Kommentar på inlägget ”Axelson: Därför vill jag sänka skatten”, VLT den 6 december.
Ja, det är riktigt som Jacob Axelson skriver i sin replik att äldrenämnden kommer att göra ett överskott i år. Men det överskottet är till stor del ett resultat av de effekter som covid-19 har orsakat på verksamheterna. I äldrenämndens månadsredovisning för oktober finns detta redovisat.
Man skriver att beställarverksamhetens positiva resultat till största delen beror på överskott avseende covid-19 och på personalpolitiska satsningar som inte genomförts fullt ut, bland annat borttagandet av delade turer och införandet av heltid som norm. Och det positiva resultatet för förvaltningens egenregiverksamhet beror dels på ersättningar för covid-19, dels på lägre kostnader för personal. Personalkostnaderna och andra kostnader har inom flera verksamheter varit lägre på grund av lägre aktivitetsnivå till följd av pandemin.
Jag är inte alls okunnig om att äldrenämnden kommer att redovisa ett positivt resultat. Men att, som Jacob Axelson gör, bygga sin argumentation för att sänka kommunalskatten på äldrenämndens mycket tveksamma budgetöverskott blir missvisande och är direkt oansvarigt. Det blir inte mycket kvar av överskottet om man räknar bort effekterna av covid-19.
Det är lätt att, som Jacob Axelson, hävda att individ- och familjenämnden ska klara en budget i balans om man jämför med liknande kommuner som har lägre kostnader. Men vi i Vänsterpartiet hävdar att nämnden är underfinansierad med tanke på de stora behov av stöd till utsatta grupper som finns i kommunen. Västerås har till exempel under året haft ett mycket stort antal vräkningar av barnfamiljer, kanske det största antalet i Sverige, vilket säger en del om den utsatthet och den fattigdom som många lever i i kommunen.
Jacob Axelson skriver att det under mandatperioden gjorts omfattande neddragningar på vissa verksamhetsområden för att kunna prioritera skola, vård och omsorg. Neddragningar i stället för skattehöjning alltså. Vilka ytterligare verksamhetsområden skulle drabbas av omfattande neddragningar för att göra en skattesänkning möjlig? Den frågan verkar inte besvära Jacob Axelson. ”Att sänka skattesatsen innebär inte att välfärden försämras.” För enligt honom handlar det här inte om de enskilda nämndernas ekonomi utan om att ”införa en fri ekonomi med socialt ansvar”. Ett tydligt ideologiskt ställningstagande.
Socialliberalerna är, som jag förstår det, för ett starkt socialt skyddsnät för de mest utsatta i samhället och för vissa offentliga ingripanden i ekonomin. Där finns det hjärta i politiken. Marknadsliberalerna däremot är motståndare till en aktiv offentlig socialpolitik och det är här jag uppfattar att Jacob Axelson hör hemma. Det är mot den bakgrunden som jag förstår Jacob Axelsons argumentation för sänkta skatter. För honom verkar inte det viktigaste vara att kommunens sociala stödverksamheter når alla och i synnerhet de mest utsatta i samhället, utan att var och en har frihet att klara sig själv oavsett om du är en resursstark eller en resurssvag person. Det är så långt man kan komma ifrån den solidariska politik som Vänsterpartiet står för – skattefinansierad verksamhet för service och stöd till alla i kommunen utifrån behov.
Lars Nordin (V)
