Västerås

Vasiliki Tsouplaki talade på minnesdagen för Fadime. Här är hennes tal:

Namnen Fadime och Pela är för alltid förknippade med både lidande och kamp. Nu har tio år gått och vi har inte lärt oss så många nya namn förknippade med mord i hederns namn.

Det betyder inte att inte kvinnor skadas och dör varje år i Sverige för att de har krävt sin frihet och rätt till ett liv på egna villkor.
Det betyder inte att inte många tjejer och killar varje dag lever begränsade och med ständig oro för att inte leva upp till vad som anses vara rätt och riktigt av sin omgivning.

Viljan att kontrollera sin partner eller släkting är väl utbredd i Sverige, i alla samhällsklasser och i olika kulturer. Fortfarande måste vi prata om de strukturer som varje dag upprätthålls av både de som inte vågar bryta dem och de som anser att det är det enda riktiga.

För att våga göra något annat måste man vara mycket stark och de som gör det förtjänar verkligen vår respekt och vårt uttalade stöd. Den som väljer att bryta med sin familj eller partner för att leva på egna villkor riskerar att bli så oändligt ensam.

Som vänsterpartist och ordförande i Barn- och ungdomsnämnden här i Västerås ser jag att det gäller att det finns hjälp och stöttning där ungdomar befinner sig, i skolan, på fritidsgårdarna. Kommunen har ett ansvar att se till att de som jobbar med unga har kunskap om hederskultur, precis som de ska känna till andra tecken på att barn och unga far illa. Har man inte rätt kunskap är det lätt att trampa fel och förvärra situationen.

Skolan ska garantera alla barns rätt till samma utbildning och ge barn och unga kunskap om sina rättigheter. Men det är också av yttersta vikt att man skapar goda kontakter med familjer. Att alla föräldrar känner att man jobbar tillsammans med skolpersonalen för barnens bästa så att man inte ser dem som ett hot mot egna föreställningar. Det går inte att underskatta dialogens kraft.

Att prata om hedersrelaterat våld leder kanske ibland tankarna fel och man tror att det gäller att titta efter blåmärken men det handlar snarare om att många har en hedersrelaterad livssituation där varje handling är val avvägd och där de flesta följer ramarna så strikt att de inte råkar ut för varken hot om våld eller våld. Så länge man självcensurerar sina handlingar är man trygg. Men för de som väljer att öppet trotsa hederskulturens begränsande normer kan det bli farligt. Runt 70 000 ungdomar har uppgett att det känner att de inte fritt kan välja vem de ska vara tillsammans med.

Vänsterpartiet har genom en rad motioner i riksdagen försökt täppa till luckor i lagstiftningen för att skydda unga som vill välja vem de ska gifta sig med och få bort den dispens som idag gör det möjligt att låta minderåriga gifta sig. Vi har också under fler år lagt förslag om att tillsätta en haverikommission som ska utreda alla fall där en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man. Nu ska en sådan komma till skott och uppdraget är utökat att även gälla samkönade förhållanden och fall som är hedersrelaterade. Från Vänsterpartiet har vi framför att vi vill att man även tar med de självmord som misstänks ha genomförts efter hot och påtryckningar.

Kunskapen om det hedersstyrda livet många unga lever har ökat de senaste åren tack vare starka ungdomar som har trätt fram och berättat. Många har idag ett bättre liv tack vare kvinnor som Fadime som krävt sina rättigheter och det känns bra att vi idag hedrar hennes minne tillsammans över partigränser och oavsett kulturell bakgrund. Var än vi ser brott mot de mänskliga rättigheterna måste vi alla protestera och ta diskussion, så följer vi Fadimes exempel och så står vi upp för allas rätt till sin egen sexualitet och rätten att älska vem vi vill.

