Som politisk majoritet kommer vi att utifrån en stabil ekonomisk grund fortsätta vårt arbete för ett ännu bättre Västerås!
Den 10 augusti publicerade Skattebetalarnas förening en rapport om att kommunerna kan effektivisera sin verksamhet genom att lära av andra kommuner som lyckats bättre. I gruppen större städer framhåller Skattebetalarnas förening Västerås som ett föredöme.

Rapporten från Skattebetalarnas förening, som VLT ännu inte haft tillfälle att skriva om, säger att de effektivaste kommunerna är kostnadsmedvetna och har förhållandevis små administrativa staber. De har även ofta ersättningsmodeller som bidrar till resurshushållningen.

Enligt Skattebetalarnas förening kännetecknas inte effektiva kommuner som Västerås av en lägre kvalitet i verksamheten. Tvärtom pekar Skattebetalarnas förening på att skillnaderna i kvalitet ofta är väldigt små trots stora skillnader i kostnader.

För oss i majoriteten är det viktigt att den kommunala verksamheten är effektiv. Ska välfärden klaras i framtiden måste vi hushålla väl med resurserna, utan att för den skull göra avkall på kvaliteten i verksamheterna. Detta är ett gemensamt intresse för såväl medborgarna, de förtroendevalda och de anställda.

Vi har ett bra utgångsläge för framtiden genom att vi har en effektiv och välskött verksamhet. Kommunalskatten ligger under genomsnittet, och har i praktiken varit oförändrad i 27 år. Taxor och avgifter är låga. Ändå visar många olika undersökningar att Västerås kommunala verksamhet håller en god kvalitet.

Givetvis är vi i majoritetspartierna nöjda över att lyckas med det som andra haft svårt med, det vill säga att skapa högkvalitativ verksamhet för de skattemedel vi har att tillgå. Det krävs ett gediget arbete av såväl kommunens många medarbetare som av de förtroendevalda.

Men vårt mål som majoritet är inte att tillmötesgå en eller annan förening, även fast det är uppskattat att få ett kvitto på att kommunen är effektiv och välskött. Målet för oss i majoriteten är att bygga ett Västerås som präglas av solidaritet och välfärd för alla.

Trots goda betyg inser vi att det finns mycket mer att göra. Det finns synliga orättvisor och revor i välfärden. Även i vår stad finns det människor som kämpar med att få sin ekonomi och sin vardag att gå ihop.

De kommunala verksamheterna behöver kontinuerligt utvecklas och förbättras. Exempelvis behöver förskolan fler medarbetare för att minska barngrupperna. Vi har fortfarande, trots kraftiga utökningar, brister i stödet till funktionshindrade i olika grad. Anhörigstödet behöver bli bättre. Vi arbetar ständigt med att hjälpa hemlösa missbrukare till ett värdigare liv. Och den största utmaningen för oss som vänstermajoritet är nu att minska en arbetslöshet på över 7000 personer i Västerås.

Skattebetalarnas förening ger bekräftelse på att vår kommun har en kunnig och driven ledning bestående av både tjänstemän och politiker. Som politisk majoritet kommer vi att utifrån en stabil ekonomisk grund fortsätta vårt arbete för ett ännu bättre Västerås!

ULLA PERSSON (s), kommunalråd
MATS ERICSON (v), kommunalråd

Att våra partimedlemmar kollektivt och slentrianmässigt stämplas som kommunister är inget nytt, men det vittnar om en skrämmande brist på insikt om den ideologiska bredden inom vårt parti.
Till kommunfullmäktiges ordförande och presidium,

Sammanträdet med kommunfullmäktige den 12 maj 2005 präglades av en polemisk stämning, framförallt beroende på att frågorna som diskuterades tydliggjorde de skiljelinjer som råder mellan de olika politiska ”blocken” i Västerås. Vi anser i grund och botten att det är positivt att dessa skillnader lyfts fram och att fullmäktige blir den arena för ideologisk debatt den är avsedd att vara.

