Skip to main content

Författare: vasteras

Vad är viktigast – hamnen eller flygplatsen?

Under en komprimerad genomgång på slottet om situationen kring hamnarna utifrån möjligheten att Södertälje kanal blir breddad, visade deltagarna en stark uppslutning kring att Västerås och Köping ska satsa på sina hamnar. Företrädare för såväl transportföretag som Transatlantic och Thor Shipping, som ABB och Handelskammarens nätverk för hamnarna, underströk samtliga vikten av att hamnarna underhålls och rustas upp.

Hamnarna är en förutsättning för att industrin och andra företag från Ludvika i norr, genom Bergslagen söderut och till Västerås, ska få ut sina produkter i Europa och världen.Och omvänt: Betydande mängder råvaror tas in med båt till olika industrier och inte minst för att klara Mälarenergis behov av bränslen till kraftvärmeverket.
Trots sin betydelse för regionen får hamn-bolaget klara sig självt genom egna intäkter. Några större överskott till nödvändiga investeringar har man inte lyckats få fram under åren, varför nödvändigt underhåll av kranar och markområden har fått stå tillbaka. En havererad tunglyftskran från 1964 (!) tvingar nu fram nya lösningar som sammantaget handlar om investeringar för uppemot 80 miljoner kronor för att bland annat klara utskeppningen av generatorer från ABB i Ludvika.

Men inte bara kranparken är gammal och sliten. Stora delar av hamnområdets ytor går inte att använda för att de mer eller mindre sjunkit ihop. Vems är ansvaret? Vem kan förändra dödläget? Finns det pengar till en upprustning?

Jämför man kommunal verksamhet som bedrivs i bolagsform förväntas de överlag gå runt av egen kraft och helst skapa överskott. Det finns dock två undantag. Det ena är kollektivtrafiken genom Västmanlands lokaltrafik som inte har kravet på sig att gå med vinst därför att biljettpriserna ska hållas låga och transporterna till centrum, arbetsplatser, skolor ska fungera. Det andra undantaget är flygplatsen som tillåts att år efter år drivas med gigantiska underskott på cirka 25 miljoner kronor om året utan att kommunen ingriper. (Flyget är inte fråga om kollektiv-trafik, även om ledningen själv försöker framhålla den som sådan.) Flygplatsledningen har som vanligt högtflygande planer och förutsätter att skattemedel ska läggas in för att reparera landningsbanan för ytterligare ett okänt antal miljoner.

Kommunpolitikerna måste därför nu ifrågasätta om det är värt pengarna eftersom flygplatsen aldrig kan få en egen bärkraftig ekonomi. Behövs flygplatsen när så få använder den? Vad skulle man i stället kunna använda marken till? Om man gör en jämförelse spelar det kommunala bolaget Mälarhamnar en mycket större roll för Västerås och regionens utveckling än vad flygplatsen någonsin kommer att göra.

Låt säga att vi lägger ned flygplatsen och låter 20-25 miljoner kronor om året i stället gå till upprustning av kajområdena, bygga fler magasin och skapa en fungerande infra-struktur så att fler frakter kan komma in i hamnen via väg och järnväg. Om vi börjar rusta upp hamnen nu kan vi stå beredda när större fartyg kommer in via en utbyggd Södertälje kanal. En modernisering av hamnarna skulle ge mer livskraft inte bara till Västerås och Köping utan hela regionen.
Västeråsarna måste alltid ifrågasätta hur skattemedlen används. Vad ger bäst skola, social trygghet och så vidare. Här handlar det om hur vi får ut mer för pengarna inom transportsektorn, hur vi ska kunna behålla jobben inom industrin, utveckla näringslivet och samtidigt minska miljöskadorna.
Vägvalet har vi i dag. Pengar som flyger upp i tomma luften har vi ingen nytta av, men samhällsekonomiskt skulle långsiktiga satsningar på hamnarna och Mälarsjöfarten få avgörande betydelse för Västerås, Köping och regionens utveckling!