Nu har det nya året kom igång på allvar och det innebär nytt verksamhetsår för partiföreningen. Handlingar till årsmötet har gått ut till alla medlemmar i Västerås. Det som kallas verksamhetsberättelse går inte att ändra i, det är styrelsens redovisning av året som gått. Däremot går det förstås att diskutera och ställa frågor kring innehållet. Du hittar även ett förslag till verksamhetsplan och den finns alla möjligheter att påverka på mötet. Fundera på vad du skulle vara intresserad av för typ av aktiviteter och teman nästa år och kom till folkhögskolan den 4 februari.

Datum: 4 februari 2012
Plats:Hjärtpunkten i Folkhögskolan, Kristinagatan 12.
Tider:
Kaffe 14.30
Årsmöte 15.00
Middag, cirka 17.30

Anmälan till middagen görs till malin.larsson@vansterpartiet.se senast 29/1.

Gå gärna in och läs om kongressen på Vänsterpartiets kongresshemsida
Där kan du läsa om beslut som fattades, se bilder och filmer, se vår nya partiordförande Jonas Sjöstedts tal, se vilka som valdes till partistyrelsen och mycket mer.

Maria Lindelöf, Kristdemokraternas gruppledare skrev i VLT den 14/2 en förvirrande debattartikel om att det behövs mer företagande i vården. Artikeln innehåller rena motsägelser. Vi vill här bemöta tre av de argument som Lindelöf lyfter i sin artikel.

1. Varor och tjänster kan inte likställas.
Det är en stor skillnad mellan att upphandla t.ex. blöjor och läkarvård. Tjänster är betydligt mer komplexa än varor och är därför svårare att jämföra eller byta ut. Människors ovärderliga vårdarbete kan inte jämställas med en utbytbar vara. Som 80 år på ett äldreboende är det svårt att flytta och byta tjänst på samma vis som man byter en vara man inte är nöjd med. God omsorg bygger på relationer och kontinuitet.

2. Kommersialisering av vården är inget jämställdhetsprojekt.
Lindelöf skriver att ökat företagande är viktigt för jämställdhetsarbetet i stort. Hon erkänner samtidigt att den privata vård- och omsorgsbranschen domineras av män på ledande poster. Vi saknar en närmare förklaring om på vilket vis ökat företagande i vård och omsorgssektorn är viktigt för jämställdheten. Flera rapporter tyder på att privatiseringen av vård och omsorg skapat en otryggare arbetsmarknad för de, till största del kvinnor, som arbetar i sektorn.

3. Kommersialiseringen har inte skapat en mångfald av små företag.
Senare i texten skriver Kristdemokraterna att små lokala utförare främjar kvalitén i omsorgen. Problemet är att det system som KD förespråkar inte har skapat en mångfald av småföretagare. Om vi bortser från det faktum att forskning visar att vare sig kvalitén eller effektiviteten är högre i privat driven vård, så borde Kristdemokraterna ändå veta att en överväldigande majoritet av de upphandlade äldreboendena i Västerås drivs av riskkapitalbolag. Det borde Kristdemokraterna vara tydliga med. Drivs äldreboendet inte av Proaros så drivs det i de flesta fall av riskkapitalbolag.

Vänsterpartiet är det enda partiet som alltid har varit tydligt i sin kritik mot privatiseringen av vår gemensamma välfärd. Vänsterpartiet är samtidigt den enda trovärdiga feministiska alternativet i svenskt politik. Vi är partiet som ser kvinnors situation i vård- och omsorgssektorn och vi är partiet som vill förändra. I Sverige jobbar över en halv miljon kvinnor ofrivillig deltid och ofta jobbar de i vård- och omsorgssektorn. I Västerås stad ser vi över och arbetar för att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet. I ljuset av den senaste tidens rapporter och avslöjanden om vanvård framstår Kristdemokraternas försvar av ytterligare kommersialisering av vård och omsorg som naiv. Vill du ha en solidariskt finansierad vård och omsorg där människors behov är överordnat vinstintresset och där den grundläggande värderingen om att alla ska få en likvärdig behandling styr, då är Vänsterpartiet det självklara valet.

