot missar
socialdemokraterna att detta är tidpunkten för stora satsningar på
sysselsättningen, där den offentliga sektorn måste vara motorn. Alla
känner igen stressen för de anställda inom exempelvis vården och
omsorgen.
1990-talskrisen kastar ännu sin skugga över svensk
välfärd. Det är orimligt att den situationen ska fortgå, när det nu
finns mer pengar än någonsin i det samhället. Valmanifestets skrivning
om att svensk arbetarrörelse aldrig kan ha något annat mål än full
sysselsättning, blir i praktiken omöjlig att uppfylla om inte de
offentliga tjänsterna tillåts växa kraftigt. Det räcker alltså inte med
att formulera allmänt välmenande fraser om sysselsättningen.
Full
sysselsättning kräver en omläggning av den ekonomiska politiken. Det
krävs att Riksbanken får sysselsättningen som överordnat mål när den
utformar räntepolitiken. Full sysselsättning måste vara viktigare än
inflationsbekämpning. Om vi inte låter arbete åt alla vara det
viktigaste målet så får vi en situation där tillväxten inte kommer alla
till del.
I dag ser man hur ekonomin på många sätt går bra medan
arbetslösheten fortfarande är förfärande hög. Så kan vi inte ha det.
Därför vill vi använda det växande ekonomiska utrymmet för att få fler
i arbete och utveckla välfärden. Vi har inte råd, vare sig mänskligt
eller ekonomiskt, med arbetslösheten.
Vår idé är enkel. Använd
kostnaderna för arbetslöshet till att investera i nya jobb. Använd de
stora överskott som finns i ekonomin till att utveckla välfärden. Vårt
förslag innebär att 200 000 nya jobb skapas inom offentlig sektor.
Betrakta
inte energi- och miljöomställningen som ett hot utan en gigantisk
utmaning som kan göra Sverige till ett föregångsland vad gäller
teknikutveckling, forskning och utveckling. Här kan många nya jobb
skapas. Sätt fart på byggandet, det ger både jobb och bostäder. Vi vill
låta den offentliga sektorn vara motorn i ekonomin. Detta har tidigare
visat sig vara en framgångsväg.
I stället för högeralliansens gamla
lösningar med besparingar på de sämst ställda och gigantiska
skattesänkningar för de välbeställda vill vi utveckla Sverige till ett
modernt, rättvist och jämställt land där alla får vara med och bidra.
Kring detta upplever vi oss på många sätt eniga med socialdemokratin.
Men om vi ska lyckas krävs det att socialdemokraterna blir mycket
tydligare med att sätta jobben först och att de visar att de är beredda
att låta offentlig sektor växa.

Det fortsatta våldet från Israel mot civila och mot infrastrukturen i Gaza har försvårat den humanitära situationen för 1,4 miljoner människor varav mer än hälften är barn, skriver riksdagsledamoten Karin Thorborg (v), Västerås.

I skuggan av vad som händer i Libanon har Israel
inlett en offensiv i Gaza. FN-organen i de ockuperade palestinska
områdena vädjar därför i en gemensam apell till omvärlden. Man är djupt
oroad över att omvärlden ska glömma bort Gaza. När den internationella
uppmärksamheten fokuseras på Libanon har tragedin i Gaza fallit i
glömska. Där har den humanitära situationen försvårats avsevärt denna
sommar.

Vatten- och elförsörjning har medvetet slagits ut av
israeliska bomber och den ekonomiska blockaden har tvingat FN-organen
att öka utdelningen av mat för att klara befolkningens överlevnad.

Det
fortsatta våldet från Israel mot civila och mot infrastrukturen har
försvårat den humanitära situationen för 1,4 miljoner människor varav
mer än hälften är barn. Sedan den 28 juni har 175 palestinier dödats
och 620 har skadats (siffror från 3 augusti). Samtidigt har en
israelisk soldat dödats och 25 israeler skadats.Medan palestinierna har
avfyrat 8-9 hemmagjorda raketer per dag mot Israel har Israel i
genomsnitt avfyrat 200-250 artillerigranater dagligen mot Gazaremsan
och genomfört minst 220 flygbombningar.

UNWRA (The United Nations
Relief and Works Agency) uppger att hundratals familjer har fått fly
från sina hem och man försöker ge skydd åt tusentals människor undan
våldet och bombningarna. Unicef uppger att 838 000 palestinska barn
lever under dagliga skrämselbombningar (medvetna överljudssmällar) från
det israeliska flygvapnet.
Vidare uppger OCHA (The United Nations
Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) att FN-kontor och
stora delar av jordbruksmark har förstörts av den israeliska arméns
markräder.

Unifem (The United Nations Development Fund for Women)
säger sig vara extremt alamerad över situationen för kvinnorna i Gaza.
Kvinnorna är en mycket sårbar grupp som lider mest när hemmen förstörs
och barn och män dödas. Framför allt lider kvinnorna av att inte få
någon hjälp vid graviditeter och förlossningar eftersom hälsocentra
förstörts och olika passager till dem har stängts av israelisk militär.
Gränspassagen vid Rafah har också varit helt stängd vilket försvårat
för palestinier att få medicinsk hjälp utifrån.
Detta är bara några
exempel på hur situationen i Gaza ser ut. Internationell humanitär lag
och rätt säger att alla parter ska skydda civilbefolkningen. Fakta
talar för sig själv. Det som händer i Gaza är ett klart brott mot detta
och civilbefolkningen lider. I skuggan av Libanonkriget har detta
trappats upp. Nu när de olika FN-organen som är verksamma på de
ockuperade områdena har känt sig tvingade att gå ut med denna vädjan
vore det inhumant att inte uppmärksamma den och agera för att få ett
slut på våldet och övergreppen.