Mats Ericson
Ersättare i Mälarhamnar

Kent Persson (V): M bryr sig mer om företagande än om omvårdnad

Moderaterna skriver att det är olyckligt att privata bolag inte betalar skatt och att Moderaterna nu ska se över systemet 2013.
Problemet med deras nya insikt är att detta är ett välkänt fenomen sedan minst fem år tillbaka, men Moderaterna har valt att inte göra någonting förrän nu
när det blivit medialt uppmärksammat. Det visar att Moderaterna helst inte vill reglera detta, men tvingas nu när opinionen är stark.
För anledningen till att vi har ett system där bolag kan göra vinst på våra sjuka och äldre är att Moderaterna har infört det. De tycker till och med att det är bra.
Uppseendeväckande är också att Moderaterna skriver en debattartikel och kritiserar skatteplaneringen hos de privata bolagen. Men de nämner inte med ett ord den vanvård som fått hela Sverige att reagera med avsky mot den borgerliga välfärden, där äldre lämnats att dö ensamma framför teven, där kissblöjor vägts och där vanvård i vinstintresse varit vardag.
Försvarar Moderaterna det system de infört?

Bolag som Carema har naturligtvis huvudansvaret för vanvården, men minst lika skyldiga är Moderaterna som väl medvetna om riskerna har infört detta
system och sedan blundat för bristerna för att till sist säga att lösningen är att stoppa räntesnurrorna, om några år. Det är totalt oansvarigt och visar tydligt att Moderaterna bryr sig mer om företagande än om omvårdnad. Problemet här är att Moderaterna nu styr omvårdnaden, men gör det som företagsekonomer.

Vänsterpartiet är ett parti med sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och vårdbiträden. Vi företräder människorna i vården, inte företagen i vården. Vi vill stoppa vinsterna, åter-investera dem och bygga ut välfärden. Moderaterna vill sälja ut den, stycka upp den och göra vinst i den.
Det visar två monumentalt skilda synsätt på välfärden. Den solidariska eller den carema-tiska, borgerliga välfärden.
Sverige vill ha den första, det är vi övertygade om.

Kent Persson
riksdagsledamot
för Västmanlands län

Minnesdag för Fadime

Vasiliki Tsouplaki talade på minnesdagen för Fadime. Här är hennes tal:

Namnen Fadime och Pela är för alltid förknippade med både lidande och kamp. Nu har tio år gått och vi har inte lärt oss så många nya namn förknippade med mord i hederns namn.

Det betyder inte att inte kvinnor skadas och dör varje år i Sverige för att de har krävt sin frihet och rätt till ett liv på egna villkor.
Det betyder inte att inte många tjejer och killar varje dag lever begränsade och med ständig oro för att inte leva upp till vad som anses vara rätt och riktigt av sin omgivning.

Viljan att kontrollera sin partner eller släkting är väl utbredd i Sverige, i alla samhällsklasser och i olika kulturer. Fortfarande måste vi prata om de strukturer som varje dag upprätthålls av både de som inte vågar bryta dem och de som anser att det är det enda riktiga.

För att våga göra något annat måste man vara mycket stark och de som gör det förtjänar verkligen vår respekt och vårt uttalade stöd. Den som väljer att bryta med sin familj eller partner för att leva på egna villkor riskerar att bli så oändligt ensam.

Som vänsterpartist och ordförande i Barn- och ungdomsnämnden här i Västerås ser jag att det gäller att det finns hjälp och stöttning där ungdomar befinner sig, i skolan, på fritidsgårdarna. Kommunen har ett ansvar att se till att de som jobbar med unga har kunskap om hederskultur, precis som de ska känna till andra tecken på att barn och unga far illa. Har man inte rätt kunskap är det lätt att trampa fel och förvärra situationen.

Skolan ska garantera alla barns rätt till samma utbildning och ge barn och unga kunskap om sina rättigheter. Men det är också av yttersta vikt att man skapar goda kontakter med familjer. Att alla föräldrar känner att man jobbar tillsammans med skolpersonalen för barnens bästa så att man inte ser dem som ett hot mot egna föreställningar. Det går inte att underskatta dialogens kraft.

Att prata om hedersrelaterat våld leder kanske ibland tankarna fel och man tror att det gäller att titta efter blåmärken men det handlar snarare om att många har en hedersrelaterad livssituation där varje handling är val avvägd och där de flesta följer ramarna så strikt att de inte råkar ut för varken hot om våld eller våld. Så länge man självcensurerar sina handlingar är man trygg. Men för de som väljer att öppet trotsa hederskulturens begränsande normer kan det bli farligt. Runt 70 000 ungdomar har uppgett att det känner att de inte fritt kan välja vem de ska vara tillsammans med.

