Debattartikeln publicerades i Dagens samhälle den 21 februari 2020:
I kommuner runt över hela landet tvingas hyresgäster leva i lägenheter som har vattenläckor, mögel och kackerlackor samtidigt som ägarna till husen tjänar miljontals kronor i hyresintäkter. Åtgärderna mot oseriösa fastighetsägare måste skärpas, skriver elva V-politiker från hela landet.
Debattartikeln publicerades i VLT den 18 februari 2020:
Det är nu två år sedan Mimer sålde ut 749 lägenheter till fastighetsbolaget Hembla, före detta D Carnegie. Beslutet togs i kommunfullmäktige där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och de borgerliga partierna talade om “en bra, långsiktig samarbetspartner som kan bidra till att stärka Bäckby och Skallberget.”
I dag vet vi hur det gick. För några månader sedan sålde Hembla lägenheterna vidare till tyska Vonovia, ett företag med samma affärsmodell: köpa slitna hyresfastigheter, lyxrenovera, chockhöja hyror och sälja.
”Vi köper för 10 000 kronor per kvadratmeter, renoverar för 5 000 kronor och höjer hyran så att värdet höjs till 20 000 kronor per kvadratmeter.” Så förklarar Ulf Nilsson, vd på ett liknande fastighetsbolag, upplägget.
Vänsterpartiet varnade för utförsäljningen och protesterade tillsammans med hyresgästerna. När Hembla sedan tog över började uppgivna hyresgäster höra av sig till Hyresgästföreningen. Den nya hyresvärden tog inte felanmälningar på allvar och fixade inte sådant som behövde lagas eller bytas ut.
En som däremot har fixat det för sig är fastighetsmiljardären Mikael Andersson som har gjort stora vinster genom Hembla. Han har bland annat köpt en lyxvåning med pool på Strandvägen i Stockholm och en ranch för 200 miljoner kronor i Texas – granne med familjen Bush.
Det är lätt att bli upprörd på enskilda miljardärer som skor sig på hyresgästers bekostnad men historien om Hembla är också berättelsen om hur Västerås har blivit en bricka i ett globalt finansspel om hyresfastigheter. Hembla ägs av den amerikanska fastighetsjätten Blackstone som granskas i Fredrik Gerttens dokumentärfilm Push.
Det tyska bolaget Vonovia är en annan sådan fastighetsjätte. Att företaget nu köper hyreslägenheter på Bäckby och Skallberget hänger ihop med att Vonovia har stött på motstånd i hemlandet. Tyska hyresgäster, gräsrotsaktivister och lokalpolitiker har fått nog. Nyligen infördes ett hyresstopp i Berlin efter att hyrorna skenat under flera år.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och de borgerliga partierna i Västerås gjorde tvärtom. De välkomnade de internationella fastighetsjättarna och låter hyresgästerna betala priset.
Vänsterpartiet var emot att sälja ut Mimers lägenheter för två år sedan. Det är vi fortfarande.
Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd
Debattartikeln publicerades i VLT den 21 december 2019:
Många är glada över att vi lämnat ett grått november som knappt bjöd på några soltimmar. Nu är vi inne i december där i alla fall julljusen skiner och nyårslyktorna sprakar. Men det är inte så mycket annat som lyser upp tillvaron. I välfärden är bristen på solsken påtagligt.
Det är inte en överdrift att hävda att vi har en välfärdskris i Sverige. Och den finns också i Västerås. Vi har en underfinansierad skola där alla barn inte får stöd efter behov, på våra äldreboenden springer personalen benen av sig utan att hinna med sina arbetsuppgifter och inom socialtjänsten hotar ett sparpaket att dra undan mattan för de som har det allra tuffast.
Vi ser också att fler kvinnor söker sig till civilsamhället och kyrkan för ekonomiskt stöd. Matfattigdomen är faktum och många behöver stöd till matkassar och för att kunna betala elräkningen. Dessutom är Västerås en av de städer där hemlösheten är som störst.