Karin Thorborg

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har låtit utvärdera det samarbete som ägt rum de senaste fyra åren och sammanställt denna utvärdering i en vitbok.

Efter kommunalvalet i september 2002 bildade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gemensam majoritet i Västerås kommunfullmäktige för mandatperioden åren 2002 – 2006.
Grundvalen för samverkan finns i en politisk plattform som partierna kom överens om efter valet i oktober 2002. Den gemensamma politiska plattformen kan sammanfattas med begrepp som rättvisa, solidaritet, trygghet, integration och en långsiktigt hållbar utveckling. Det är vår gemensamma uppfattning att samarbetet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har fungerat väl.

Plattformen innehåller 51 konkreta punkter fördelade inom 11 politikområden. Dessa punkter har präglat majoritetens arbete i kommunalpolitiken i Västerås under hela mandatperioden 2002 – 2006. Därför finns det anledning att redovisa för västeråsarna vad som står i den gemensamma plattformen 51 punkter och hur det blev. I den följande redovisningen finns fakta och kommentarer till de olika punkterna.

Varje punkt är dessutom försedd med minst en avbockning om den är: Genomfört, Pågående eller Ej genomfört.

Ibland kan det vara två eller t.o.m tre avbockningar för samma punkt. Detta
beror då på att punkten innehåller flera delpunkter som antingen genomförts,
är pågående eller som inte genomförts.
Följande summering kan göras:

● 25 av 51 punkter är genomförda.
● 20 programpunkter är till vissa delar både genomförda och pågående.
● 4 punkter är till vissa delar såväl genomförda, pågående och inte genomförda.
● 2 punkter är pågående.

Ladda hem hela vitboken som pdf här.

Linn Wegemo och Vasiliki Tsouplaki svarar på folkpartisten Ulla Lennesands debattartikel i vlt från förra veckan. ”Har det inte gjorts tillräckligt så är det mera feministisk politik som behövs och inte mindre”, skriver Wegemo och Tsouaplaki.

 I vår förra replik på folkpartiets Ulla Lennesand sa vi tydligt att vi tyckte det var bra med fler gatlyktor och även flera poliser för att öka känslan av trygghet för kvinnor i det offentliga rummet men att det behövdes en mängd andra åtgärder eftersom den allra största delen av våld och våldtäkter mot kvinnor sker inomhus. Lennesand har dock valt att tolka vår ståndpunkt lite annorlunda i sin replik i VLT 2 augusti. Hon ställer våra förslag mot varandra istället för att se att hennes egna förslag inte tar ett heltäckande grepp över situationen och behöver kompletteras.

Vi motsätter oss vidare Lennesands analys av läget för utomhusvåldtäkter då hon säger ”det verkar som att det är tillfället och omständigheterna som avgör antalet våldtäkter”. Det låter som om att varje man under de rätta omständigheterna, dvs lummigt buskage på en öde mörk cykelväg tar tillfället i akt att begå en våldtäkt. Vänsterpartiets tolkning är istället att det är gärningsmannens syn på kvinnor, våld och sexualitet som gör honom till ett hot mot kvinnor både utomhus och inomhus. Det är därför vi föreslår så många förebyggande åtgärder. Vi menar att samtal med dagens unga killar och feministiskt självförsvar är sådant som förändrar saker i praktiken idag.

Tror inte  Lennesand att ungdomar är inblandade i den här typen av våld? Menar du seriöst att våra förslag innebär att vi blundar för de våldtäkter som förekommer idag? Vi kan i alla fall inte ta dig på allvar när du söker billiga politiska poäng med sådan retorik. Många poliser gör ett jättebra jobb för att utreda det sexualiserade våldet mot kvinnor och vi är övertygade om att fler poliser, men också flera medmänniskor ute på gator och i parker minskar risken för all typ av kriminalitet i vår stadsmiljö. Men kvar står vi med allt det våld som förekommer i hemmen och de våldtäkter som tjejer råkar ut för på fest hemma hos en kompis.

Vi menar att Vänsterpartiet under de senaste mandatperioderna tagit ansvar för dessa frågor. Det är under denna tid som Kvinnohuset varit en av de föreningar som fått det största kommunala bidraget.  Planering för hur ett länskvinnocentrum skulle utformas har påbörjats. Det är i många fall på riksnivå som politiken kring dessa frågor förs, exempelvis när det gäller lagstiftningen. Vänsterpartiet har i åtta års drivit på för att få tillstånden trygg finansiering av Rikskvinnocentrum i Uppsala och vi har också motionerat om att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med vid all stadsplanering och att det
ska göras konsekvensbeskrivningar för hur byggnation och planteringar påverkar kvinnors rörelsemönster.

Vi har båda i många år arbetat praktiskt med dessa frågor i Ung Vänster och Tjejjouren. När många våldtäkter begicks vid Svartån 1999 ordnade vi demonstration där och vi instruerar feministiskt självförsvar på skolor i länet och informerar om vilka rättigheter tjejer har när vi utsätts för sexuella trakasserier i skolan eller på jobbet. Nu får vi chansen att genom Vänsterpartiet driva på arbetet i kommunen. Vi skulle vilja att Proaros gjorde en medveten satsning för att höja kunskapen hos personalen och hoppas att fler då blir intresserade av att söka till genuspedagogutbildningen. Har det inte gjorts tillräckligt så är det mera feministisk politik som behövs och inte mindre.

Vasiliki Tsouplaki (v)
Linn Wegemo (v)