Skip to main content

I Vänsterns Sverige ska man våga bli gammal

Man ska våga bli gammal. Det finns många i dag som funderar på vilken äldreomsorg de kommer att få när de blir äldre och inte längre klarar sig själva. Andra oroar sig över om deras föräldrar eller mormor får den hjälp de behöver.

Personalen gör i de allra flesta fall ett fantastiskt och viktigt jobb, och många gamla får den hjälp de behöver, och kan leva goda liv. Men vi vet att det också finns problem.

Runt om i Sverige finns det äldreboenden som låser in demenssjuka på natten för att de saknar personal till att ta hand om de gamla på ett säkert sätt. Vi vet att det finns många som klagar på kvaliteten på maten. Vi vet att många inte får komma ut tillräckligt ofta och att gamla ibland tvingas gå till sängs alldeles för tidigt på kvällen. Vi vet att det tyvärr också sker grova övertramp i äldreomsorgen. Få kan ha missat de senaste dagarnas diskussioner om den privat drivna omsorgen.

De närmaste åren kommer vi få fler äldre. Ändå minskar i dag personalen trots att antalet äldre över 80 år ökar. Flera kommuner har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det drabbar också äldreomsorgen. Den tyngre arbetsbördan gör att allt färre aktivt söker sig till yrket. I år valde endast 3 500 unga i Sverige att utbilda sig i omsorgsyrket. För 20 år sedan var antalet 18 000. Därför behövs ett aktivt arbete för att få fler att vilja arbeta inom äldreomsorgen.

Grunden för att lyckas är att statusen på jobben inom äldreomsorgen höjs. Statusen höjs när de anställda har möjligheter att göra ett professionellt arbete och får rätt lön. Kunskaper om de äldres behov är en nyckel till det.

Vi vill genomföra ett äldreomsorgslyft där de som saknar grundutbildning kan få det. Vi vill att fortbildning är en del av arbetet. Vi vill att erfaren personal får möjlighet att verka som mentorer för nyanställda. Vi lägger 650 miljoner kronor 2012 och 1,1 miljard för 2013 och 2014 på ett kunskapslyft för anställda inom äldreomsorgen. I vår satsning ingår inte bara pengar till utbildning utan också en satsning på utbildningsvikariat. Vi vet att just vikariekostnaden är tung för kommunerna.

I Vänsterpartiets skuggbudget görs en riktad satsning för fler anställda i äldreomsorgen med en stegvis nivåhöjning med tre miljarder till 2014. Det ger en bättre äldreomsorg och 7 500 nya välfärdsjobb. Vi vill att alla ska kunna känna sig trygga med att deras nära och kära blir väl omhändertagna. Personalen ska också ha tid att hjälpa till med mer än det nödvändigaste.

När allt fler kommunen tvingas höja tim-avgiften för hemtjänst till mellan 2-300 kronor i timmen föreslår vi, genom extra statligt stöd, ett tak på max 100 kronor per timme för hemtjänst i alla kommuner. Ingen skall behöva avstå från hjälp de behöver av ekonomiska skäl.

Dessutom satsar vi 150 miljoner kronor på utveckling av äldreomsorgen för äldre med annat modersmål än svenska. Det gäller både för nationella minoriteter och för dem som invandrat till Sverige.

Men i grunden handlar det om att trygga den generella välfärden för alla.

Vänsterpartiet står för en solidariskt finansierad och jämlik äldreomsorg, baserad på de behov varje individ har för att kunna få bästa möjliga livskvalitet också på ålderns höst.

I Vänsterns Sverige ska man våga bli gammal.

Eva Olofsson socialutskotter i riksdagen
Rickard Borg ledamot äldrenämnden

Karin Thorborg (V): Regeringen bör höja ribban i det internationella klimatarbetet

Snart är det dags för nästa stora internationella klimatmöte. Det hålls i Durban i månadsskiftet november/december.

Det stora klimatmötet i Köpenhamn 2009 blev på många sätt en besvikelse. Men ett beslut fattades som kan komma att få stor betydelse – framför allt i utvecklingsländerna.