Det börjar bli länge sedan som Sverige var världsmästare i jämlikhet. Den statliga långtidsutredningen som presenterades i dagarna slår fast att inkomstskillnaderna har ökat sedan 1980-talet och fortsätter öka. Om den negativa utvecklingen fortsätter kommer Karl-Bertil Jonssons julafton inte längre spegla en svunnen tid. Vad var det som gick så fel?
Den som vill förstå välfärdskrisen behöver ”följa pengarna” som det brukar heta i amerikanska filmer. De senaste decenniernas stora samhällsförändring är en historisk omfördelning av pengar och makt från offentlig sektor till privat sektor, från arbetare till företagsägare och från de som inte har till de som har. I ett samhälle med växande klassklyftor kommer fattigdom, segregation, rasism och otrygghet som ett brev på posten.
Välfärdskrisen är inte – som de blåa och bruna partierna hävdar – invandrarnas fel. Det är en förenklad och fördummande jakt på en syndabock, en jakt som får förödande konsekvenser för de som drabbas och för samhället i stort. Och när vi i Vänsterpartiet påtalar det uppenbara, att rasistiska förklaringsmodeller har blivit rumsrena, blir vi avfärdade. Trots att forskningen visar att ökad rasism är ett av många tecken på att vi lever i ett alltmer ojämlikt samhälle där människor ställs mot människor. När politiker skyller på invandrare så vet du att de har slut på ursäkter.
Systemskiftet är inte någon naturlag. Det är resultatet av politiska beslut fattade av högerpartier och till viss del socialdemokrater. Lyckligtvis är ingenting statiskt, allt går att förändra även om det kommer att ta tid.
Fördelningspolitik är huvudsakligen en nationell fråga men i Vänsterpartiet Västerås nöjer vi oss inte med att hålla tummarna för ökade statsbidrag. Det är därför vi, till skillnad från den politiska majoriteten (S, L, C, MP), vill satsa rejält på välfärden här och nu. För om julen ska kunna vara en tid för vila, gemenskap och återhämtning för alla västeråsare måste vi ha en fungerande välfärd.
Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd
Debattartikel publicerad i VLT den 21 december 2019
Många är glada över att vi lämnat ett grått november som knappt bjöd på några soltimmar. Nu är vi inne i december där i alla fall julljusen skiner och nyårslyktorna sprakar. Men det är inte så mycket annat som lyser upp tillvaron. I välfärden är bristen på solsken påtagligt.
Det är inte en överdrift att hävda att vi har en välfärdskris i Sverige. Och den finns också i Västerås. Vi har en underfinansierad skola där alla barn inte får stöd efter behov, på våra äldreboenden springer personalen benen av sig utan att hinna med sina arbetsuppgifter och inom socialtjänsten hotar ett sparpaket att dra undan mattan för de som har det allra tuffast.
Vi ser också att fler kvinnor söker sig till civilsamhället och kyrkan för ekonomiskt stöd. Matfattigdomen är faktum och många behöver stöd till matkassar och för att kunna betala elräkningen. Dessutom är Västerås en av de städer där hemlösheten är som störst.
Det börjar bli länge sedan som Sverige var världsmästare i jämlikhet. Den statliga långtidsutredningen som presenterades i dagarna slår fast att inkomstskillnaderna har ökat sedan 1980-talet och fortsätter öka. Om den negativa utvecklingen fortsätter kommer Karl-Bertil Jonssons julafton inte längre spegla en svunnen tid. Vad var det som gick så fel?
