Författare: vasteras

Debattartikel publicerad i VLT  1  sep 2020:

Coronakrisen blottlägger vilka brister och problem som finns i vårt samhälle. Trångboddheten, den ekonomiska ojämlikheten och åren av åtstramningar i äldreomsorgen är nu synliga för alla. Som vänsterpartist är det lättare än någonsin att rösta nej till miljonrullningen till Västerås flygplats. Våra gemensamma pengar behövs i välfärden.

Inför torsdagens kommunfullmäktige finns det en politisk majoritet för att påbörja en avveckling. Flygplatsen har kostat västeråsarna en halv miljard kronor de senaste 20 åren. Förra året var underskottet 24 miljoner kronor och 2025 beräknas underskottet vara 30 miljoner kronor. Därutöver behövs investeringar på cirka 150 miljoner kronor.

Att fortsätta ösa ner miljontals skattekronor i flygplatsen samtidigt som det saknas resurser i skolan och äldreomsorgen är inte seriöst.

Vänsterpartiets linje har varit tydlig länge. Inför valet 2006, när kostnaderna på flygplatsen började skena, satte vi ner foten. Västeråsarna ska inte vara med och subventionera andras charterresor, särskilt inte när det flitigaste flygbolaget på Västerås flygplats är antifackliga Ryanair. Det går inte heller att blunda för flygets negativa påverkan på klimatet.

Den senaste tiden har borgerliga partier, resursstarka grupper och företagare med egenintresse i flygplatsen kampanjat för att behålla flygplatsen. I debatten har de bland annat lyft fram att flygplatsen behövs för samhällsnyttiga ändamål. Det stämmer inte.

Trafikverket har pekat ut tio beredskapsflygplatser som har ett särskilt ansvar för bland annat räddningstjänst och ambulansflyg. Västerås flygplats finns inte med på listan.

Region Västmanland har sagt att en nedläggning inte påverkar sjukvården i någon större utsträckning. Vid akuta tillstånd sker transporter så gott som uteslutande med helikopter eller vägambulans. Vid stabila tillstånd och för organtransporter används flygplatsen väldigt sällan. Regionen lyfter fram att det finns flera närliggande flygplatser som sjukvården kan använda.

Eftersom flygbolag har haft svårt att få lönsamhet i avgångar från Västerås flygplats används flygplatsen idag huvudsakligen av mindre privata aktörer och flygskolor. De betalar marginella summor för att använda landningsbanan och har inte visat något intresse för att betala vad det egentligen kostar.

En avgörande faktor för att få intäkter och ordning på ekonomin är passagerare. I dag har endast 3 procent av planen som landar på flygplatsen resenärer.

Under flera mandatperioder har jag sett olika försök med ägardirektiv, handlingsplaner och delmål för att minska flygplatsens kostnader. Flera försök har gjorts för att få andra aktörer att vara med och finansiera. Många minns kanske också de kortvariga och kostsamma försöken med flygbolagen Wow Air och Next Jet. Fraktflyget som tidigare gav intäkter har flyttats och flygplatsbolaget har inte lyckats att få tillbaka det.

Ingenting har lyckats och ingenting tyder på att flygplatsen kommer att bära sina egna kostnader i framtiden. Det räcker nu och det har det gjort länge. Frågan är vad centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och sverigedemokraterna är villiga att betala för flygplatsen. Vad ska ni prioritera bort när vi beslutar om kommunens budgetar i framtiden?

Anna Maria Romlid (V)

Publicerades i VLT 3 juli 2020:

Stärk Västerås stads antirasistiska arbete

Under våren 2020 har vi sett omfattande demonstrationer mot rasism runt om i världen. Den är närvarande i alla samhällen, även här i Sverige och i vår kommun.

Mordet på George Floyd i USA var inte en isolerad händelse som gjorde att människor till slut trotsade pandemin och gick ut på gatorna. Det var den sista droppen som fick bägaren att rinna över i ett land där människor har fått uppleva rasism i decennier. Där generationer före dem har fått uppleva rasism och där det finns en rädsla för att generationer efter dem ska behöva gå igenom samma sak.

Vi har länge sett hur rasismen har ökat även i Sverige i takt med att det har skett en normalisering av rasism. Men det är inte konstigt med tanke på att vi i våra beslutande församlingar har fler än ett parti som drar politiken till vad som kan liknas vid 50 nyanser av brunt.

Rasismen är inte ett importerat problem som vissa skribenter hävdat i debatten. Frågan är inte heller om rasismen i Sverige existerar eller inte. Rasismen i Sverige sitter djupt och är en stor del av landets historia. Att sluta prata om ras och i stället prata om färgblindhet är ignorant och privilegierat.