Vänsterpartiet har genom en rad motioner i riksdagen försökt täppa till luckor i lagstiftningen för att skydda unga som vill välja vem de ska gifta sig med och få bort den dispens som idag gör det möjligt att låta minderåriga gifta sig. Vi har också under fler år lagt förslag om att tillsätta en haverikommission som ska utreda alla fall där en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man. Nu ska en sådan komma till skott och uppdraget är utökat att även gälla samkönade förhållanden och fall som är hedersrelaterade. Från Vänsterpartiet har vi framför att vi vill att man även tar med de självmord som misstänks ha genomförts efter hot och påtryckningar.

Kunskapen om det hedersstyrda livet många unga lever har ökat de senaste åren tack vare starka ungdomar som har trätt fram och berättat. Många har idag ett bättre liv tack vare kvinnor som Fadime som krävt sina rättigheter och det känns bra att vi idag hedrar hennes minne tillsammans över partigränser och oavsett kulturell bakgrund. Var än vi ser brott mot de mänskliga rättigheterna måste vi alla protestera och ta diskussion, så följer vi Fadimes exempel och så står vi upp för allas rätt till sin egen sexualitet och rätten att älska vem vi vill.

Årsmöte

Nu har det nya året kom igång på allvar och det innebär nytt verksamhetsår för partiföreningen. Handlingar till årsmötet har gått ut till alla medlemmar i Västerås. Det som kallas verksamhetsberättelse går inte att ändra i, det är styrelsens redovisning av året som gått. Däremot går det förstås att diskutera och ställa frågor kring innehållet. Du hittar även ett förslag till verksamhetsplan och den finns alla möjligheter att påverka på mötet. Fundera på vad du skulle vara intresserad av för typ av aktiviteter och teman nästa år och kom till folkhögskolan den 4 februari.

Datum: 4 februari 2012
Plats:Hjärtpunkten i Folkhögskolan, Kristinagatan 12.
Tider:
Kaffe 14.30
Årsmöte 15.00
Middag, cirka 17.30

Anmälan till middagen görs till [email protected] senast 29/1.

V: Förvirrat KD-försvar för privatisering och företagare i vården

Maria Lindelöf, Kristdemokraternas gruppledare skrev i VLT den 14/2 en förvirrande debattartikel om att det behövs mer företagande i vården. Artikeln innehåller rena motsägelser. Vi vill här bemöta tre av de argument som Lindelöf lyfter i sin artikel.

1. Varor och tjänster kan inte likställas.
Det är en stor skillnad mellan att upphandla t.ex. blöjor och läkarvård. Tjänster är betydligt mer komplexa än varor och är därför svårare att jämföra eller byta ut. Människors ovärderliga vårdarbete kan inte jämställas med en utbytbar vara. Som 80 år på ett äldreboende är det svårt att flytta och byta tjänst på samma vis som man byter en vara man inte är nöjd med. God omsorg bygger på relationer och kontinuitet.

2. Kommersialisering av vården är inget jämställdhetsprojekt.
Lindelöf skriver att ökat företagande är viktigt för jämställdhetsarbetet i stort. Hon erkänner samtidigt att den privata vård- och omsorgsbranschen domineras av män på ledande poster. Vi saknar en närmare förklaring om på vilket vis ökat företagande i vård och omsorgssektorn är viktigt för jämställdheten. Flera rapporter tyder på att privatiseringen av vård och omsorg skapat en otryggare arbetsmarknad för de, till största del kvinnor, som arbetar i sektorn.

3. Kommersialiseringen har inte skapat en mångfald av små företag.
Senare i texten skriver Kristdemokraterna att små lokala utförare främjar kvalitén i omsorgen. Problemet är att det system som KD förespråkar inte har skapat en mångfald av småföretagare. Om vi bortser från det faktum att forskning visar att vare sig kvalitén eller effektiviteten är högre i privat driven vård, så borde Kristdemokraterna ändå veta att en överväldigande majoritet av de upphandlade äldreboendena i Västerås drivs av riskkapitalbolag. Det borde Kristdemokraterna vara tydliga med. Drivs äldreboendet inte av Proaros så drivs det i de flesta fall av riskkapitalbolag.