Den som vill förstå välfärdskrisen behöver ”följa pengarna” som det brukar heta i amerikanska filmer. De senaste decenniernas stora samhällsförändring är en historisk omfördelning av pengar och makt från offentlig sektor till privat sektor, från arbetare till företagsägare och från de som inte har till de som har. I ett samhälle med växande klassklyftor kommer fattigdom, segregation, rasism och otrygghet som ett brev på posten.Välfärdskrisen är inte – som de blåa och bruna partierna hävdar – invandrarnas fel. Det är en förenklad och fördummande jakt på en syndabock, en jakt som får förödande konsekvenser för de som drabbas och för samhället i stort. Och när vi i Vänsterpartiet påtalar det uppenbara, att rasistiska förklaringsmodeller har blivit rumsrena, blir vi avfärdade. Trots att forskningen visar att ökad rasism är ett av många tecken på att vi lever i ett alltmer ojämlikt samhälle där människor ställs mot människor. När politiker skyller på invandrare så vet du att de har slut på ursäkter.
Systemskiftet är inte någon naturlag. Det är resultatet av politiska beslut fattade av högerpartier och till viss del socialdemokrater. Lyckligtvis är ingenting statiskt, allt går att förändra även om det kommer att ta tid.
Fördelningspolitik är huvudsakligen en nationell fråga men i Vänsterpartiet Västerås nöjer vi oss inte med att hålla tummarna för ökade statsbidrag. Det är därför vi, till skillnad från den politiska majoriteten (S, L, C, MP), vill satsa rejält på välfärden här och nu. För om julen ska kunna vara en tid för vila, gemenskap och återhämtning för alla västeråsare måste vi ha en fungerande välfärd.
Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd
Debattartikeln publicerades i VLT den 30 november 2019:
Individ- och familjenämnden i Västerås har det mycket tufft ekonomiskt. Därför har ett arbete inletts för att uppnå en budget i balans och förra veckan behandlades en utökad handlingsplan i nämnden. Många av de förslag som presenterades ansågs varken vara socialt eller ekonomiskt hållbara och möttes av bestörtning och starkt motstånd från Vänsterpartiet och många västeråsare.
Lyckligtvis förkastade den politiska majoriteten (S, MP, C och L) många av neddragningarna men det finns fortfarande förslag som oroar oss. Att utreda framtiden och eventuellt avveckla sex missbruksboenden i Västerås kommer att slå undan benen på de redan svaga.
Utifrån den bostadssituation Västerås befinner sig i känns det inte som en rimlig lösning att lägga ner fungerande boenden och istället satsa på fler boendestödjare. Särskilt inte i ett läge när så många västeråsare står utan en egen bostad och där det är mycket svårt att komma in på bostadsmarknaden.
Att bara tänka tanken att stänga kvinnoboendet Freja är ett hån mot missbrukande kvinnor. Freja är ett fantastiskt boende som hjälper på så många plan. Att få bo i ett boende med andra med kvinnor och med kvinnlig personal ger ett stöd och säkerhet som en boendestödjare någon gång i veckan aldrig kan ge.
Västerås stads missbruksvård har byggts upp under lång tid för att möta de behov som finns. Vi vill se en missbruksvård med olika boendeformer, öppenvård och stöd även i framtiden.
Från Vänsterpartiets sida är det tydligt att nämndens ekonomiska ram är för smal och behöver utvidgas kommande budgetår. Givetvis behöver vi också se över vissa kostnader, till exempel måste vi sluta upp med kostsamma privata alternativ och lägga krutet på egna lösningar inom socialtjänsten.
Framför allt behöver individ- och familjenämnden jobba i en takt som möjliggör välavvägda beslut med konsekvensanalyser. Kortsiktiga nedskärningar kommer längre fram att ge ett berg av utgifter för såväl Västerås stad som Region Västmanland och andra delar i det offentliga välfärdssystemet.
Det känns extra allvarligt att en del av ansvaret lämpas över på Region Västmanland som redan brottas med ekonomiska problem och köer. Exempelvis la den styrande minoriteten (S, C, L) i sin besparingsiver ett förslag som innebar att såväl Tillnyktringsenheten som Lågtröskelmottagningen inte skulle kunna startas. Dessa förslag har nu dragits tillbaka efter påtryckningar från Vänsterpartiet.