Industriländerna lovade att bidra med ett omfattande klimatstöd till utvecklingsländerna för bl.a anpassningsåtgärder med fokus på ett bättre klimat. Stödet ska successivt öka så att det 2020 uppgår till 100 miljarder dollar per år i ”nya och additionella” pengar.

Sedan dess har internationella diskussioner pågått om hur dessa pengar ska genereras, förvaltas och användas på bästa sätt.

En hel rad konkreta förslag om hur dessa medel ska tas fram har framkommit. Det är tydligt att det kommer att krävas nya finansieringskällor, helst kopplade till principen att det är förorenaren som ska betala.

Ett förslag som diskuterats mycket är koldioxidrelaterade avgifter på internationellt flyg och sjöfart. Mest intressant är dock förslaget om att pengar från den framtida auktioneringen av utsläppsrätter ska styras till utvecklingsländerna. Enligt EU-direktivet ska 50 procent av pengarna från utsläppsrättigheterna användas till klimatrelaterade åtgärder.

Men den svenska regeringen sade nej till att öronmärka delar av dessa pengar till klimatarbete i utvecklingsländerna – något som skulle ha skapat ett stabilt och förutsägbart flöde till klimatstödet.

Andra förslag till finansiering är till exempel en global koldioxidskatt som öronmärks för klimatet, utfasning av subventioner till fossila källor och en internationell finansiell transaktionsskatt.

Listan på förslag från olika internationella organisationer är lång liksom viljan att medverka till ett bra resultat. Det anses vara fullt möjligt att mobilisera denna finansiering. Det är bara den politiska viljan som saknas.

Klimatförhandlingarna präglas i dag av en brist på förtroende mellan utvecklingsländerna och de rika länderna och därför är det viktigt att industriländernas verkligen levererar det stöd de har lovat.

Den svenska regeringen har passat i dessa frågor. Man säger nej till öronmärkning av pengar från framtida auktioneringsintäkter. Man vill inte ens anslå nya pengar utan vill att finansieringen ska ske inom enprocentsmålet för bistånd. Det är dags att höja ribban!

Klimatförhandlingarna påverkar våra framtida möjligheter att komma fram till ett globalt avtal som kan hjälpa till att begränsa den globala uppvärmningen som vi alla kommer att drabbas av. Sverige bör vara ett föregångsland och ha en tydlig och ambitiös position inför klimatmötet i Durban 2011 och inte slå på bromsarna.

KARIN THORBORG

V: Hur och till vad ska resurserna användas?

Nu för tiden sägs vi ha stora möjligheter att välja mellan olika varor och tjänster. Sedan en tid tillbaka kan vi i ökad utsträckning välja vem eller vilka som ska utföra offentligt betalda tjänster åt oss. Äldreomsorgen är nu genom Lag om valfrihet (LOV) i ropet för denna valfrihet.

Ur ett medborgarperspektiv är det endast fråga om en begränsad och ytlig frihet. Begränsad därför att det bara går att välja bland de privata utförare, som ansökt och blivit beviljade enligt LOV, eller den äldreomsorg som utförs i offentlig regi. Ytligt därför att valet handlar om att välja mellan snarlika tjänster. LOV är snarare en etableringsfrihet för dem som vill utföra offentligt betald äldreomsorg, i synnerhet ett fåtal stora aktiebolag.

I denna begränsade ytlighet, inryms vid ett närmare påseende, värderingsmässiga ställningstaganden. Ett sådant är att privat utförd och offentligt betald omsorg är effektivare och därmed totalt sett billigare. Något som närmast är att betrakta som en trossats. SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser gör ju gällande att det är okänt om offentligt betalda och privat utförda tjänster är effektivare.