Vänsterpartiet är det enda partiet som alltid har varit tydligt i sin kritik mot privatiseringen av vår gemensamma välfärd. Vänsterpartiet är samtidigt den enda trovärdiga feministiska alternativet i svenskt politik. Vi är partiet som ser kvinnors situation i vård- och omsorgssektorn och vi är partiet som vill förändra. I Sverige jobbar över en halv miljon kvinnor ofrivillig deltid och ofta jobbar de i vård- och omsorgssektorn. I Västerås stad ser vi över och arbetar för att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet. I ljuset av den senaste tidens rapporter och avslöjanden om vanvård framstår Kristdemokraternas försvar av ytterligare kommersialisering av vård och omsorg som naiv. Vill du ha en solidariskt finansierad vård och omsorg där människors behov är överordnat vinstintresset och där den grundläggande värderingen om att alla ska få en likvärdig behandling styr, då är Vänsterpartiet det självklara valet.

Vasiliki Tsouplaki Kommunalråd (V)

Juha Rundgren Landstingsråd (V)

Kommungruppsmöte torsdag 15 december 18.30

Eftersom kommungruppsmötet krockar med den rödgröna presidieträffen så måste vi tyvärr börja en timme senare än vanligt.

Vi ses på Slottsgatan 6 kl. 18.30

Temat för kvällen är kultur.

Dagordning:
• Kultur: Aktuella frågor och vår framtida profil 30 min
• Aktuella frågor: Fredriksbergsbadet, öppettiderna på krogen, vårdnadsbidraget, skidtunnel 30 min
• Konkretisering av prioriterade frågor för nämnderna och kommungruppen OBS! Förslag kommer nästa vecka
• Datum och teman för nästa år. OBS! Förslag kommer nästa vecka.
• Övriga frågor

I Vänsterns Sverige ska man våga bli gammal

Man ska våga bli gammal. Det finns många i dag som funderar på vilken äldreomsorg de kommer att få när de blir äldre och inte längre klarar sig själva. Andra oroar sig över om deras föräldrar eller mormor får den hjälp de behöver.

Personalen gör i de allra flesta fall ett fantastiskt och viktigt jobb, och många gamla får den hjälp de behöver, och kan leva goda liv. Men vi vet att det också finns problem.

Runt om i Sverige finns det äldreboenden som låser in demenssjuka på natten för att de saknar personal till att ta hand om de gamla på ett säkert sätt. Vi vet att det finns många som klagar på kvaliteten på maten. Vi vet att många inte får komma ut tillräckligt ofta och att gamla ibland tvingas gå till sängs alldeles för tidigt på kvällen. Vi vet att det tyvärr också sker grova övertramp i äldreomsorgen. Få kan ha missat de senaste dagarnas diskussioner om den privat drivna omsorgen.

De närmaste åren kommer vi få fler äldre. Ändå minskar i dag personalen trots att antalet äldre över 80 år ökar. Flera kommuner har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det drabbar också äldreomsorgen. Den tyngre arbetsbördan gör att allt färre aktivt söker sig till yrket. I år valde endast 3 500 unga i Sverige att utbilda sig i omsorgsyrket. För 20 år sedan var antalet 18 000. Därför behövs ett aktivt arbete för att få fler att vilja arbeta inom äldreomsorgen.

Grunden för att lyckas är att statusen på jobben inom äldreomsorgen höjs. Statusen höjs när de anställda har möjligheter att göra ett professionellt arbete och får rätt lön. Kunskaper om de äldres behov är en nyckel till det.

Vi vill genomföra ett äldreomsorgslyft där de som saknar grundutbildning kan få det. Vi vill att fortbildning är en del av arbetet. Vi vill att erfaren personal får möjlighet att verka som mentorer för nyanställda. Vi lägger 650 miljoner kronor 2012 och 1,1 miljard för 2013 och 2014 på ett kunskapslyft för anställda inom äldreomsorgen. I vår satsning ingår inte bara pengar till utbildning utan också en satsning på utbildningsvikariat. Vi vet att just vikariekostnaden är tung för kommunerna.

