Publicerad i VLT den 17 augusti 2019

Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga: om vi inte sätter stopp för dem finns det snart inte mycket annat kvar att kämpa för. Som kommun kan vi göra mycket för en rättvis klimatomställning. Det brittiska parlamentet har utlyst nödläge för klimatet. Det behöver vi också göra här i Sverige, och vi kan börja här i Västerås.

I Västerås har vi handlingsplaner som pekar ut vägen om hur vi kan minska utsläppen, samtidigt går arbetet för sakta och vi tappar placeringar i olika miljörankningar.

Vänsterpartiet vill se mer solenergi på våra kommunala byggnader, fortsätta energieffektivisera fastigheter och alltid bygga klimatsmart.

Med våra kommunala bolag som Mälarenergi kan vi politiskt se till att vi ställer om till en mer hållbar energiförbrukning. Samtidigt behöver vi bli bättre på att följa och uppmärksamma kommunens koldioxidbudget för en snabbare omställning.

Det måste vara lätt att leva klimatsmart. Därför vill Vänsterpartiet öka källsorteringen även på våra offentliga sopkorgar. Det är också viktigt att sopsorteringen i alla stadsdelar och kommundelar ska vara utformad på samma sätt, enhetligt och på lika villkor, oavsett var man bor.

Västerås är en kommun som sticker ut när vi tittar på antalet bilar per hushåll. Elbilar har blivit allt mer vanligt, vilket är positivt när vi ser till utsläppen, men negativt när vi ser på tillverkningen och hur det tar av jordens resurser. Vi behöver därför satsa mer på kollektivtrafiken både i staden och på landsbygden. Med fler avgångar och linjer och med billigare busspriser skapas incitament så att fler väljer bussen framför bilen.

Cykeln är ändå det mest hållbara transportslaget i Västerås. Både ur klimat- och folkhälsoperspektiv. Därför vill vi uppgradera cykelvägsnätet med separata cykel- och gångbanor, snabbcykelstråk och fler cykelställ och servicestationer.

Cykeln är ändå det mest hållbara transportslaget i Västerås. Både ur klimat- och folkhälsoperspektiv. Därför vill vi uppgradera cykelvägsnätet med separata cykel- och gångbanor, snabbcykelstråk och fler cykelställ och servicestationer.

Vänsterpartiet vill också satsa mer på vegetarisk mat i offentliga verksamheter. Kött- och mjölkindustrin är två av de största klimatbovarna.

En annan stor klimatbov är Västerås flygplats. Vänsterpartiet vill lägga ner flygplatsen och bygga bostäder på området istället. Som kommun behöver vi bli ännu mer restriktiva med flygandet. Ledande politiker och chefer behöver flyga mindre och fler möten bör ske digitalt.

Under denna mandatperiod behöver klimatet vara i fokus. Vi kan inte bara luta oss mot policys och mål. Klimatfrågan är akut och det behövs en politik för att lyckas vända utvecklingen.

Harri Åman (V)

Ersättare i kommunfullmäktige

Publicerad i VLT den 7 augusti

Firar du semester på Lögarängen eller Lanzarote? Svaret avslöjar din klasstillhörighet.

Nyligen presenterade LO rapporten ”Semester- och fritidsvanor för arbetare och tjänstemän”. Rapporten bygger på siffror från SCB och visar att en av tre arbetare varken gjorde en semesterresa eller hade tillgång till fritidshus eller husvagn förra året. Motsvarande siffra för tjänstepersoner är en av sju.

Lägg sedan till att arbetare ofta har ett större behov av vila och rekreation eftersom arbetaryrken sliter hårdare på kroppen och själen. Några tecken på att klasskillnaderna är på väg att minska är svåra att se. Tvärtom så tycks de öka, enligt LO:s rapport.

De borgerliga partierna har sedan ett drygt decennium tillbaka försökt att ställa människor som har semester mot människor som inte har semester. De som jobbar mot de som inte jobbar. De som ”bidrar” mot de som ”inte bidrar”. Det är ett försök att blanda bort korten.

Den verkliga konflikten går mellan arbete och kapital. Om du inte har ett jobb och följaktligen inte har någon semester är det för att kapitalet inte har något behov av ditt arbete. Om du har ett arbete har kapitalet ett intresse av att du ska tjäna så lite som möjligt och att din semester ska vara så kort och torftig som möjligt.