Tyvärr urartade diskussionen under ärende 8, ”Motion om att utveckla konkurrensen”. Vänsterpartiets representanter kallades kommunister och vår politiske sekreterare Stefan Kudryk, fick tillmälet ”kommunisternas partisekreterare” av Birgitta Nilsson (fp). Även Claes Kugelberg (m) gav sig in i debatten kring Vänsterpartiets tidigare kopplingar till kommunismen. Jag blev dessutom av någon obegriplig anledning kallad för ”baron” av Roger Haddad (fp).

Det torde vara välkänt att Vänsterpartiet bytte namn och politisk inriktning för snart 15 år sedan. Vi gick från att vara ett parti som hade kommunistiska ideal inskrivna i partiprogrammet, till ett parti som kämpar för socialismen. Att det finns skillnader mellan dessa ideologier råder det inte något tvivel om, men framför allt breddades partiets politiska bas.

Att våra partimedlemmar kollektivt och slentrianmässigt stämplas som kommunister är inget nytt, men det vittnar om en skrämmande brist på insikt om den ideologiska bredden inom vårt parti. Vi har under årens lopp också uppfattat och försökt följa att våra personliga förhållanden inte ska vara föremål för diskussion i parlamentariska församlingar, utan strävat efter att debatten ska vara fokuserad på den aktuella ärendelistan. Men nu tar sig tydligen ledamöter och ersättare från andra partier rätten att angripa partimedlemmar som inte har yttranderätt, och vars politiska övertygelse inte är relevant i sakfrågan!

Vi inom Vänsterpartiet i Västerås tänker inte passivt acceptera att det här fortsätter. I första hand tänker vi på debattklimatet i fullmäktige som vi anser sänks till en nivå som inte är värdig en demokratisk församling. Våra ledamöter har strävat efter att höja sig över det här och ge de andra partierna den respekt de förtjänar, men i förlängningen omöjliggörs det när vissa ledamöter vägrar att respektera våra partiföreträdare och vår integritet.

Efter 20 år i kommunfullmäktige och på olika vis aktiv genom andra parlamentariska uppdrag, är det kränkande att få sin demokratisyn ifrågasatt! Därför ska det här brevet ses som en officiell protest från oss förtroendevalda för Vänsterpartiet Västerås. Det är samtidigt även ett krav på att kommunfullmäktiges presidium nu kraftfullt agerar för att få stopp på dessa personangrepp. En första åtgärd skulle kunna vara att gruppledarna sammankallas för att diskutera umgänges- och bemötandefrågor för att kunna upprätthålla den värdighet en fullmäktigeförsamling bör kunna visa. Vi ser fram emot att delta i arbetet med att bygga upp ett respektfullt och konstruktivt arbetsklimat i Västerås kommunfullmäktige!

Med vänlig hälsning,

MATS ERICSON
Gruppledare för Vänsterpartiet i Västerås kommunfullmäktige

(Inlämnad till kommunfullmäktiges sekreterare den 17 maj 2005)

Är det vettigt att använda våra gemensamma skattepengar för att en liten del av befolkningen ska kunna köpa privat hemhjälp?
Vi förstår Agneta Berliners frustration den 28 april över lönediskrimineringen, den orättvisa arbetsmarknaden och den ojämlika maktfördelningen mellan kön-en. Men där Berliner förtvivlat letar efter en syndabock i Sveriges vänsterstyre ser vi att problemet handlar om större saker; om maktordningen i samhället. Där Berliner vill ha konkreta personer att skylla på vet vi att den hemska verkligheten med mäns våld mot kvinnor, kvinnors sämre hälsa och kvinnors utsatthet har existerat över hela världen, allt för länge, oavsett höger- eller vänsterstyre. Detta borde Berliner veta, och eftersom vi litar på att hon har grundläggande kunskap om genussystemet, könsmaktordningen och kvinnohistorien är det också obegripligt att hennes politiska förslag blundar för just detta.