Den styrande minoriteten i regionen har också initierat ett nygammalt förslag om ”nära vård”. Den nära vården utgår från vård så nära den behövande som möjligt och där är samverkan viktigt. Men att utveckla samverkan med nedlagda verksamheter inom kommunernas individ- och familjeomsorg ter sig väldigt svårt.
Varken region eller kommun har råd att ta bort stödet från de som behöver vårt stöd mest och som inte skriker högst.
Hans Jansson (V)
regionråd
Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd
Debattartikeln publicerades i VLT den 22 november 2019:
Vilket skulle bevisas, som det står i matematiska sammanhang.
Individ- och familjenämnden (IFN) har stora underskott i budget. En utredning har gjorts av Ernest and Young (E&Y) som underlag för att kunna göra en handlingsplan för en budget i balans.
E&Y kritiserar IFN för att de i sina egna analyser inte tagit med de bakomliggande orsakerna till budgetunderskottet. Varför har IFN fått en markant ökning av ärenden inom barn- och ungdomsvården? Varför har IFN mycket höga kostnader för vården av vuxna missbrukare?
E&Y pekar också på socialvårdens utsatta situation där brister i andra kommunala verksamheter kan belasta IFN med ökade kostnader. Nämnden kritiseras också för brister i det förebyggande arbetet.
Jag refererade till utredarnas kritik under fullmäktigedebatten. De som ska skriva handlingsplanen måste, enligt min mening, lyfta blicken och se bortom IFN:s egna budgetposter för att förstå de bakomliggande orsakerna till den akuta situationen i Västerås.
Finns det andra kommunala verksamheter i Västerås som misslyckas med sitt uppdrag och på så vis ger ökade kostnader till IFN? Jag gav skolan som exempel. Det svar jag fick av Anders Teljebäck (S) tolkade jag som att det är viktigt att se det här som IFN:s egen utredning. Jag uppfattade det som en tydlig markering att IFN endast ska granska sin egen verksamhet och inte göra någon omvärldsspaning för att bättre förstå den uppkomna situationen. Det gör mig orolig. Granskar IFN bara sin egen ärendehantering och sina egna budgetposter är det risk att handlingsplanen bara kommer att innehålla förslag på en hårdare bedömning av vilka ärenden man ska aktualisera och vilka verksamheter man ska dra ner på. Dessa åtgärder kommer att drabba människor som faller utanför prioriteringarna, men som likafullt är i behov av stöd.
Otryggheten ökar bland eleverna i åk 9 och skolfrånvaron ökar i åk 7–9. Skolresultaten för elever med föräldrar utan eftergymnasial utbildning går ner. Många av eleverna klarar inte gymnasiebehörigheten.Jag menar att IFN:s allt snabbare ökning av ärenden är ett symtom på allvarliga brister i vår kommun. Västerås skolverksamheter har stor del i detta, då de på ett påtagligt sätt brister i sitt kompensatoriska uppdrag.
Elever som är otrygga, har hög frånvaro och inte klarar skolan riskerar enligt all tillgänglig forskning att hamna i ett livslångt utanförskap och kriminalitet. För strax utanför skolan står det äldre ungdomar som kan erbjuda en tillhörighet och en återupprättad självkänsla, efter alla misslyckanden i skolan. Här blir man sedd, här är man någon. Man behöver bara göra dem en tjänst då och då.
Är det här något som bara händer i Västerås? Nej, naturligtvis inte. Men Västerås har en mycket låg kostnad för skolan jämfört med andra kommuner och kostnaderna för IFN är anmärkningsvärt hög.
I senaste budgetdebatten tog jag upp den allvarliga situationen i Västerås och menade att vi snabbt måste göra mycket stora satsningar på skolan och se dem som långsiktiga investeringar. Investeringar som kommer att betala sig genom att till exempel behovet av dyra ungdomsboenden och platser på behandlingshem minskar.