Vi borde prata om Sveriges roll i slavhandeln i Afrika. Vi kan fortfarande se spåren efter den i Ghana. Och varför frågar sig inte fler varför Saint-Barthélemys huvudstad heter Gustavia? Fler borde också fråga sig varför det fanns något som hette Svenska Afrikakompaniet. För att inte prata om rasbiologiska institutet. Listan kan göras lång och gör vi inte upp med detta så är vi fast i samma rasistiska mönster landet har haft i flera århundraden.

För oss i Vänsterpartiet är det här en av våra viktigaste frågor. Det antirasistiska arbetet står sida vid sida med vårt arbete för ett socialistisk, feministiskt och ekologiskt samhälle. Där alla människors lika värde är något mer än bara teori och vackra ord i policys.

Ett samhälle fritt från rasism är bara möjligt om alla jobbar tillsammans för att nå detta mål. Det kan inte endast ligga på personer som utsätts för rasism att ta den kampen, utan det måste göras i hela samhället och på alla nivåer.Därför la vi vid sista kommunfullmäktige innan sommaren en motion för att stärka det antirasistiska arbetet. Vi vill att det ska synas att Västerås är en antirasistisk kommun som menar allvar med vår värdegrund och människosyn.

Varje västeråsare eller besökare ska känna att de är här på lika villkor och aldrig uppleva att de behandlas annorlunda på grund av rasism. För att vi ska nå dit, där alla känner att de är här på lika villkor, måste den privilegierade majoriteten, som aldrig utsatts för rasism eller kommer att utsättas för rasism, vara med i kampen för att krossa rasismen.

Black Lives Matter-rörelsen visade verkligen vägen för antirasismen under den här våren. Det är upp till oss att tillsammans förvalta detta och se till att förändringar sker.

Hawar Asaiesh (V)

Anna Maria Romlid (V)

Debattartikel publicerad i VLT den 8 juni 2020

LAS-utredningen presenterar ett antal förslag som skulle innebära drastiskt försämrad anställningstrygghet för svenska löntagare. Utredningens förslag innebär bland annat att företag med färre än 15 anställda i det närmaste får fri sparkningsrätt. Dessutom ska alla företag oavsett storlek  få göra fem undantag från turordningsreglerna.

Sammantaget innebär utredningens förslag att arbetsgivarnas makt stärks på bekostnad av arbetstagarnas trygghet. Vilka som kommer att drabbas hårdast av en urholkad arbetsrätt är tyvärr alltför uppenbart. Den som säger ifrån på jobbet kommer naturligtvis att sitta löst. Men också den som på grund av sjukdom eller ålder kanske inte längre kan jobba lika fort. Vad det kommer innebära på ett personligt plan, med de brister i sjukförsäkring och pensionssystem som vi ser i dag, är lätt att föreställa sig.

Men det här är inte förändringar som kommer att slå mot vissa grupper. Anställningstryggheten är något som angår oss alla. Om de här försämringarna går igenom kommer otryggheten att breda ut sig på våra arbetsplatser och provanställningar i praktiken att bli det nya normala.

För nyliberalerna i Centerpartiet och Liberalerna låter allt detta kanske som utmärkta idéer. I deras värld blir det nämligen fler jobb ju lättare det blir att säga upp folk. Naturligtvis måste vi se till att rädda och skapa jobb. Men det gör vi med kompetensutveckling, utbildning och riktade stöd som gynnar både företag och löntagare. Inte genom att göra det lättare att sparka ännu fler.

Som tur är så är det mycket få som tror på sådana här ideologiska experiment. Bara 10 procent av svenskarna tycker att anställningstryggheten borde försvagas. LO, TCO och Saco är också eniga om att det här är fel väg att gå. För utöver den osäkerhet som förändringarna skulle innebära för enskilda löntagare skulle de också undergräva fackens möjlighet att förhandla, och därmed också påverka stabiliteten och tryggheten på arbetsmarknaden som helhet.

Våra krav är alltså desamma som de fackliga centralorganisationernas – kasta utredningen i papperskorgen. I den mån arbetsrätten ska förändras ska det ske i samtal mellan arbetsmarknadens parter, på det sätt som redan gjorts under decennier. Sådana förhandlingar kan inte ske under hot. Och de kan inte föras med utgångspunkten att de ska leda till fler osäkra anställningar och mindre trygghet på jobbet.

LAS-utredningen är det största angreppet på Sveriges löntagare på årtionden. Om förslagen genomförs får Sveriges arbetstagare i praktiken livslång provanställning. Det kommer Vänsterpartiet aldrig att acceptera.

Linn Wegemo, ordförande Vänsterpartiet Västerås

Publicerad i Dagens arena den 3 april 2020

Kulturlivet i Sverige befinner sig i kris. I en tid då människor uppmanas att hålla sig hemma och på behörigt avstånd från varandra, finns det inget utrymme för att arrangera konserter, teaterföreställningar, litteraturfestivaler eller liveshower på det sätt vi är vana vid. Evenemang, efter evenemang behöver ställas in. Pandemin är ett faktum. Det kommer en tid post-Corona, när vi kan mötas upp igen på arenorna, men där är vi inte ännu. Till dess behöver vi hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem och hjälpa varandra att inte förblöda ekonomiskt. Det ska gå att betala hyra och räkningar; handla mat och inte förgås av oro under tiden. Vi ser ett stort behov av ett krispaket i miljardklassen för kulturen. Det brådskar.