I Vänsterpartiets skuggbudget görs en riktad satsning för fler anställda i äldreomsorgen med en stegvis nivåhöjning med tre miljarder till 2014. Det ger en bättre äldreomsorg och 7 500 nya välfärdsjobb. Vi vill att alla ska kunna känna sig trygga med att deras nära och kära blir väl omhändertagna. Personalen ska också ha tid att hjälpa till med mer än det nödvändigaste.

När allt fler kommunen tvingas höja tim-avgiften för hemtjänst till mellan 2-300 kronor i timmen föreslår vi, genom extra statligt stöd, ett tak på max 100 kronor per timme för hemtjänst i alla kommuner. Ingen skall behöva avstå från hjälp de behöver av ekonomiska skäl.

Dessutom satsar vi 150 miljoner kronor på utveckling av äldreomsorgen för äldre med annat modersmål än svenska. Det gäller både för nationella minoriteter och för dem som invandrat till Sverige.

Men i grunden handlar det om att trygga den generella välfärden för alla.

Vänsterpartiet står för en solidariskt finansierad och jämlik äldreomsorg, baserad på de behov varje individ har för att kunna få bästa möjliga livskvalitet också på ålderns höst.

I Vänsterns Sverige ska man våga bli gammal.

Eva Olofsson socialutskotter i riksdagen
Rickard Borg ledamot äldrenämnden

Karin Thorborg (V): Regeringen bör höja ribban i det internationella klimatarbetet

Snart är det dags för nästa stora internationella klimatmöte. Det hålls i Durban i månadsskiftet november/december.

Det stora klimatmötet i Köpenhamn 2009 blev på många sätt en besvikelse. Men ett beslut fattades som kan komma att få stor betydelse – framför allt i utvecklingsländerna.

Industriländerna lovade att bidra med ett omfattande klimatstöd till utvecklingsländerna för bl.a anpassningsåtgärder med fokus på ett bättre klimat. Stödet ska successivt öka så att det 2020 uppgår till 100 miljarder dollar per år i ”nya och additionella” pengar.

Sedan dess har internationella diskussioner pågått om hur dessa pengar ska genereras, förvaltas och användas på bästa sätt.

En hel rad konkreta förslag om hur dessa medel ska tas fram har framkommit. Det är tydligt att det kommer att krävas nya finansieringskällor, helst kopplade till principen att det är förorenaren som ska betala.

Ett förslag som diskuterats mycket är koldioxidrelaterade avgifter på internationellt flyg och sjöfart. Mest intressant är dock förslaget om att pengar från den framtida auktioneringen av utsläppsrätter ska styras till utvecklingsländerna. Enligt EU-direktivet ska 50 procent av pengarna från utsläppsrättigheterna användas till klimatrelaterade åtgärder.

Men den svenska regeringen sade nej till att öronmärka delar av dessa pengar till klimatarbete i utvecklingsländerna – något som skulle ha skapat ett stabilt och förutsägbart flöde till klimatstödet.

Andra förslag till finansiering är till exempel en global koldioxidskatt som öronmärks för klimatet, utfasning av subventioner till fossila källor och en internationell finansiell transaktionsskatt.

Listan på förslag från olika internationella organisationer är lång liksom viljan att medverka till ett bra resultat. Det anses vara fullt möjligt att mobilisera denna finansiering. Det är bara den politiska viljan som saknas.

Klimatförhandlingarna präglas i dag av en brist på förtroende mellan utvecklingsländerna och de rika länderna och därför är det viktigt att industriländernas verkligen levererar det stöd de har lovat.

Den svenska regeringen har passat i dessa frågor. Man säger nej till öronmärkning av pengar från framtida auktioneringsintäkter. Man vill inte ens anslå nya pengar utan vill att finansieringen ska ske inom enprocentsmålet för bistånd. Det är dags att höja ribban!

Klimatförhandlingarna påverkar våra framtida möjligheter att komma fram till ett globalt avtal som kan hjälpa till att begränsa den globala uppvärmningen som vi alla kommer att drabbas av. Sverige bör vara ett föregångsland och ha en tydlig och ambitiös position inför klimatmötet i Durban 2011 och inte slå på bromsarna.

KARIN THORBORG