Får skolan en rejäl ökning av anslagen för att klara sitt kompensatoriska uppdrag och socialtjänsten satsar på förebyggande arbete i samarbete med skolan så kommer vi på sikt tillrätta med IFN:s höga kostnader för ungdomsvården. På lite längre sikt är det rimligt att anta att kostnaderna för missbruksvården för vuxna minskar i samma utsträckning. För barn och ungdomar i utanförskap blir snart unga vuxna i utanförskap med ett tilltagande missbruksproblem.
Alltså, en stor investering i skola och förskola ger dubbelt tillbaka i form av minskade kostnader för Individ- och familjenämnden. Och det viktigaste av allt; barn och unga får det stöd de behöver för att klara skolan så att de med stark självkänsla och framtidstro kan gå vidare till högre studier och ett meningsfullt vuxenliv.
Lars Nordin (V)
Debattartikeln publicerades i VLT den 19 november:
Tänk dig att 90 procent av din inkomst går till att betala hyran efter en renovering som du inte bett om. Det är verkligheten för en ung man i Harlem i New York som medverkar i den uppmärksammade dokumentären Push, en film som Vänsterpartiet nyligen visade på Elektra bio.
Hyreshusen i Västerås är sedan länge en del av den globala fastighetsmarknad som Fredrik Gertten granskar i Push. Utförsäljningen av 749 Mimerlägenheter till Hembla (före detta Carnegie) för snart två år sedan är ett aktuellt exempel. Hembla har som affärsmodell att köpa hyreslägenheter, lyxrenovera dem och chockhöja hyrorna. Att den förra majoriteten med Socialdemokraterna i spetsen sålde ut allmännyttan var ett stort svek mot västeråsarna.
Nu förbereds nästa dråpslag för hyresgästerna: marknadshyror. Fastighetsägarna och flera borgerliga partier har länge drivit frågan trots att svenska folket är motståndare. För att försöka ändra opinionen har förespråkarna börjat använda ord som ”reformerad hyressättning”, en ”moderniserad hyressättning” eller ”efterfrågestyrda hyror”.
Konsekvenserna är förödande. Erfarenheten visar att marknadshyror leder till höjda hyror, särskilt när efterfrågan är stor och tillgången på bostäder är låg vilket är situationen i Västerås och många andra kommuner. För stora grupper kommer varje höjning av lönen, studiebidraget eller pensionen att ätas upp av höjda hyror.Dessa förskönande omskrivningar förändrar inte att marknadshyror innebär att hyresvärden bestämmer hyran och att den hyresgäst som är beredd att betala mest får hyra lägenheten. Dessutom försvinner hyresgästernas gemensamma förhandlingsrätt och besittningsskyddet, det vill säga rätten att bo kvar.
Ett första steg mot marknadshyror togs i det ökända januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. En av de 73 punkterna är att införa marknadshyror i nyproduktion. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna som gång på gång lyfte sitt motstånd mot marknadshyror i valrörelsen så lättvindigt kastade hyresgästerna framför bussen för att få regeringsmakten.
För Vänsterpartiet är bostäder en social rättighet. Därför är det självklart att staten och kommunerna ska se till att det finns tillräckligt med bostäder och tillräckligt med hyreslägenheter till rimliga priser. Ungdomar ska kunna flytta hemifrån, pensionärer ska kunna bo i billiga bostäder och människor ska inte tvingas leva kvar i destruktiva förhållanden för att de inte har råd att flytta ut.
Vänsterpartiet kommer att göra allt som står i vår makt för att stoppa marknadshyrorna. Vi har redan sagt att vi ska begära misstroendevotum i riksdagen om regeringen lägger fram förslaget om marknadshyror. Tillsammans med hyresgäster, Hyresgästföreningen och andra arbetar vi också för att stärka den redan starka rörelsen mot att bostadsmarknaden förändras i grunden. Ingen ska tvingas flytta från sitt hem bara för att fastighetsbolagens aktieägare tycker att vinsten är för låg.