Vänsterpartiet vill se ett annat samhälle. Ett samhälle där arbete ger mening, där alla bidrar efter förmåga och där alla får vad de behöver, till exempel en lång, stärkande och livgivande semester.

Anna Maria Romlid (V)
Oppositionsråd

Publicerad i VLT den 23 juli

Idag är det tydligt att alla barn inte får samma chans att lyckas i skolan. Det är oacceptabelt och djupt orättvist. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag som innebär att de elever som har sämre förkunskaper ska få mer hjälp.

Vår politiska roll är att skapa goda förutsättningar så att alla barn utvecklas och når sin fulla potential, oavsett vilken bakgrund de har eller vilket bostadsområde de bor på, genom att skjuta till resurser och peka ut olika insatsområden.

I Västerås har skolorna inte tillräckligt goda förutsättningar för att kunna hjälpa varje elev på bästa sätt. Vi har låg lärartäthet, få kuratorer, dålig tillgång till skolbibliotekarier, svårt att erbjuda stöd till alla som behöver, svagt administrativt stöd för rektorer. För att alla elever ska nå kunskapsmålen och få med sig en god värdegrund in i vuxenlivet behövs det fler vuxna med olika kompetenser i skolorna.

Vänsterpartiet vill därför göra en stor satsning i budgeten för 2020 genom att höja eleversättningen med 50 miljoner kronor för att påbörja arbetet med att tillföra tillräckliga resurser. Vi behöver bygga en skola där alla barn är sedda, trivs och utvecklas och där lärarna känner att de hinner med sina arbetsuppgifter.

Vänsterpartiet finansierar detta med en skattehöjning på 35 öre. Att höja skatten är inget självändamål utan en nödvändighet för att komma till rätta med den akuta situation som Västerås grundskolor befinner sig i.

En rimlig analys av detta är att de högpresterande eleverna som klarade sig bra i skolan 2017 klarar sig ännu bättre 2018, samtidigt som andelen som inte uppnår behörighet för yrkesprogrammen ökar. Skolorna klarar inte av sitt kompensatoriska uppdrag för nästan en fjärdedel av eleverna i åk 9.Av de nyckeltal för år 9 som finns i Årsplan Västerås 2020 ser man att andelen behöriga till yrkesprogram har sjunkit från 84,2 procent 2017 till 76,9 procent 2018. Samtidigt går andelen som uppnått kunskapskraven i alla ämnen upp från 68 procent till 71,9 procent.

När vi i kommunfullmäktige diskuterade resultatet i delårsrapporten sa liberalerna att de räknar med att Västerås elevpeng efter fyra år ska nå upp till riksgenomsnittet. En rimlig, men lite försiktig satsning om Västerås ska kunna bli en av Sveriges bästa skolkommuner.För dessa elever väntar sommarskola och olika former av individuella program för att få gymnasiebehörigheten. De elever som hamnar på individuella program upplever det som ett stort misslyckande. Många tappar tron på sin studieförmåga och ger upp utan att gå färdigt gymnasiet. De riskerar på det viset ett livslångt utanförskap. Att snåla på grundskolan som majoriteten (S, L, C och MP) gör, är ett oerhört risktagande med många unga människors liv!

Rikssnittet 2018 för eleversättningen är 115 535 kr/elev. Västerås ligger på 98 331 kr/elev. Som jämförelse har Linköping 117 739 kr/elev. För att komma upp till riksgenomsnittet behövs ytterligare 17 000 kr/elev. Räknat på 18 000 elever blir det drygt 300 miljoner att hämta in på fyra år, cirka 75 miljoner/år.

Nu menar majoriteten (S, L, C och MP) att de storsatsar på skolan, 38,7 miljoner i kolumnen ”Majoritetens satsningar” i budget. Men de sparar samtidigt 21,6 miljoner på pris- och löneökningar och har ytterligare besparingar på 2,7 miljoner. När dessa 24,3 miljoner dras från satsningen så återstår 14,4 miljoner. Ingen vidare satsning om man verkligen vill hämta hem det gap som nu återstår på 285,6 miljoner inom ytterligare tre budgetår.