Listan på det ojämställda Sverige kan vi hjälpa till att fylla i. Så långt är vi överens. Men hur skulle en privatiserad sjukvård på något sätt kunna vara en bra lösning? Det finns ingen annorlunda könsmaktstruktur i den privata sektorn än i den offentliga. Att öppna upp för otyglad fri konkurrens inom vårdsektorn skulle snarare leda till att de vinstsyftande vårdföretagen pressar löner ännu mer för att maximera sin vinst. Dessutom skulle det bollas ännu mer med deltidstjänster och timanställningar. Det händer i dag, i Västerås och på andra håll i landet. Som lagstiftare kan vi inte gå in och påverka löner och dylikt i den privata sektorn, men det kan vi inom den offentliga sektorn där vi är arbetsgivare.

Att få bukt med löneskillnaderna inom den offentliga sektorn är något vänsterpartiet konsekvent kämpar med och lyfter fram i varje nationell budgetförhandling med regeringen och miljöpartiet. Vilka prioriteringar våra samarbetspartier har får de redogöra för.

Att satsa på skattesubventioner för hushållsnära tjänster i stället för den offentliga hemtjänsten är varken hållbart eller rättvist. Är det vettigt att använda våra gemensamma skattepengar för att en liten del av befolkningen ska kunna köpa privat hemhjälp? Ser Berliner det som troligt att den kommunalarbetande tvåbarnsmamman, som inte har råd att lägga 100 kronor på ett gynekologbesök och får skrapa ihop pengar till nya barnskor, i stället lägger ett antal hundralappar på städhjälp? För vänsterpartiet är det uppenbart att ett pigavdrag innebär ett bakslag både för jämställdheten mellan kvinnor och män och för jämlikheten mellan klasser.

Vänsterpartiet har inget egenintresse att svära sig fria från ansvaret i arbetet mot könsorättvisorna, tvärtom. Vi är ett etablerat feministiskt parti som de senaste tio åren har jobbat med de feministiska frågorna dagligen – lokalt, regionalt och nationellt. Vi har fört politiska samtal med den feministiska kvinnorörelsen vars självständiga och kritiska utomparlamentariska röst har varit ovärderlig. Den dialogen fortsätter.

Vi har dessutom – till skillnad från många andra – rent fysiskt stått på barrikaderna och deltagit i kvinnornas kamp för bättre villkor. Vi har legat i framkant i den jämställdhetspolitiska debatten och lagt många radikala förslag, eftersom vi tydligare än något annat parti vågar kombinera köns- och klasskamp. Samarbetet med socialdemokraterna kräver jämkning, det kan vi aldrig sticka under stol med. Men vi har alltid varit tydliga i våra krav och aldrig kompromissat med vår feministiska analys. Vi har varit en pådrivande faktor i den svenska jämställdhetspolitiken och vi vågar påstå att utan våra insatser hade utvecklingen gått ännu långsammare.

KARIN THORBORG (v), riksdagsledamot
STEFAN KUDRYK, ordförande för Vänsterpartiet Västerås

(Debattartikel i Västmanlands Läns Tidning)

Stödet till kommunerna, framför allt för att höja kvinnornas löner, har nått en rekordnivå tack vare vänsterpartiet.
De senaste dagarna har representanter för borgerligheten yttrat sig kring behovet av jämställdhet, och hur ”vänstern” inte levt upp till vad man lovat. Som vänsterpartister känner vi oss givetvis utpekade. På ett par punkter är vi överens.

Vi delar Agneta Berliners uppfattning (VLT, 15/4) om att det nu blivit fight mellan partierna om vilket som är mest feministiskt; något slags SM i kvinnokamp. När ”utbudet” är så stort gäller det att skala av de politiska flosklerna och se till vad förslagen får för konkret genomslag. Vi delar även Ann-Kristin Ekman och Elisabeth Unells åsikt (VLT, 21/4) att män har mycket att vinna på ökad jämställdhet. Frågan är bara varför en del män väljer att blunda för de fördelarna?