Vasiliki Tsouplaki (V)
riksdagsledamot
Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd
Vicktoria Bagi (V)
ordförande Vänsterpartiet Västerås
Debattartikeln publicerades i VLT den 13 okt 2019
Kristiansborgsbadet har varit en följetong i Västeråspolitiken. Flera partier på högerkanten har velat sälja badet trots att Kristiansborgsbadet alltid har varit populärt och uppskattat av västeråsarna.
För 12 år sedan stoppades en försäljning efter protester från Vänsterpartiet och många västeråsare. Men för två år sedan valde kommunfullmäktige att sälja badet. Vänsterpartiet reserverade sig.
Vi är inte förvånade över utvecklingen. När privatiseringsiver går före långsiktigt tänkande blir det sällan bra. Så nu uppmanar vi kommunfullmäktige att göra om och göra rätt. I dagarna har vi lämnat in en motion om att riva upp beslutet att sälja Kristiansborgsbadet och att Västerås stad ska driva badet i egen regi.I början av oktober blev det känt att köparen, Reiton AB, har backat ur affären och att Västerås stad inte har skrivit något ordentligt avtal med företaget. Så sedan i våras är Kristiansborgsbadets bassänger fyllda men oanvända. Det är svårt att veta hur det kommer att bli med en annan köpare.
Västerås växer så det knakar. Förutom Kokpunkten behöver kommunen minst tre badhus. Det vet de badgäster och motionssimmare som besöker nya Lögarängsbadet på kvällstid och upptäcker att flera bassänger är bokade av simskolor. Visst är det bra med simskola men det är dyrt och alla har inte råd. Därför måste det även finnas vanliga bassänger för barn och föräldrar.
En annan konsekvens av att Kristiansborgsbadet är tomt och att nya Lögarängsbadet är fullt är att skolelever i Västerås tätort får åka till Tillbergabadet för simundervisning.
Låt oss säkerställa att alla västeråsare har möjlighet att bada och simma i framtiden – till överkomliga priser. Behåll Kristiansborgsbadet!
Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd
Debattartikeln publicerades i VLT den 17 oktober 2019:
Just nu pågår det ett brott mot folkrätten och mänskliga rättigheter i Rojava i norra Syrien. Media rapporterar om döda barn och kvinnor och människor som tvingas fly från sina hem. Att stoppa Turkiets angrepp är en nödvändighet för allas vår säkerhet. Inte minst för de människor som där funnit en fristad undan terror och krig.
Nyss hyllade hela världen de kurdiska styrkornas insatser för att stoppa terrorsekten IS. Deras oerhörda offer var helt avgörande för att hejda folkmord och fördrivningar.
Tack vare den kampen lever vi idag i en säkrare värld. Det gäller Europa, men framförallt de människor som lever i regionen. De kurdiskstyrda områdena i norra Syrien är idag de mest politiskt progressiva i regionen. Under svårast tänkbara förhållanden har de byggt ett samhälle där folk med olika bakgrund, religion och språk kan leva i fred, och där kvinnors rättigheter skyddas.
Sedan en vecka tillbaka är området åter under angrepp. Just nu flyr människor för sina liv över slätterna i norra Syrien. De bombas av turkiska jaktplan och jagas av stridsvagnar. Enligt FN har 150 000–160 000 personer tvingats fly från sina hem i nordöstra Syrien på grund av attacken. Enligt AFP har minst 24 civila dödats.
Turkiet vill krossa drömmen om ett multietniskt, jämlikt samhälle, och utplåna de framsteg som gjorts. De verkar inte tveka att återuppväcka IS, och låta tusentals terrorister som idag sitter fängslade slippa ut. Hotet om folkmord och etnisk rensning är tillbaka.