Vänsterpartiet tar skolans resursbehov på allvar och vill påbörja en satsning som gör det möjligt för skolan att klara sitt kompensatoriska uppdrag. Vänsterpartiets satsning höjer eleversättning med cirka 3000 kr/elev vilket ger möjlighet att öka lärartätheten och att anställa flera specialpedagoger. I Vänsterpartiets Västerås blir alla elever sedda, de trivs och utvecklas, de klarar gymnasiebehörighet och lärarna känner att de hinner med sina arbetsuppgifter.

Lars Nordin (V)
Ledamot i fullmäktige

Publicerad i VLT den 7 juli

Ingen kan väl ha missat undersköterskeupproret? Upproret visar på vilket stort arbete som vi politiker har framför oss. De som jobbar inom äldreomsorgen förtjänar bättre.

För oss i Vänsterpartiet är bra arbetsvillkor och god arbetsmiljö en självklarhet. Men gång på gång vittnar vi om de tuffa arbetsförhållandena inom äldreomsorgen. Det är inte hållbart, varken för de som arbetar och sliter ut sig, eller de äldre som förtjänar en god kvalité på den vård de är i behov av.

Västerås stad har som mål att bli Sveriges mest attraktiva offentliga arbetsgivare. Vi har dessutom höga jämställdhetsmål. Men för att nå målen, behöver vi jobba hårt, särskilt inom de kvinnodominerande verksamheterna. Där har vi som kommun mycket kvar att göra.

Vi har sedan tidigare beslutat om heltid som norm i kommunen. Men för att orka jobba heltid, så måste vi slopa delade turerna och möjliggöra att det är fler som jobbar samtidigt under samma pass.

I dagsläget finns det tre äldreboenden som är pilotprojekt där de delade turerna ska försvinna. Det är bra att det finns en vilja att ta bort de delade turerna, men det går för långsamt. Ska personalen inom äldreomsorgen orka jobba heltid och fram till pensionsålder så krävs rejäla satsningar, dessvärre ser inte vi det ske med den budget som den politiska majoriteten (S, C, L, MP) la fram och röstades igenom.

Vi behöver även en ny heltidsnorm. Framförallt inom äldreomsorgen. Därför vill Vänsterpartiet att vi börjar med 6-timmars arbetsdag inom äldreomsorgen. Vi har sett det i andra kommuner och det har gett positiva effekter. De anställda orkar mer och det resulterar i att de äldre får det bättre.

Det här är både en jämställdhetsfråga och en klassfråga. Kvinnorna jobbar och sliter ut sig, samtidigt som de kommer ha låga pensioner att klara sig på den dagen de kommer dit.

Vi får fler äldre i Sverige och allt färre som jobbar inom äldreomsorgen, Västerås är inget undantag. Därför vill vi införa ett undersköterskelyft där personalen får möjlighet att läsa in undersköterskekompetens på arbetstid. Tillsammans med satsningar på arbetsvillkor, arbetsmiljö behöver vi satsa på kompetens och möjligheten att få utvecklas inom yrket för att kunna rekrytera personal till äldreomsorgen.

Efter budgetfullmäktige för några veckor sedan blev det tydligt, Vänsterpartiet är det parti som på allvar vill satsa på äldreomsorgen. Vi skjuter inte bara till extra pengar för att sedan spara in i andra änden. Utan vi menar allvar med våra satsningar, vi ser att det finns ett stort behov och då kan vi inte snåla.

Hawar Asaiesh (V), ersättare i kommunstyrelsen och ledamot i kommunfullmäktige

Debattartikel publicerad i VLT den 2 juli

Västerås behöver lägenheter som vanligt folk har råd att bo i. Politiker i allmänhet vill gärna sätta sin kommun på kartan. Det är eftertraktat att vinna priser och få topplaceringar i olika mätningar och rankningar. Frågan är hur stolta majoritetspolitikerna (S, MP, C, L) är över att vara tredje bäst av samtliga svenska kommuner på att sälja ut allmännyttan?

Under 2018 sålde den dåvarande politiska majoriteten (S, MP, C, KD) 749 lägenheter till det ökända bostadsbolaget Hembla (fd Carnergie). Tillsammans med de boende kämpade Vänsterpartiet för att stoppa utförsäljningarna.