Vänsterpartiet talar om kvinnor som ett kollektiv därför att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. När så många individer blir diskriminerade på samma grund anser vi att det är fullt legitimt att söka svaret i övergripande strukturer. När så många kvinnor har liknande förhållanden och utsätts för samma saker, kan det enligt vänsterpartiet knappast röra sig om en slump. Det här handlar inte om att Lisa på Småstads Mekaniska AB får lägre lön än Bert eftersom hon inte är lika bra på att löneförhandla. Det här handlar om att situationen ser ut på samma sätt i hela Sverige, i både offentlig och privat sektor, även om siffrorna ser något bättre ut i den privata sektorn. De övergripande strukturerna kallar vi för patriarkatet.

Det innebär inte, som borgarna vill få allmänheten att tro, att vänsterpartiet blundar för självklarheten att vi alla är individer med olika utgångspunkter. Men ska man nå konkret skillnad handlar det om att se helheten och de strukturer som förtrycker. När har männen frivilligt lämnat ifrån sig makt eller andra fördelar? Finns det några betydelsefulla exempel på det? Kvoteringar och regleringar är tyvärr hittills det enda sätt som fått reella återverkningar. Kvinnor vill ha halva makten nu, och inte när männen behagar träda tillbaka.

Det är beklagligt att Berliner inte klart kan se vad de s.k. pigavdragen innebär för kvinnorna. Pigavdraget i Finland har höjts till skyarna av näringslivet och av borgarna. Den utvärdering som gjorts har dock visat att det är medel och överklassen som har tjänat på avdraget, vilket förvisso är de grupper som borgerligheten representerar. Ofta hävdar man att de personer som invandrat till Sverige skulle vara särskilt lämpliga för jobben eftersom de är i behov av att slå sig in på den svenska arbetsmarknaden. Är det den utvecklingen som folkpartiet vill se i Sverige? Är det ett sätt att nå s.k. liberal jämställdhet? Med tanke på den integrationspolitik som partiet driver kanske det inte är alltför långsökt.

Att vänsterpartiet inte nått dit vi vill är alldeles korrekt; tyvärr har vi inte egen majoritet i Riksdagen. Men vi undrar vilken information Berliner tagit del av om hon inte noterat vad vi hittills åstadkommit för att höja kvinnornas löner och yrkesstatus, särskilt inom den offentliga sektorn. Stödet till kommunerna, framför allt för att höja kvinnornas löner, har nått en rekordnivå tack vare vänsterpartiet. I vårbudgeten anslogs dessutom 135 miljoner till stöd för kvinnojourer, rikskvinnocentrum och kvinnors organisering. Dessa frågor har länge varit, och kommer även fortsättningsvis vara, prioriterade för vänsterpartiet!

KARIN THORBORG (v), riksdagsledamot
STEFAN KUDRYK, ordförande för Vänsterpartiet Västerås

(Debattartikel i Västmanlands Läns Tidning)

Vänsterpartiet genomskådar folkpartiets högerpopulism, och utmanar nu partiet på bred front att diskutera invandringspolitiken och integrationspolitiken.
Nu har folkpartiet gjort det igen. I veckan presenterade partiet sitt förslag till nytt integrationspolitiskt program. Invandrare som begått brott som medfört ett fängelsestraff på två år eller längre ska automatiskt utvisas eller avvisas. Likaså de som dömts till fängelse tre gånger. Folkpartiet fiskar återigen efter röster i det grumliga vatten som finns på politikens högra ytterkant.