Vasiliki Tsouplaki Kommunalråd (V)

Juha Rundgren Landstingsråd (V)

Eftersom kommungruppsmötet krockar med den rödgröna presidieträffen så måste vi tyvärr börja en timme senare än vanligt.

Vi ses på Slottsgatan 6 kl. 18.30

Temat för kvällen är kultur.

Dagordning:
• Kultur: Aktuella frågor och vår framtida profil 30 min
• Aktuella frågor: Fredriksbergsbadet, öppettiderna på krogen, vårdnadsbidraget, skidtunnel 30 min
• Konkretisering av prioriterade frågor för nämnderna och kommungruppen OBS! Förslag kommer nästa vecka
• Datum och teman för nästa år. OBS! Förslag kommer nästa vecka.
• Övriga frågor

Man ska våga bli gammal. Det finns många i dag som funderar på vilken äldreomsorg de kommer att få när de blir äldre och inte längre klarar sig själva. Andra oroar sig över om deras föräldrar eller mormor får den hjälp de behöver.

Personalen gör i de allra flesta fall ett fantastiskt och viktigt jobb, och många gamla får den hjälp de behöver, och kan leva goda liv. Men vi vet att det också finns problem.

Runt om i Sverige finns det äldreboenden som låser in demenssjuka på natten för att de saknar personal till att ta hand om de gamla på ett säkert sätt. Vi vet att det finns många som klagar på kvaliteten på maten. Vi vet att många inte får komma ut tillräckligt ofta och att gamla ibland tvingas gå till sängs alldeles för tidigt på kvällen. Vi vet att det tyvärr också sker grova övertramp i äldreomsorgen. Få kan ha missat de senaste dagarnas diskussioner om den privat drivna omsorgen.

De närmaste åren kommer vi få fler äldre. Ändå minskar i dag personalen trots att antalet äldre över 80 år ökar. Flera kommuner har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det drabbar också äldreomsorgen. Den tyngre arbetsbördan gör att allt färre aktivt söker sig till yrket. I år valde endast 3 500 unga i Sverige att utbilda sig i omsorgsyrket. För 20 år sedan var antalet 18 000. Därför behövs ett aktivt arbete för att få fler att vilja arbeta inom äldreomsorgen.

Grunden för att lyckas är att statusen på jobben inom äldreomsorgen höjs. Statusen höjs när de anställda har möjligheter att göra ett professionellt arbete och får rätt lön. Kunskaper om de äldres behov är en nyckel till det.

Vi vill genomföra ett äldreomsorgslyft där de som saknar grundutbildning kan få det. Vi vill att fortbildning är en del av arbetet. Vi vill att erfaren personal får möjlighet att verka som mentorer för nyanställda. Vi lägger 650 miljoner kronor 2012 och 1,1 miljard för 2013 och 2014 på ett kunskapslyft för anställda inom äldreomsorgen. I vår satsning ingår inte bara pengar till utbildning utan också en satsning på utbildningsvikariat. Vi vet att just vikariekostnaden är tung för kommunerna.

I Vänsterpartiets skuggbudget görs en riktad satsning för fler anställda i äldreomsorgen med en stegvis nivåhöjning med tre miljarder till 2014. Det ger en bättre äldreomsorg och 7 500 nya välfärdsjobb. Vi vill att alla ska kunna känna sig trygga med att deras nära och kära blir väl omhändertagna. Personalen ska också ha tid att hjälpa till med mer än det nödvändigaste.

När allt fler kommunen tvingas höja tim-avgiften för hemtjänst till mellan 2-300 kronor i timmen föreslår vi, genom extra statligt stöd, ett tak på max 100 kronor per timme för hemtjänst i alla kommuner. Ingen skall behöva avstå från hjälp de behöver av ekonomiska skäl.