Vad vi däremot vet är att detta upplägg medför åtskilligt med osynkroniserat mer-arbete. Ett skäl till det är att offentlig respektive privat verksamhet verkar under olika villkor och har olika mål.
Ytterligare skäl är att det offentliga ansvarar för upphandlingar och uppföljningar, samt har det yttersta ansvaret. Offentligt driven verksamhet ger avsevärt bättre förutsättningar för insyn och medborgarinflytande och är därför att föredra.
Mellantinget, kooperativ och liknande, icke vinstdrivande med motivet att ta ansvar för verksamheten kan ha en viss roll i sammanhanget.

Upplägget med offentlig finansiering och privat utförande möjliggör penningöverföringar. Offentliga medel kan således hamna i privata händer, något som också sker. Detta oskick behöver stävjas!

Frihet värd namnet, för oss medborgare, ges om de av oss som är i behov av äldreomsorg kan få inflytande över dess innehåll. I ett Vänsterpartidominerat Sverige säger äldreomsorgspersonalen med entusiasm till vårdtagarna: Vad vill ni ha hjälp med i dag?
Vägen till den tingens ordning är inte spikrak. Vi kommer behöva lägga mer gemensamma resurser för att nå dithän redan under nuvarande förhållanden. Viktigt är därför att förbättra villkoren för dem som arbetar inom äldreomsorgen.

En aspekt är att ge mer tid per vårdtagare, vilket är en grund för arbetsglädje. Förbättrad äldreomsorg är en jämställdhetsfråga, på grund av att äldreomsorgen är kvinnodominerad, majoriteten av vårdtagarna är kvinnor och merparten av anhörigvården görs av kvinnor.

Framgent ökar behoven, då andelen äldre ökar, enligt befolkningsprognoserna. Redan nu behöver vi därför betänka hur och till vad gemensamma resurser används.

Delar av arbetsmarknadspolitiken, framför allt fas 3, är ifrågasatt. Välfärdsvinster kan uppnås om medel från arbetsmarknadspolitiken omdisponeras till förmån för äldreomsorgen, det vill säga infasning i stället för utfasning.

ROBERT KLERFORS

25 000 jobb i framtidsyrken i stället för skattesänkningar

Regeringens sänkning av krogmomsen är rent slöseri med skattebetalarnas pengar och kommer sannolikt inte att leda till några fler jobb. Knappast heller till några större prissänkningar. Det är den slutsats som kan dras av det finska försöket med sänkt moms på frisörtjänster och krogar.

Att den svenska regeringen nu tänker använda 5,4 miljarder kronor per år på att genomföra samma sak i Sverige är fullkomligt oansvarigt. I synnerhet som förslaget motiveras med att regeringen vill underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden. Hur många fler unga fick jobb i Finland till följd av momssänkningen? Svaret är att ingen vet.

För 5,4 miljarder kronor kan mycket göras som på riktigt skapar fler jobb. Samtidigt som arbetslösheten är rekordhög bland unga, står arbetsmarknaden inför stora pensions-avgångar de kommande åren. Det råder redan brist på arbetskraft i flera yrken och behoven av ökad bemanning och bättre utbildad arbetskraft inom äldreomsorgen är överhängande.

Vänsterpartiet lanserar därför ett alternativ till regeringens sänkning av krogmomsen: ett program för generationsväxling i arbets-livet. Satsningen motsvarar regeringens 5,4 miljarder och möjliggör 25 000 nya jobb.

Nedbrutet till de olika länen i Sverige skulle det i Västmanland möjliggöra 583 nya arbetstillfällen.

  •  Generationsväxling i stat och kommuner

Rekordstora pensionsavgångar kommer att ske i statlig förvaltning och annan offentlig verksamhet de närmaste åren. I stället för att låta nyutexaminerade unga gå arbetslösa vill vi bereda dem möjlighet att få en trainee-anställning vid de myndigheter och förvaltningar som inom kort måste börja rekrytera ny arbetskraft. Genom att äldre anställda går ner i arbetstid och handleder nyanställda, tas kunskaper och erfarenheter tillvara och överförs till nästa generation.

  •  Utbildningsvikariat i äldre- och handikappomsorgen

En stor andel av personalen inom äldre- och handikappomsorgen saknar relevant yrkes-utbildning. Samtidigt är många av dem som genomgått det yrkesförberedande omvårdnadsprogrammet på gymnasiet eller Komvux utan jobb.