Utländska medborgare ska, precis som svenskar, dömas för de brott de begår. Vänsterpartiet har ingen annan uppfattning i det fallet: svensk lag gäller på svenskt territorium. Det är till och med så att personer med annat medborgarskap än svenskt redan idag kan dömas till utvisning. Här slår alltså folkpartiet in öppna dörrar.

Det som oroar är den hätska stämning som folkpartiet nu återigen piskar upp med sina utspel kring invandrare. För vilken är annars tanken? De otrygga svenskarna i sina röda hus med vita knutar ska äntligen kunna pusta ut och tänka ”vad skönt att någon äntligen tar tag i de där invandrarna.” Invandrare och flyktingar är en belastning inte en tillgång; det är oviktigt att majoriteten av de människor som sökt uppehållstillstånd inte finns med i brottsstatistiken. Det verkar också vara oviktigt för folkpartiet att undersöka de bakomliggande orsakerna till brottsligheten: begår man brott ska man bara ut!

Det som också oroar är den automatik som enligt folkpartiet ska råda om man får igenom sina förslag. Folkpartiet specificerar inte vilka typer av brott eller strafflängd som ska ligga till grund för att man efter tredje fängelsestraffet automatiskt utvisas ur Sverige. Det skulle kunna innebära att en politisk flykting som hotas av dödsstraff eller tortyr i hemlandet, kan skickas tillbaka dit efter att ha begått tre stycken snatteribrott. (Enligt Brottsförebyggande rådet dömdes 32 personer till fängelse för snatteri under 2003). Dödsstraff för snatteri torde väl förhoppningsvis klinga falskt även i en folkpartists öron?

Självklart lägger partiet in en brasklapp om att man ska ta hänsyn till ”internationella konventioner och humanitära principer” vid verkställigheten av utvisnings- eller avvisningsdomarna. Men vilken reell effekt får det? 22 gånger har stater brutit mot FN:s tortyrkonvention, och Sverige står för 9 av dessa 22 (enligt 2003 års siffror). Samtliga dessa gäller beslut av utlänningsnämnden att avvisa asylsökande trots risk för att de skulle torteras i hemlandet. Med tanke på den statistiken är jag starkt tveksam till hur Sverige skulle efterleva de humanitära principer som folkpartiet lovar, om deras förslag skulle få gehör.

Logiken bakom folkpartiets utspel om ”tuffare tag” är inte svår att förstå. Svensk invandrings- och flyktingpolitik är under ständigt bombardemang och är därför ett tacksamt ämne att profilera sig kring. Partiet blev ju Sveriges tredje största parti förra valet till stor del beroende på sitt krav på språktest för invandrare. Dessutom har framgångarna för främlingsfientliga dansk folkeparti säkert visat på den populistiska guldgruva som ”ut med dem”-politiken är.

Vänsterpartiet genomskådar folkpartiets högerpopulism, och utmanar nu partiet på bred front att diskutera invandringspolitiken och integrationspolitiken. Vi är villiga att debattera dessa frågor runt om i landet, alltså även i Västerås och Västmanland, och förutsätter att folkpartiet har samma uppfattning.

STEFAN KUDRYK, ordförande för Vänsterpartiet Västerås

(Debattartikel i Västmanlands Läns Tidning)

Nu hoppas vi att Göran Persson tar efter Tony Blair och Jacques Chirac och låter svenska folket säga sitt. För vad skiljer en engelsman och en fransman från en svensk i det här fallet, egentligen?

I land efter land fattas nu beslut om att folkomrösta om EU:s nya grundlag. Trots det hävdar den svenska regeringen att en folkomröstning inte är nödvändig, utan att frågan kan lösas i Sveriges riksdag. Vi anser att man med det ställningstagandet tydligt och grovt omyndigförklarar det svenska folket.

Den bristande legitimiteten för unionen fortsätter att vara dess akilleshäl. Den hastiga utvecklingen mot ökad maktkoncentration i Bryssel, överstatlighet, och en polarisering kring de stora staterna slås fast i förslaget till konstitution. Att EU ska gå mot en militarisering står, trots alla fina omskrivningar, i praktiken också klart. Till skillnad från vår svenska grundlag tar förslaget ställning i politiska frågor som hittills har förts fram av politiker utsedda i allmänna val.