Vänsterpartiet var oroligt över att försäljningen skulle leda till sämre underhåll, renovräkningar och höjda hyror. Dessvärre visade det sig att vi hade rätt. I början på juni vittnade en av hyresgästerna på Bäckby i en insändare i VLT att underhållet är eftersatt, det är svårt att få tag i någon ansvarig, service är dålig, och att efter ”renovering” av lägenheter, garage, parkeringar har kostnaderna ökat drastiskt.

Även FN varnar för Hemblas affärsmetoder och menar att deras kraftiga hyreshöjningar i miljonprogramsområdena strider mot mänskliga rättigheter.

Hur kommer majoriteten bostadspolitik se ut under mandatperioden? Kommer vi se fler utförsäljningar? Vänsterpartiet vill se en trygg allmännytta som tar ansvar. Där hyresgästerna har ett stort inflytande och kan påverka sitt boende. Vi kommer att fortsätta kämpa för att alla ska ha ett hem som man har råd att bo i.

Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd Vänsterpartiet

Debattartikel publicerad i VLT den 18  juni 2019

Förskoleuppror, läraruppror, föräldrauppror, skolledaruppror och undersköterskeuppror. Vår samtid fylls av uppror. Folk är helt enkelt less på att det alltid ska sparas på välfärden. Från Vänsterpartiets sida förstår vi vreden och lyssnar på protesterna.

Den negativa utvecklingen är inte någon naturlag. Det är resultatet av politiska beslut. De senaste åren har Socialdemokraterna i allians med borgerliga partier gjort stora nedskärningar i välfärden och fattat beslut efter beslut som bidrar till ökad ojämlikhet.

Numera är Västerås en av de kommuner som satsar minst på skola, vård och omsorg. Och som satsar mest på utförsäljningar och privata aktörer i välfärden. Därför säger vi i Vänsterpartiet: Politiken måste ändras! Vi behöver ge alla västeråsare samma chans till ett gott liv.

Prognoser från Sveriges kommuner och landsting tyder på att landets kommuner kommer att få det tufft ekonomiskt framöver. I detta läge väljer den politiska majoriteten (S, L, C, MP) att i ord göra satsningar på välfärden. I handling lägger de fram ett tamt budgetförslag som inte kompenserar fullt ut för pris- och löneökningar, en smygbesparing på 83 miljoner kronor som helt och hållet äter upp deras ”satsningar”.

Vår ingång är att Västerås stad behöver satsa – på riktigt – i tuffa tider och inte smygspara. Ju längre man väntar med nödvändiga satsningar, desto dyrare och svårare blir det att reparera välfärden.

Vänsterpartiets största satsning i budgeten är att höja eleversättningen med 50 miljoner kronor för att påbörja arbetet med att tillföra tillräckliga resurser till skolan. Totalt ökar vi grundskolenämndens ram med 167 miljoner kronor jämfört med föregående budget.

Västerås skolor har låg lärartäthet, få kuratorer, dålig tillgång till skolbibliotekarier, för lite administrativt stöd för rektorer och svårt att erbjuda stöd till alla elever som har behov. Listan kan göras ännu längre men kort sagt behövs bättre ekonomiska förutsättningar för att bygga en skola där alla barn är sedda, trivs och utvecklas, och där lärarna känner att de hinner med sina arbetsuppgifter.

Vår andra stora satsning är på barn- och äldreomsorgen. De yngsta och äldsta västeråsarna förtjänar bättre. Ett stort problem är att Västerås stad har svårt att rekrytera och behålla personal, till exempel förskollärare och undersköterskor. Därför vill vi satsa på bättre arbetsvillkor, ökad bemanning, rättvisare löner, en god arbetsmiljö och ett försök med sextimmarsdag inom äldreomsorgen.

Om vi inte gör något snart kommer sjukskrivningarna att öka och fler kommer att lämna Västerås stad som arbetsgivare. Personalen behöver också få större möjligheter att läsa in kompetens på arbetstid, särskilt inom förskolan och äldreomsorgen. Det vill vi möjliggöra genom ett förskole- och undersköterskelyft, samtidigt som vi vill fortsätta satsa på lärarlyftet.

För att finansiera vår budget vill vi höja skatten med 35 öre. Det finns inget egenvärde med att höja skatten men eftersom högern har sett till att massor av välfärdspengar försvinner till privata skol- och vårdbolag ser vi ingen annan möjlighet. Västerås har också lägre skatt än jämförbara kommuner och vi tror att många västeråsare är beredda att betala lite mer i skatt för att skolan, vården och omsorgen ska fungera.