Behovet av nyanställningar i äldreomsorgen kommer att vara mycket stort de kommande åren, samtidigt som den demografiska utvecklingen kommer att kräva mer specialiserade kunskaper hos dem som jobbar där.

Vi satsar därför på ett kunskapslyft för anställda i äldreomsorgen och möjliggör samtidigt för nyutbildade att få jobb.

  •  Lärlingsanställningar i bristyrken

Det är redan i dag stor brist på byggnadsplåtslagare, VVS-montörer och betongarbetare. Det är yrken man med fördel lär sig som lärling. En satsning på subventionerade lärlingsanställningar för att rekrytera och utbilda nya hantverkare är en långsiktig investering.

Till en sammanlagd kostnad av 5,4 miljarder kronor möjliggör dessa satsningar 25 000 jobb. Det är på både kort och lång sikt en betydligt säkrare investering än att kasta samma summa i krogägarnas fickor. Fler får jobb och fler kan därmed också äta ute.

Josefin Brink (V) riksdagsledamot för Stockholms kommun,talesperson i arbetsmarknadspolitiska frågor
Vasiliki Tsouplaki (V) kommunalråd i Västerås

Låt oss glädjas åt att vi snart har en vägg för laglig graffiti

Ragnhild Källberg (FP) skriver i VLT den 5 september att hon inte har märkt av Vänsterpartiets arbete för en laglig graffitivägg.

Vi hade redan under valrörelsen kontakt med kulturprojektet Här får man. Tillsammans skapade vi för en dag en öppen vägg där alla fick komma och prova på graffiti. Vi har sedan under hela mandatperioden haft kontakt med projektet och vårt mål har varit en öppen vägg.

Nu finns det ett brett stöd för ett försök. Detta välkomnar vi, i synnerhet med det faktum i åtanke att Folkpartiet och andra borgerliga partier i många andra kommuner arbetar mot graffiti.

I stället för att klaga på oss som faktiskt har fått fart på frågan, låt oss vänner av graffiti, nyligen frälsta eller sedan länge sålda, glädjas åt det faktum att vi nu med stor sannolikhet snart har en öppen vägg i Västerås där alla kan uppleva och skapa kultur.

Vasiliki Tsouplaki (V) kommunalråd

Ökad kvalitet uppnås inte genom beslut i slutna rum

Kristin Lahed, Svenskt Näringsliv, skriver att det i debatten om privat drivna välfärdsföretag handlar om att konstatera fakta.

Låt oss därför konstatera följande: Elever i fristående skolor får inte bättre betyg än elever i kommunala skolor, enligt rapport från Konkurrensverket. Det har förekommit att friskolor har haft en mer generös betygsättning och detta förklarar Konkurrensverket med att vissa skolor satte högre betyg för att se mer attraktiva ut. Nu är den skillnaden försumbar.

Vidare hävdar Svenskt Näringsliv att mångfalden är högre i de fristående skolorna trots att den senaste Pisa-rapporten slår fast att segregationen faktiskt ökar och likvärdigheten minskar i svensk skola. Det är oklart var Lahed hämtar sina uppgifter ifrån.

Till detta bör man lägga att lärartätheten är lägre i de fristående skolorna, man har också mindre lärarledd undervisning och färre behöriga lärare.

Värst av allt är dock det faktum att det förekommer att elever utestängs från vissa fristående skolor eftersom de har en funktionsnedsättning och därmed kan innebära en kostnad. Allt detta samtidigt som fristående skolor plockar ut miljonvinster av våra skattepengar.

Detta är givetvis helt oacceptabelt och efter hårt arbete från Vänsterpartiet har regeringen äntligen valt att tillsätta en utredning med avsikt att undersöka vinsterna i fristående skolor.

Vi säger inte att allt som sker i privata ”välfärdsbolag” är dåligt men att det inte går att sätta likhetstecken mellan vinst och kvalitet på det sätt som Lahed gör.

