Möt Heidi-Maria Wallinder

GÖR: Jag arbetar som politisk sekreterare och har en bakgrund som journalist, fackboksredaktör, guide, kassörska, vårdbiträde, kyrkogårdsarbetare och lokalvårdare.

BOR: Västerås

INTRESSE: Träning, läsa fackböcker, umgås med min stora familj (jag har fyra barn i åldrarna 1-12 år).

FAVORITPLATS I VÄSTERAS: Vår egen trädgård

JAG SER UPP TILL: Mina båda mostrar och min faster. Tre starka kvinnor som trots hög ålder fortfarande har stark livslust, samhällsengagemang och lust att lära nya saker varje dag.

HJÄRTEFRAGA INFÖR VALET: Jag skulle önska att jag kunde välja någon annan fråga, som de horribla vinstuttagen ur välfärden eller socialförsäkringssystemets kollaps. Men tyvärr tvingas jag att säga rasismen som breder ut sig i Sverige. Jag är uppriktigt orolig för vad det starka stödet för SD kommer att betyda på sikt. Det säger en hel del om människors värderingar och medmänsklighet. Ta bara diskussionen om tiggare! Vem är det egentligen som skor sig på andra i vårt samhälle? Istället för att förbjuda fattigdom kunde vi förbjuda rikedom!

Varför blev du medlem i Vänsterpartiet?

Jag blev medlem i Vänsterpartiet sommaren 2013 då jag fick arbete som politisk sekreterare för distriktet/landstinget. Tanken på politiskt engagemang har länge funnits men på grund av mitt förra jobb som journalist har det inte varit möjligt. Nu känns det helt rätt att kunna kombinera nytta med nöje, eller arbetsliv med mitt eget politiska intresse.

Hur har ditt liv färgat din politiska ståndpunkt?

Som dotter till invandrande finländare har jag fått en inblick i hur det är att komma till ett nytt land och hitta sin plats trots att alla inte uppskattar ens närvaro. Vi hade det ganska knapert under min barndom, vilket har gett mig en tacksamhet över det jag har men också en stark känsla för ekonomisk och social rättvisa. Vårt hem var alltid öppet för människor oavsett bakgrund och mina föräldrar hade ofta något på gång för att hjälpa de svagare i samhället. För några år sedan dog min mamma samtidigt som jag gick genom en skilsmässa, något som var lärorikt men också tufft. Att ha ansvar för andras välmående, oavsett om det är ens egna barn eller sjuka föräldrar gör en ödmjuk men också starkare och mer övertygad om hur viktigt det är att vi alla hjälps åt i samhället. I jobbet som journalist fick jag se många mindre vackra sidor av verkligheten och min fasta övertygelse är att vänsterpolitik är den rätta vägen.

Finns det någon fråga du brinner extra mycket för? 

Vi har långt kvar till jämställdhet och därför säger jag feminismen. Det handlar inte enbart om lika lön för lika arbete, det handlar även om hela privatlivet. Att ett av könen ska få mer fri tid på det andras bekostnad är inte rimligt, att barnen inte ska få träffa sina föräldrar lika mycket under uppväxttiden är ett misslyckande och att våra kroppar fortfarande räknas som allmän egendom är en skandal utan dess like. Med tanke på hur utvecklingen ser ut i Europa kan vi inte längre ta någonting för givet. Som kvinna har jag givetvis egna erfarenheter av att bli orättvist behandlad på grund av mitt kön. Jag vill jobba för att mina egna barn, två flickor och två pojkar, ska ha större möjligheter att vara människor fullt ut.

Vad kan du bidra med som förtroendevald?

Jag har en positiv syn på människors vilja och förmåga och vill gärna samarbeta i möjligaste mån.

Jag är orädd och har inga problem med att stå upp för det jag tror på, något som jag har fått lättare för med åren. Jag är inte heller rädd för att fråga och ta reda på saker jag inte själv förstår. Det lärde jag mig som journalist.

Slutligen, är det något du skulle vilja säga till väljarna? 

Rösta på ett parti som för en sådan politik att ni kan se era barn i ögonen med stolthet.