I helgen hölls Vänsterpartiets 43:e kongress, denna gång digitalt på grund av coronapandemin. Förutom att välja Nooshi Dadgostar till ny partiordförande efter Jonas Sjöstedt antog partiet ett nytt strategidokument. Två medlemmar i Vänsterpartiet Västerås som har haft nationella uppdrag fick fortsatt förtroende: Linn Wegemo i partistyrelsen och Anna Maria Romlid i valberedningen.
Kongressen sändes live på SVT Forum och på Vänsterpartiets Facebooksida. Den går att se i efterhand i dessa kanaler.
Det finns betydande problem på svensk arbetsmarknad som vi som samhälle behöver ta tag i. Mest tydliga är framväxten av otrygga anställningar som fungerar nedbrytande för både de individer som över tid är hänvisade till dem och för hela samhällets sammanhållning.
Forskning och erfarenhet pekar på hur otrygga anställningar medför sämre hälsa, svårigheter att säga ifrån mot risker och trakasserier, svagare kompetensutveckling. Det blir också svårare att få tag på en bostad och planera sitt liv. En ansvarstagande regering behöver ta tag i dessa frågor och skapa mer trygghet på arbetsmarknaden – inte mindre.
Den utredning som Centerpartiet och Liberalerna har fått regeringen att tillsätta och som presenterades i juni, levererar inga lösningar på det problemet. I stället föreslås så pass långtgående försämringar i skyddet för anställda, att de flesta i praktiken skulle bli utelämnade till arbetsgivarens godtycke.
LO, TCO och Saco försökte i stället att göra upp direkt med arbetsgivarna. Men regeringen tvingade facket att förhandla under hot: arbetsgivarna kunde ju alltid välja att lämna förhandlingarna och låta LAS-utredningen bli verklighet i stället. Det var ingen bra grund för en rättvis överenskommelse.
Nu kräver vi att Stefan Löfven drar tillbaka hotet om att utredningens förslag blir lag.
Vänsterpartiet kommer, precis som vi har sagt hela tiden, inte att ha något förtroende för Stefan Löfven som statsminister om han envisas med att låta C och L förstöra en viktig del av grunden för svenskt arbetsliv och samhällsliv. Vi kommer inte att acceptera att arbetsmarknaden blir mer otrygg. Sverige behöver fler trygga jobb, inte färre.
Interpellation till Mimers ordförande Jesper Brandberg (L)
Mimers dolda avgifter
I början av året har många av hyresgäster hos Mimer varit upprörda över att enkla service som utfördes kostnadsfritt ska nu kostar pengar. Hyresgästerna har inte fått information från Mimer och många av hyresgästerna stod plötsligt med en oväntad kostnad. För en ensamstående kvinna med låg pension kan en oväntad kostnad på 200kr eller mer skapa oro.
Mimer har försökt kommunicera ’’missförståndet’’ genom en betald artikel på Vlt vilket är inte en informationskanal som alla våra hyresgäster har tillgång till. Vad som ska vara ett förtydligande skapade ännu mer förvirring hos hyresgästerna och många avstår att byta ut slita saker för att inte få en oväntad kostnad. Istället vänder man sig till släkt och vänner och står för kostnaderna själva. Det urholkar hela iden med allmännytta.
För oss i Vänsterpartiet är allmännytta en trygghet. Att underhålla och laga enklare fel ska vara en självklarhet utan dolda avgifter.
Det föranleder mig att ställa följande frågor:
– Ligger det ett politiskt beslut bakom Mimers förändring av inställning till kostnadsfritt service?
– Hur mycket pengar sparar Mimer på denna förändring?
– Tycker du att det är rimligt att man tar ut en avgift för att hjälpa en äldre ensamstående pensionär att byta lampa i kylen?
Skolan och förskolan har blivit en allt mer utsatt arbetsplats. Det kan vara allt från hotfulla föräldrar, enskilda elever som är hotfulla mot varandra och grupper av elever från en annan skola som hotar någon på skolan.
Trots att skolan och förskolan är mycket utsatta arbetsplatser, både för elever, barn och lärare, saknas det samordnande insatser i kommunen för att förbättra den fysiska säkerheten så att inte obehöriga kan ta sig in i lokalerna och hota de som arbetar eller befinner sig där. Ett exempel på detta är att under skoltid är det relativt vanligt att skolor får information om att någon elev på skolan är hotad av en grupp elever från en annan skola. Den informationen får man oftast via någon elev som läst om det på sociala media. Den hotande gruppen är på väg till skolan för att ”göra upp”. Då måste alla eleverna inrymma skolan snabbt och alla ytterdörrar låsas, samtidigt som polisen meddelas.