Många av våra aktiva kulturarbetare frilansar; de är egenföretagare eller småföretagare och det finns inget trygghetssystem för majoriteten av dem. Det är en brist som måste få en långsiktig lösning framöver, men i det här läget handlar det om att lösa den akuta krisen. De gångna veckornas krispaket från regeringen och samarbetspartierna har varit bra och nödvändiga, men inte tillräckliga.

Det tål att upprepas; stora delar av kultursektorn nu står inför en ekonomisk katastrof och behöver få hjälp för att överleva fram till att publiken kommer tillbaka.

Vänsterpartiet har åtta förslag som vi vill få till stånd omedelbart:

Utöka stödet till konstnärsnämnden och författarfonden

Mer pengarna skulle ge frilansare utan rätt till a-kassa möjlighet att söka stöd och kompensation för inkomstbortfall på grund av avbokningar och inställda uppdrag. Dessa två instanser jobbar idag bland annat med att dela ut stipendier och ekonomiska bidrag till kulturutövare för att de ska få möjlighet att genomföra och utveckla sin kulturform, vilket gör att strukturerna för utdelning redan finns på plats.

Inrätta krismedel till kulturinstitutioner, arrangörer av kulturevenemang och fria grupper inom samtliga konstområden

Regeringen har redan pekat ut riktningen, vilket vi stöder, men vi vill höja beloppen det handlar om för att det ska få effekt. Detta för att de inblandade ska kunna hålla avtal och betala ut arvoden, ersättningar och löner till medverkande kulturskapare, men också för att täcka andra kostnader som uppstår till följd av Coronakrisen.

Omställningsstöd till centrumbildningarna

Dessa organisationer organiserar idag kulturutövare för att sedan kunna förmedla deras verksamhet till beställare. Denna insats skulle göra det möjligt att ställa om förmedlingsverksamhet till rådgivningsverksamhet under Coronakrisen.

Stärk kultursamverkansmodellen

Detta är en så kallad stimulansåtgärd för att regioner och kommuner ska kunna satsa på kultur under kris. Det innebär mer pengar till att till exempel boka framtida föreställningar och öka bidragen till det fria kulturlivet och ideella aktörer som tappat intäkter.

Mer pengar till dans- teater- och musikallianserna

Allianserna är idag en metod för att kunna erbjuda en mer trygg anställningsform för kulturskapare och fungerar därför som en arbetsgivaraktör i kultursfären. Mer pengar till dessa skulle göra det möjligt att täcka upp ekonomiskt för de inställda framträdandena, men även göra det möjligt att anställa fler.

Kompensation inkomstbortfall för de statliga kulturinstitutionerna

De statliga kulturinstitutionerna såsom Dramaten, Kungliga Operan och museerna har idag antingen inställd verksamhet eller väldigt få besökare. Deras ekonomi är i gungning. Mot bakgrund av det föreslår vi att de statliga kulturinstitutionerna ges en kompensation för inkomstbortfall.

Stöd till kulturinstitutionerna för digitala lösningar

Vi vill införa ett ekonomiskt stöd till digitala lösningar. Många kulturinstitutioner använder sig nu av kreativa digitala lösningar för att göra sina föreställningar och utställningar tillgängliga. Det kan vara livestreamade konserter eller digitala museivisningar. Vi ser ett behov av att uppmuntra och stöda helt nya lösningar som vi tidigare inte har behövt, men som många kommer vilja ta del av under coronatiden.

Pott till biblioteken för fler e-lån och utkörning

För att förstärka bibliotekens verksamhet och öka möjligheterna för allmänheten att ta del av bibliotekens utbud, föreslår Vänsterpartiet att biblioteken får mer pengar för att kunna utöka antalet e-lån och göra det möjligt med hemkörning av böcker från biblioteken till dem som inte har möjlighet att själv ta sig ut.

Vi är mitt uppe i en svår och osäker tid. Det gäller oss alla. Det krävs därför att vi samarbetar och stöttar varandra. Vårt behov av kultur kommer fortsatt vara stort. Nu om någonsin behöver vi kultur för att hjälpa oss att förstå vad det är vi går igenom och för att ge tröst i det mörka. Och sen, på andra sidan krisen, kommer kulturen hjälpa oss att reflektera och förstå en förändrad värld. Vi alla behöver kulturen, nu behöver kulturen vårt stöd.

Vasiliki Tsouplaki
Kulturpolitisk talesperson
Vänsterpartiet