På ett område vill Vänsterpartiet spara: politikernas löner. Vi vill se en sänkning av kommunalrådens och oppositionsrådens heltidsarvode med 18 000 kronor. Det är pengar som gör större nytta i välfärden.

För trettio år sedan Sverige var världsmästare i jämlikhet. Det var för att vi hade en stark välfärd. Idag hörs orden välfärd, jämlikhet och rättvisa allt mer sällan i den offentliga debatten. Förhoppningsvis är alla välfärdsuppror ett tecken på att någonting håller på att förändras. Vi är många som har fått nog. Låt oss bygga ett samhälle för alla.

Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd

Debattartikel publicerad i VLT den 23 februari 2019

Vad är målet med kommunal verksamhet? För Vänsterpartiet är svaret självklart. Vi vill bekämpa klassklyftor och ge förutsättningar för att alla människor ska kunna leva ett värdigt liv i trygghet. I det vardagliga arbetet har vi som tumregel att alltid prioritera de grupper som har störst behov.

Vi reagerar därför när den politiska majoriteten (S, L, C, MP) väljer att spara in på en av de grupper som har det allra tuffast: barn i ekonomiskt utsatta familjer. Bakgrunden är att individ- och familjenämnden har dragits med underskott under lång tid och nu lägger fram ett besparingsprogram som bland annat innebär att nämnden inte längre ska ge extra stöd till barnfamiljer med försörjningsstöd, till exempel julpeng, fritidsaktiviteter och sommarkoloni.

Socialdemokraterna i Västerås har också varit pådrivande i arbetet för att minska barnfattigdomen. Men nu, i en tid av ekonomisk osäkerhet, så sviker de barnen och nöjer sig med formuleringar om att civilsamhället och näringslivet kanske kan lösa frågan om extra stöd. Det är inte seriöst. Särskilt med tanke på att civilsamhället redan tar ett stort ansvar för att bekämpa barnfattigdomen och signalerar att de inte har resurser för att göra mer

I Västerås lever 11 procent av alla barn i ekonomiskt utsatta hushåll, enligt Rädda barnens senaste rapport om barnfattigdom i Sverige. I relation till andra kommuner är det en hög siffra men den har varit ännu högre och Västerås stad har gjort mycket för att underlätta för barn i ekonomisk utsatthet. Exempelvis har Vänsterpartiet lagt en motion om att halvera barnfattigdomen till 2022, ett mål som har skrivits in i kommunens program för social hållbarhet.

Vi tänker tvärtom. Det är när tiderna är tuffa som det verkligen gäller att prioritera rätt saker.

Anna Maria Romlid (V)
Oppositionsråd

Debattartikel publicerad i Aftonbladet den 8 februari 2019 av Vänsterpartiet Västerås oppositionsråd Anna Maria Romlid med flera.

Kommuner, stöd inte hamnarnas agerande

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar måste upphöra med sin antifackliga hållning som spär på en onödig arbetsmarknadskonflikt som skadar Sveriges ekonomi. Sveriges kustkommuner är medlemmar genom sitt ägande av hamnar. Vi kommer kräva att våra kommunala hamnar säger upp sitt medlemskap i Sveriges Hamnar och söker sig till en annan arbetsgivarorganisation.

Det pågår en principiellt viktig arbetsmarknadskonflikt i Sveriges hamnar. I grunden handlar konflikten om Svenska Hamnarbetarförbundets självklara rätt att få teckna kollektivavtal och företräda sina medlemmar. Något som arbetsgivarparten hårdnackat motsätter sig. Arbetsgivarens mål på sikt tycks istället vara att ensidigt bryta ner Svenska Hamnarbetarförbundet.

När man granskar konflikten närmare, är det mycket tydligt att det är arbetsgivarparten, Sveriges Hamnar, som agerar oproportionerligt aggressivt och hårt. Agerandet drabbar hela Sveriges ekonomi samtidigt som det är ett angrepp på den svenska arbetsmarknadsmodellen.