Finns det bara en entré till skolan eller förskola är det lätt att ha kontroll, men de flesta skolor och inte minst förskolor liknar rävgryt med många ytterdörrar och det är svårt, om ens möjligt, att snabbt manuellt låsa alla dörrar på kort tid. När inte nyckelpersoner är på plats som har tillgång till låsfunktioner och de koder som krävs är verksamheten illa ute. Här skulle det behövas en gemensam översyn över låssystemen på skolorna och förskolorna och en teknisk lösning som alla har tillgång till och som gör att man enkelt kan låsa alla dörrar samtidigt.
Till exempel; Samma tillgänglighet som tidigare skåp för brandlarm. Låsningen aktiveras av den enskilde medarbetarens ”blipp”/”tag” tillsammans med dennes kod som nu endast används för att låsa upp dörrar. Det finns säkert redan beprövade tekniska lösningar för detta omvända förfarande.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige att besluta:
att fastighetsnämnden i samråd berörda nämnder får i uppdrag att ta fram en låsfunktion som är tillgänglig för all personal i skolan och förskolan.
att fastighetsnämnden i samråd berörda nämnder skyndsamt installerar den framtagna låsfunktionen på samtliga kommunala skolor och förskolor i Västerås Anna Maria Romlid (V) Lars Nordin (V) Hawar Asaiesh (V) Shiar Mala Said (V) Vicktoria Bagi (V) Västerås 2020-10-15
Inrätta rum för stillhet, bön och reflektion oavsett världsåskådning på kommunens äldreboenden. Det föreslår Vänsterpartiet i en motion till kommunfullmäktige.
I äldreomsorgen har det av tradition funnits protestantiska ceremonier och kristna andaktsrum/kyrkorum på äldreboenden. Den kristna grunden är ofta förstärkt med kors och andra uppenbart kristna symboler.
– Samhället ser annorlunda ut idag. Det finns människor med andra trosuppfattningar och de som helt saknar tro. Att anpassa lokaler eller verksamheter för en specifik trosuppfattning blir exkluderande, säger Vicktoria Bagi (V), ledamot i kommunfullmäktige.
I en motion som Vänsterpartiet lämnar in till fullmäktige idag föreslås att de stilla rummen på kommunens äldreboenden ska vara tillgängliga, neutrala och välkomnande för alla, såväl boende som besökare. Olika trossamfund kan ha religiösa attribut eller tillbehör lättillgängliga i exempelvis skåp i lokalerna.
– Rummen är väldigt viktiga. Många äldre som närmar sig döden har ofta existentiella tankar och ett behov av att summera livet, säger Vicktoria Bagi (V).
Trosuppfattning är en diskrimineringsgrund enligt svensk lagstiftning. Utifrån ett rättighetsperspektiv borde det vara självklart att stadens äldreboenden ska kunna tillgodose de behov av andakt eller religiös/icke-religiös reflektion som människor har.
I äldreomsorgen har det av gammal tradition funnits protestantiska ceremonier och kristna andaktsrum/kyrkorum på äldreboenden även om det ser olika ut. Den kristna grunden är ofta förstärkt med kors och andra uppenbart kristna symboler.
Samhället ser annorlunda ut idag. Idag är Västerås befolkning protestantiskt kristna i allt mindre utsträckning. Dels finns människor med andra religiösa trosuppfattningar, dels de som helt saknar trosuppfattning. Att anpassa lokaler eller verksamheter för en specifik trosuppfattning blir exkluderande för många.
Att tillhandahålla andaktsrum eller stilla rum är även viktigt ur ett annat perspektiv. Många äldre som närmar sig döden har ofta existentiella tankar, ett behov av att summera livet. Även om man inte varit religiös eller troende innan i livet, blir religionen ett sätt att hantera de existentiella tankar som väcks till liv. Det är också viktigt att olika religiösa perspektiv ges utrymme i det personcentrerade arbetssättet för personer som har demenssjukdom.
Vi tycker att det är dags att göra andaktslokalerna på våra äldreboenden neutrala och välkomnande för alla. Vi vill skapa neutrala stilla rum där alla känner sig välkomna oavsett tro eller icke-tro. Olika trossamfund kan ha sina religiösa attribut eller tillbehör tillgängliga i till exempel skåp i lokalerna.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige att besluta:
att äldrenämnden får i uppdrag att inrätta rum för stillhet, bön och reflektion oavsett världsåskådning på kommunens äldreboenden. Anna Maria Romlid (V) Lars Nordin (V) Hawar Asaiesh (V) Shiar Mala Said (V) Vicktoria Bagi (V)
De allra flesta kvinnor får sin första mens i tonåren och har den under en stor del av livet. Mens har länge varit ett tabu som många gånger fyllts med skam. Men vi lever i en tid när det borde vara en självklarhet att frågan om kostnadsfria mensskydd i skolan finns med på den politiska dagordningen. Skottland har redan infört gratis mensskydd i skolan och det är hög tid att Västerås stad följer efter.
Det är både en klassfråga och en jämställdhetsfråga. Ingen ung tjej ska behöva missa skolan för att hon inte har råd med mensskydd och är orolig att mensen blöder igenom. Hur mycket mensskydd någon behöver under sin menstruation ser olika ut, liksom hur ofta mensen kommer. Men säkert är att unga tjejer och kvinnor som får mens måste bekosta det själva. Menstruation är biologiskt och inte något som flickor och kvinnor kan välja bort.