Dessutom satsar vi 150 miljoner kronor på utveckling av äldreomsorgen för äldre med annat modersmål än svenska. Det gäller både för nationella minoriteter och för dem som invandrat till Sverige.

Men i grunden handlar det om att trygga den generella välfärden för alla.

Vänsterpartiet står för en solidariskt finansierad och jämlik äldreomsorg, baserad på de behov varje individ har för att kunna få bästa möjliga livskvalitet också på ålderns höst.

I Vänsterns Sverige ska man våga bli gammal.

Eva Olofsson socialutskotter i riksdagen
Rickard Borg ledamot äldrenämnden

Nu för tiden sägs vi ha stora möjligheter att välja mellan olika varor och tjänster. Sedan en tid tillbaka kan vi i ökad utsträckning välja vem eller vilka som ska utföra offentligt betalda tjänster åt oss. Äldreomsorgen är nu genom Lag om valfrihet (LOV) i ropet för denna valfrihet.

Ur ett medborgarperspektiv är det endast fråga om en begränsad och ytlig frihet. Begränsad därför att det bara går att välja bland de privata utförare, som ansökt och blivit beviljade enligt LOV, eller den äldreomsorg som utförs i offentlig regi. Ytligt därför att valet handlar om att välja mellan snarlika tjänster. LOV är snarare en etableringsfrihet för dem som vill utföra offentligt betald äldreomsorg, i synnerhet ett fåtal stora aktiebolag.

I denna begränsade ytlighet, inryms vid ett närmare påseende, värderingsmässiga ställningstaganden. Ett sådant är att privat utförd och offentligt betald omsorg är effektivare och därmed totalt sett billigare. Något som närmast är att betrakta som en trossats. SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser gör ju gällande att det är okänt om offentligt betalda och privat utförda tjänster är effektivare.

Vad vi däremot vet är att detta upplägg medför åtskilligt med osynkroniserat mer-arbete. Ett skäl till det är att offentlig respektive privat verksamhet verkar under olika villkor och har olika mål.
Ytterligare skäl är att det offentliga ansvarar för upphandlingar och uppföljningar, samt har det yttersta ansvaret. Offentligt driven verksamhet ger avsevärt bättre förutsättningar för insyn och medborgarinflytande och är därför att föredra.
Mellantinget, kooperativ och liknande, icke vinstdrivande med motivet att ta ansvar för verksamheten kan ha en viss roll i sammanhanget.

Upplägget med offentlig finansiering och privat utförande möjliggör penningöverföringar. Offentliga medel kan således hamna i privata händer, något som också sker. Detta oskick behöver stävjas!

Frihet värd namnet, för oss medborgare, ges om de av oss som är i behov av äldreomsorg kan få inflytande över dess innehåll. I ett Vänsterpartidominerat Sverige säger äldreomsorgspersonalen med entusiasm till vårdtagarna: Vad vill ni ha hjälp med i dag?
Vägen till den tingens ordning är inte spikrak. Vi kommer behöva lägga mer gemensamma resurser för att nå dithän redan under nuvarande förhållanden. Viktigt är därför att förbättra villkoren för dem som arbetar inom äldreomsorgen.

En aspekt är att ge mer tid per vårdtagare, vilket är en grund för arbetsglädje. Förbättrad äldreomsorg är en jämställdhetsfråga, på grund av att äldreomsorgen är kvinnodominerad, majoriteten av vårdtagarna är kvinnor och merparten av anhörigvården görs av kvinnor.

Framgent ökar behoven, då andelen äldre ökar, enligt befolkningsprognoserna. Redan nu behöver vi därför betänka hur och till vad gemensamma resurser används.

Delar av arbetsmarknadspolitiken, framför allt fas 3, är ifrågasatt. Välfärdsvinster kan uppnås om medel från arbetsmarknadspolitiken omdisponeras till förmån för äldreomsorgen, det vill säga infasning i stället för utfasning.

ROBERT KLERFORS