I flera hamnar har arbetsgivaren utestängt (lockoutat) arbetarna från arbetsplatsen mångdubbelt fler timmar än vad hamnarbetarna strejkat. När Hamnarbetarförbundet genomfört symboliska punktstrejker i två timmar har svaret från Sveriges hamnar varit att stänga ute arbetarna hela dagen.

De har således inte bara eskalerat konflikten utan också skadat svensk industri genom att stänga ner hamnar. De har också antagit en nationell policy som går ut på att stänga ute Hamnarbetarförbundet från fackligt inflytande.

Den pågående arbetsmarknadskonflikten används också som argument till regeringens förslag om att begränsa strejkrätten. Detta skulle inte bara påverka parterna i hamnarna utan medföra stora konsekvenser för hela den svenska arbetsmarknadsmodellen, något som flera fackförbund varit kritiska till. Vi vill istället gå en annan, rimligare och samtidigt enklare väg.

Ett stort antal av Sveriges hamnar ägs gemensamt av kommuner via kommunala bolag. Det är dessa kommunala bolag som är medlemmar i arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. På det sättet har många kommuner därför blivit en part i den pågående arbetsmarknadskonflikten.

Vi som tror på den svenska modellen med fackförbund som får företräda sina medlemmar och teckna kollektivavtal, kan inte se att det är rimligt att offentligt ägda företag är medlemmar i en organisation som agerar på det sätt som Sveriges Hamnar gör.

Vi som undertecknat denna artikel är alla politiska företrädare i kommuner som äger hamnar som är medlemmar i arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Det är nu hög tid att kommunerna tar ansvar för situationen. Vi kräver att vi som ägare av dessa bolag först och främst ger uppdraget att kräva ett slut på arbetsgivarorganisationens djupt antifackliga hållning och istället respekterar den svenska modellen.

Hamnarbetarförbundets krav på att få teckna kollektivavtal och företräda sina medlemmar bör omedelbart gås till mötes. Om vi inte får gehör för detta kommer vi kräva att våra kommunala hamnar säger upp sitt medlemskap i Sveriges Hamnar och söker sig till en annan arbetsgivarorganisation, t.ex. Sobona som organiserar just kommunala bolag.

Under de kommande veckorna kommer vi i våra kommuner att väcka dessa frågor i kommunfullmäktige. Dels genom att ställa frågor och interpellationer. Vi kommer också att lägga motioner om att skyndsamt förbereda ett byte av arbetsgivarorganisation, i det fall Hamnarbetarnas krav på kollektivavtal inte uppfylls.

På detta sätt står vi upp för den svenska modellen, samtidigt som vi tar ansvar för Sveriges ekonomi och skapar en lösning på den segdragna konflikten i hamnarna.

Daniel Bernmar, kommunalråd Göteborg (V)
Emma-Lina Johansson och Anders Andersson, Kommunalråd Malmö (V)
Clara Lindblom, oppositionsborgarråd Stockholms stad (V)
Patrik Renfors, gruppledare Oxelösund (V)
Nicklas Lundström, oppositionsråd Norrköping (V)
Göran Brante och Annika Weitner, Fullmäktigeledamot Ystad (V)
Mats Sjölin, Vänsterpartiet Trelleborg (V)
Nina Berggård, Kommunstyrelsen Luleå (V)
Parvane Assadbegli, gruppledare Karlstad (V)
Brith Fäldt, ordförande för Samhällsbyggnadsnämnden Piteå (V)
Ingrid Mattiasson Saarinen, Gruppledare Helsingborg (V)
Agneta Hansson, gruppledare Skellefteå (V)
Anna Maria Romlid, Oppositionsråd Västerås (V)
Tania Bengtsson, gruppledare Halmstad (V)
Saga Carlgren, oppositionsråd Gotland (V)
Britt-Mari Bardon, Gruppledare Norrtälje (V)

Debattartikel publicerad i VLT den 26  januari 2018

Utveckling Västerås blev avveckling Västerås

Bostadsbristen är stor i Västerås, framförallt är det svårt att få tag på hyresrätter med rimliga hyror. De senaste månaderna har 13 460 personer aktivt sökt en lägenhet hos vårt kommunala bostadsbolag Mimer och totalt står över 50 000 personer i bostadskö i Västerås. Var ska dessa personer bo?