Vi menar att ökad kvalitet inom välfärden kan garanteras med större inflytande från våra medborgare, medarbetare och brukare. Inte genom att fler beslut fattas i stängda bolagsrum.

Vasiliki Tsouplaki (V), kommunalråd

Rossana Dinamarca (V), skolpolitisk talesperson

Träffa partiledarkandidaterna i Västerås

Den 9 oktober kommer de fyra partiledarkandidaterna Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson, Hans Linde och Rossana Dinamarca till Västerås. I samband med kommun och landstingsdagarna på Aros Congress Center ordnas en öppen utfrågning av kandidaterna. Kom och hör vad de har att säga, ställ en fråga och bilda dig en uppfattning om vem eller vilka du tror passar bäst för att leda partiet.

Fortsätt läsa

Steg 1 utbildning

Ni som missade utbildningen i våras har chansen igen. Välkomna till partilokalen, Slottsgatan 6, söndag den 11/9, mellan 13-17.

13.00  Mötesteknik och praktisk politik

14.30 Vänsterpartiets historia

15.30 Fika

15.45 Det politiska systemet

17.00 Avslut

Positiva förändringar på gång

Det är stor skillnad mellan Vänsterpartiets och Folkpartiets skolpolitik. Det konstaterar Roger Haddad i VLT den 22 augusti och jag kan inte annat än instämma.

Folkpartiets idéer präglas av nostalgi med mer disciplinåtgärder, mer katederundervisning, mer detaljstyrning och kontrollsystem för att åstadkomma förändringar.

Jag tycker hela upplägget andas misstro mot allt det goda arbete som görs i dag. Samtidigt finns det all anledning att göra förändringar i skolan. Vi ser en utveckling med försämrade kunskapsnivåer i vissa länder och vi blir omsprungna av andra länder i andra.

Vänsterpartiet och de rödgröna präglas av en annan syn på vad som kan lyfta skolan och elevernas resultat. Vi tror att lärare behöver mer tid för reflekterande samtal med sina kollegor – inte mer tid för enkäter och uppföljning. Det är i de pedagogiska diskussionerna man tillsammans kan jobba runt elever som har svårt att nå målen.

Därför gör vi en översyn för att inte över-ösa skolorna med för många uppföljningar utan samordnar oss med Proaros och Skolverkets datainsamling.

Därför har vi stora förhoppningar att den översyn som Proaros gör med en ny verksamhetsmodell ska lyfta bort en del administration från rektorer och lärare. Fler processer blir samma för alla skolor så att man inte behöver uppfinna hjulet flera gånger.

Därför förespråkar vi en stödfunktion för rektors arbete med ekonomi och lokalfrågor och därför föreslår vi en fördubbling av antalet planeringsdagar för förskolorna.

Det är också en rödgrön övertygelse att barn och unga lyckas bättre om de är mer motiverade och involverade i sin skolgång. De behöver vuxna som lyssnar och vägar att påverka sin skolmiljö. Folkpartiets förslag om att kunna ta föremål och stänga av elever riktar bara in sig på bestraffning, inte på att förebygga konflikter.

Därför innehåller den nya utbildnings-planen krav på forum för elevinflytande på alla skolor.

Därför satsar vi extra medel på IDA-vägledare som bygger broar mellan familj och skola och som har till uppgift att stimulera så kallade passionsaktiviteter med kultur och idrott.

Alla barn ska få chansen att lyckas i skolan och utvecklas som individer och vi är över-tygade om att lärarkåren tillsammans med skolhälsovård, fritidspedagoger och andra stödfunktioner kan lyckas om vi ger dem rätt förutsättningar. Därför satsar vi på Mälar-dalens kompetenscentrum som ska knyta skolan närmare forskningen. Vi ser det som ett nödvändigt verktyg för att utveckla Västerås till en ledande skolstad.

Det här är gemensamma rödgröna projekt och vi ser fram emot att fortsätta presentera fler åtgärder för förbättring framöver.

Vasiliki Tsouplaki (V) ordförande barn- och ungdomsnämnden