Beslutet att införa en ny grundlag ska inte fattas enbart av politiker, utan av de miljontals människor som direkt påverkas av den! Om önskemålet bland regerings- och statschefer i Europa är att skapa en union som ligger närmare medborgarna, är nationella folkomröstningar i frågan om unionens grundlag det första viktiga steget.

För att visa på den breda uppslutningen kring denna avgörande fråga, har det tvärpolitiska nätverket folkomröstning.nu bildats. Nätverket engagerar allt från kristdemokrater till vänsterpartister, alla förenade i kravet på att Europas folk själva ska få bestämma om sin framtid. Just nu genomförs en turné i Sverige för att informera och väcka debatt, och turnébussen stannar i morgon till på Sigmatorget i Västerås.

Flera av de europeiska länderna har insett vikten av att förankra grundlagen hos medborgarna. I Tyskland har man börjat undersöka möjligheterna att genomföra en folkomröstning. Storbritannien och Frankrike har redan fattat beslutet. Nu hoppas vi att Göran Persson tar efter Tony Blair och Jacques Chirac och låter svenska folket säga sitt. För vad skiljer en engelsman och en fransman från en svensk i det här fallet, egentligen?

STEFAN KUDRYK (v)
MIKAEL VILBASTE (mp)
YNGVE WERNERSSON (s)

(Debattartikel i Västmanlands Läns Tidning)

För att vår stad ska utvecklas och bli en stad för alla krävs nu att kommunen kraftsamlar kring integrationsfrågan!
Västerås är en segregerad stad. Människor med utländsk bakgrund har svårare än infödda svenskar att slå sig in på arbetsmarknaden. Många av våra bostadsområden präglas fortfarande i hög grad av klasskillnader, och ofta är den segregationen kopplad till etnicitet. Det är en ohållbar situation ur både ekonomisk och social synvinkel!

För att vår stad ska utvecklas och bli en stad för alla krävs nu att kommunen kraftsamlar kring integrationsfrågan. Sedan ett antal år tillbaka har kommunen ett integrationsprogram för att tackla de ökande klyftorna som karaktäriserar Västerås. Under de år som programmet existerat har försvinnande lite skett, trots att ansvarsfördelningen är tydlig.

Vänsterpartiet i Västerås kräver nu att kommunen tar sitt ansvar och utgår från integrationsprogrammets målsättningar, dvs. att kommunen ska arbeta för att:

– Människor med utländsk härkomst har inflytande och känner sig delaktiga i samhällslivet
– Aktivt arbeta mot rasism och främlingsfientlighet
– Integrationsarbetet i mycket större utsträckning ska involvera barn och ungdomar i Västerås
– Minska bostadssegregationen

Vänsterpartiet i Västerås ser det som speciellt angeläget att människor med utländsk härkomst snabbt får in en fot på arbetsmarknaden, och därigenom får en chans att växa in i samhället och nå en egenförsörjning. Det är likaså angeläget att bryta den strukturella främlingsfientlighet som finns på många arbetsplatser. Ett sätt att nå båda dessa mål skulle kunna vara att skapa fler praktik- och arbetsplatser, och för det krävs ett bredare samarbete mellan kommunen, landstinget, högskolan, arbetsförmedlingen och det lokala näringslivet.

Vänsterpartiet i Västerås har länge ställt krav på ett brett och aktivt integrationsarbete och nu höjer vi ännu en gång våra röster. Kommunen måste börja leva upp till de krav och mål som integrationsprogrammet lägger fram. Ett integrerat Västerås är ett välmående Västerås!

(Uttalande antaget vid Vänsterpartiet Västerås årsmöte den 21 mars 2004)