Omvärlden måste agera genast. Bara under 2018 exporterade vi krigsmateriel till Turkiet för 300 miljoner kronor. Det är material som är helt nödvändigt för att Erdogan ska kunna fortsätta sitt krig. Vänsterpartiet har varit drivande i att stoppa vapenexporten både för Sverige och EU. Det är därför bra att Sverige genom Inspektionen för strategiska produkter nu har stoppat all utförsel av krigsmateriel. Men Sverige behöver göra mer. I nuläget använder Turkiet dessutom det flyktingavtal som träffats mellan Turkiet och EU för utpressning. Det är orimligt av flera skäl, och vi kräver att avtalet bryts omgående.
Det är allas vår mänskliga plikt att agera för att stoppa det lidande och den död som kommer att följa i spåren av invasionen. Det är en fråga om att försvara människors grundläggande rätt till liv i fred och säkerhet. Där måste vi alla stå enade, över religiösa, politiska och etniska gränser.
Vasiliki Tsouplaki (V), riksdagsledamot
Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd
Debattartikel av Anna Maria Romlid publicerad i VLT den 3 oktober 2019
När samhället misslyckas ökar kostnaderna i kommunernas socialnämnder. Det är samma trend i hela landet. Så att individ- och familjenämnden i Västerås dras med stora underskott är inte unikt även om vi sticker ut. Prognosen är att nämnden i år kommer att gå back med 170 miljoner kronor.
När ekonomin är så tuff är det lätt att ta kortsiktiga och dumma beslut. Det är dessvärre precis vad som händer just nu.
VLT har rapporterat om Juhani Kouismanen och Adriano Abrahamsson som bor på motivationsboendet Södra Allén och nu på grund av besparingar inte längre kommer att få bo kvar. De lämnas rakt ut i en tuff bostadsmarknad, där det är en stor brist på billiga lägenheter och där deras stöd försvinner.
Förra veckan besökte jag Råbystallet som jobbar med sysselsättning och behandling för personer med missbruks- eller psykosocial problematik. Här finns också en stor oro kring om hur nämndens planerade besparingar kommer att slå just för dem. Oron att inte få ha kvar sin insats, oron över att börja missbruka igen och oron att förlora sin trygghet.
Södra Allén och Råbystallet är två exempel på hur fel det går när inte en konsekvensanalys görs innan beslut. Utifrån berättelser från de drabbade kan vi bara konstatera att besparingarna kommer att leda till mänskliga tragedier och med stor sannolikhet högre kostnader på längre sikt.
Från Vänsterpartiets sida vill vi pausa besparingsjakten och istället lägga fokus på en omvärlds- och konsekvensanalys. Det är inte okej att vi betalar ut stora summor till privata bolag när det finns billigare och bättre alternativ. Exempelvis betalar vi dubbelt så mycket till privata bolag för familjehem än dem vi själv har rekryterat. Det är oerhört viktigt att vi slutar att använda oss av dessa kostsamma lösningar.
Andra kostnader som drar iväg är dyra konsulter. Det påverkar både ekonomin och den hjälp vi erbjuder. Kontinuiteten och relationen mellan socialsekreterare och klient blir lidande. Vi behöver också se över om åtgärderna ligger under rätt nämnd. Kanske är det mer rimligt att vissa insatser ska ligga under nämnden för personer med funktionsnedsättning eller äldrenämnden.
Med andra ord krävs en ordentlig översyn så att inte fler människor faller ut ur systemet. Vi behöver också prioritera de förebyggande och långsiktiga åtgärderna lika mycket som de akuta lösningarna. I det korta perspektivet behöver vi skjuta till mer pengar till individ- och familjenämnden.
Det är inte hållbart att spara på människorna som behöver samhället allra mest. Människor behöver gemenskap och sysselsättning, inte hårdare tag. Västerås har råd att fortsätta erbjuda en trygg välfärd med hög kvalitet. Vi har råd att låta alla leva ett värdigt liv.
Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd