Bengt-Åke Nilsson (FP) skriver den 24 februari ett svar på min debattartikel den 8 februari där jag beskriver hur upphandlingsprocessen tenderar att bryta ned kvalitén. Men inte med ett enda ord kommenterar han innehållet i det jag skrivit, och han undviker att beröra huvudproblemet, nämligen att de kommersiella välfärdsföretagen syftar till att göra vinst, och att vinstjakten riskerar att leda till att företagen pressar kostnader och därmed sänker kvalitén.

Bengt-Åke Nilsson påstår att Vänsterpartiet intar en extrem position genom sitt motstånd mot privata vinster i välfärden. Men det är ju tvärtom! Det är det svenska systemet som Alliansen genomfört som är extremt; ser vi internationellt så är det bara Sverige och Chile som har ett system som tillåter fria vinstuttag ur skola, vård och omsorg.

Vänsterpartiet är inte alls motståndare till valfrihet. Vi i Vänsterpartiet anser att en verklig valfrihet är att du som vårdtagare ska kunna välja och påverka innehållet i din vård; av vilken typ den ska vara, hur, när, var och av vem den ska utföras för att du ska kunna få dina behov bemötta.
Vi hävdar att en privatisering inte automatiskt leder till en verklig valfrihet mellan alternativ med olika innehåll och med bra kvalité. Att det, som i Stockholm, finns mer än hundra hemtjänstföretag att välja bland förbättrar inte kvalitén för den enskilde.

Det blir tvärtom svårare att garantera och kontrollera att en god standard upprätthålls hos alla dessa företag. Att hålla på och byta utförare kan för den äldre individen dessutom vara en opraktisk och svår process. Och mycket riktigt så har det visat sig att få vårdtagare byter utförare i praktiken.
Verklig valfrihet kan uppnås utan vinstuttag. Ett intressant exempel där man genomför just denna valfrihet är valfrihetsreformen ”Mina Timmar” i Norrköping.
De äldre kan där välja när de ska ta en promenad och när de ska stiga upp på morgonen. De kan välja att ta en fika i något kafé eller besöka Stadsbiblioteket eller Idrottsparken.
Med den reformen kommer de äldre att i större utsträckning få möjlighet att påverka hemtjänstens insatser, och denna valfrihet har skapats helt utan vinstintressen.

RICKARD BORG (V)
ledamot i Äldrenämnden

Bengt-Åke Nilsson (FP) anser den 30 januari att det behövs upphandlingar för att säkerställa kvalitén inom äldreomsorgen.
Jag anser tvärtom att upphandlingsprocessen tenderar att bryta ned kvalitén.

Det grundar jag på följande: de kommersiella välfärdsföretagen syftar till att göra vinst. Vinsten uppstår till exempel genom att minska personalstyrkan och därmed sänka lönekostnaderna så mycket det går i förhållande till upphandlingens krav.

Det företag som kan sänka kostnaderna mest kan höja vinsten mest. Här finns naturligtvis en betydande risk för kvalitetssänkning.

För att motverka att företagen minskar sin personalstyrka för mycket måste vi i äldrenämnden skriva så detaljerade upphandlingsdokument som möjligt för att se till att vi får vad vi betalar för. Det innebär att vi säkrar en nivå som utföraren inte ska gå under.

Men det innebär också att någon utveckling därutöver inte gynnas. Det som inte är inskrivet i avtalet kan utföraren ta bort.

Detta innebär att drivkraften till förbättringar försämras. Efter en upphandling blir därför ofta verksamheten densamma fram till nästa upphandling. Vårdföretaget kan utföra sitt uppdrag med så lite personal och andra kostnader som möjligt för att skapa vinster åt ägarna.

Denna jakt på vinster tvingar den kommunala utföraren att agera på ett likartat sätt för att vinna upphandlingar. Den måste minska personaltätheten för att kunna hänga med.

I Västerås har vi en fristående kommunal organisation, Proaros, som ska lägga bud precis som andra företag. Kommunen deltar i samma tävling; att vinna verksamhet med det lägsta priset. Upphandling driver därför kvalitén neråt och inte uppåt.

Beställar- och utförarssystemet innebär att vi i kommunen måste ha en utbyggd avdelning som sköter upphandlingar för att få den kvalitet vi vill ha. Dessutom behöver vi ett omfattande kontrollsystem för att säkerställa kvalitén på våra boenden.

Det inkluderar enkäter, undersökningar och besök. Fler upphandlingar kräver fler kvalitetskontroller.

Detta ger en växande kontrollapparat och upphandlingsorganisation på beställarsidan, samt en stor organisation på utförarsidan. Detta kostar mycket pengar som kunde ha använts till bättre vård.

Vinstjakten i äldreomsorgen hotar, tillsammans med en fördyrande byråkrati, att bryta ned kvalitén i verksamheten. Om vinstsyftet tas bort från verksamheten, och vi slutar att ”leka affär”, så kan resurser frigöras som kommer de äldre till del. Ett värdigt liv ska inte gå att pruta på.
Rickard Borg (v), ledamot i äldrenämnden