Majoritetens (S, L, C, MP) lösning är att stoppa byggnationen av 725 lägenheter, 48 seniorlägenheter och 18 radhus i Västerås. I en debattartikel 25 januari radar majoriteten visserligen upp ett antal andra bostadsprojekt där man ska öka takten. Det är bra. Men problemet är att det inte är nya projekt.

Trots viljan att öka bostadsbyggandet ligger man i och med beslutet att riva upp stora byggplaner på minus. Majoriteten kallar sig Utveckling Västerås men Avveckling Västerås är ett mer passande namn.

Jesper Brandberg (L) stoltserar över att förtätningens tid är förbi men stoppet av de planerade detaljplanerna kommer att få förödande konsekvenser. Till vilken lägenhet ska den unga bostadssökande flytta? Var ska den äldre som har tröttnat på snöskottning och trädgårdsarbete bo? Eller kvinnor som flyr våldsamma relationer och snabbt behöver ett billigt och tryggt boende? Eller trångbodda familjer som letar efter något större?

Västerås behöver många fler hyresrätter med hyror som folk har råd med. Vi behöver bygga hyresrätter i områden som består mest av villor. För en rättvis, miljövänlig stad som motverkar segregation.

Vänsterpartiet har varit kritiska till bristen på dialog vid byggnation som den tidigare majoriteten (S, C, MP, KD) är ansvarig för. Men lösningen till bristande dialog, inflytande och delaktighet är inte ett totalt stopp, utan mer byggnation och ökad dialog. Vi behöver bygga i hela staden samtidigt som vi värnar om grönområden. Vi behöver tänka smart och yteffektivt. Samtidigt som vi i byggplanerna också planerar in gröna lungor.

Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd

Debattartikel publicerad i VLT den 27 december 2018

Sänk politikerlönerna i Västerås 

Sverige har en stolt historia som världens mest jämlika land. Och de flesta av oss vill leva i ett ekonomiskt jämlikt samhälle, det visar undersökning efter undersökning.

Men det är mer än 30 år sedan Sverige var världsmästare i jämlikhet. Det märks i vår vardag. Vi bor inte i samma bostadsområden längre, våra barn går inte tillsammans i skolan. Några av oss blir sjukare än andra och lever kortare. Barnfattigdom sida vid sida med andra barns utlandssemestrar. För att inte tala om den äldrefattigdom som brer ut sig.

Västerås är inget undantag. En resa med buss nummer tre från arbetarstadsdelen Råby till välbeställda Hamre är som att åka från en värld till en annan och i ojämlikhetens kölvatten ser vi att välfärden försämras. De elever som behöver mest hjälp och stöd prioriteras inte i tillräckligt hög grad. Våra äldre får inte den hjälp de behöver. Arbetsvillkoren i Västerås stads verksamheter blir tuffare och tuffare.

En förskollärare som tar hand om våra barn dagtid, det viktigaste vi har, tjänar runt 29 000 kronor i månaden. En genomsnittlig pension för en kvinna ligger på strax över 14 000 kronor före skatt i månaden.Samtidigt har politikerlönerna skjutit i höjden. En heltidspolitiker i Västerås tjänar 65 500 kronor i månaden. De har visserligen en mycket viktig uppgift att fylla som våra demokratiskt valda företrädare men arvodet är på tok för högt.

Vi tycker inte att politiker ska leva i en egen verklighet långt från vanliga medborgare. Just därför har Vänsterpartiet Västerås lagt ett förslag om att sänka politikerlönerna till 45 500 kronor i månaden.

Som politiker har vi ett dubbelt ansvar. Dels behöver vi föra en politik som minskar klyftorna istället för att öka dem, dels bör vi själva leva på en nivå där vi delar våra väljares vardag.Det är fortfarande en hög lön, men vi skulle åtminstone leva i samma ekonomiska verklighet. Hittills har dock inget annat parti röstat för vårt förslag, istället höjs kommunal- och oppositionsrådens löner varje år.

Det är också därför Vänsterpartiet har en partiskatt för alla våra företrädare. Oavsett hur högt arvodet är för ett visst uppdrag, exempelvis att vara riksdagsledamot, så får en företrädare för Vänsterpartiet inte ut mer än 28 400 kronor i månaden.

Klyftorna i vårt samhälle behöver täppas till och vi behöver börja från toppen.

Anna Maria Romlid (V)
oppositionsråd