Vänsterpartiet är ett parti som står för ett jämlikt samhälle och motionen är en del i att bekämpa barnfattigdom. Det ska aldrig få vara en ekonomisk fråga för unga tjejer om de har eller inte har tillgång till mensskydd. Vi vill därför se kostnadsfria mensskydd på Västerås stads grund- och gymnasieskolor.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige att besluta:
attberörda nämnder utreder hur man kan erbjuda elever i grundskola och gymnasium kostnadsfri utdelning av mensskydd
Anna Maria Romlid (V) Lars Nordin (V) Hawar Asaiesh (V) Shiar Mala Said (V) Vicktoria Bagi (V)
Interpellation till Vicki Skure-Eriksson (C) förskolenämndens ordförande
Vad händer med likvärdigheten i förskolan?
Vi behöver en förskola av hög kvalité i Västerås för att stimulera barns lärande och utveckling så att de får en trygg grund för fortsatt lärande i grundskolan. Ett lärande som ska resultera i en plats på gymnasiet och för många, fortsatta högre studier.
I delårsrapport 2 per den 31 augusti 2020 för förskolenämnden redovisas att andelen förskollärare har sjunkit med en procentenhet sedan tidigare mätning 2018. Nivån är ungefär densamma som i våra jämförelsekommuner och i riket men skillnaderna är stora mellan förskolorna i staden.
Störst är bristen på utbildade förskollärare på förskolor i utsatta områden. Det är allvarligt då det är här de behövs allra mest. De rekryteringsinsatser som görs räcker uppenbarligen inte till för att få fler förskollärare till dessa förskolor. Det innebär att vi inte har en likvärdig förskola i Västerås där alla barn har samma möjligheter till lärande och utveckling.
Delårsrapporten pekar också på de utvecklingsarbeten som pågår för att prova och utveckla kompletterande kompetenser inom förskoleverksamheten. Det handlar exempelvis om att rekrytera socialpedagoger till utsatta områden och att prova en roll som assisterar och avlastar förskollärare och barnskötare så att de kan ägna sig åt utbildningsuppdraget.
Socialpedagoger som stöd i utsatta områden kan vara bra, men kan och får inte ersätta förskollärarna. Att tillsätta assistenter på förskolorna vore olyckligt då de inte får utföra arbete direkt i barngruppen. Då blir de inte heller en del av arbetslaget, vilket försvårar sammanhållning och kommunikation bland personalen på förskolan.
Det föranleder mig att ställa följande frågor:
– Hur ser tidsplanen ut för att öka andelen förskollärare i förskolor med ett tuffare uppdrag så att vi får en
likvärdig fördelning av förskollärare på förskolorna?
– Hur ser vi till att dom har möjlighet att leda arbetet i förskolan samtidigt som man kan vara närvarande
och aktiv i barngruppen?
– Hur ser resursfördelningen ut mellan förskolor i utsatta områden jämfört med övriga förskolor?
– Finns det en beredskap i nämnden för att kunna ta till ytterligare ännu ej prövade åtgärder för att rekrytera fler förskollärare och komma till rätta med den ojämlika fördelningen mellan förskolorna?
Författaren Patrik Lundbergs sommarprat gjorde ett starkt intryck på mig. Han ställde frågor som borde vara i centrum av samhällsdebatten. Varför har den förväntade livslängden ökat i alla grupper utom för lågutbildade kvinnor? Varför fick hans mamma det sämre när nästan alla andra i Sverige fick det bättre?
Nyligen presenterade Jämlikhetskommissionen sin 1 000-sidiga utredning ”En gemensam angelägenhet”. Där finns några av svaren, till exempel att den relativa fattigdomen i Sverige ökade från 7 till 15 procent mellan 1995 och 2017. Orsaken är skattepolitik som gynnat de som redan har och åtstramningar i välfärden som drabbat de som inte har.
Kanske var det därför utredningen försvann så snabbt från debatten. För regeringen och samarbetspartierna vill inte prata om klass. De vill inte prata om den ojämlika politik som har förts i Sverige de senaste decennierna och som de fortsätter driva.
Jämlikhetskommissionen skriver: “Jämlikhet har under lång tid fått stå tillbaka för andra politiska mål, men de snabba förändringar som ägt rum både i Sverige och i omvärlden motiverar en omprövning.”
I utredningen målas en dyster bild upp av ett land som inte längre har ambitioner att vara världsmästare i jämlikhet. Ökande klyftor, bostadsbrist, segregation och ett utbildningssystem som inte är likvärdigt. Globaliseringen spelar en viss roll men enligt utredarna är huvudorsaken politiska beslut som har fattats och politiska beslut som inte har fattats.
Skolan spelar en nyckelroll för ett rättvist samhälle. Liksom Vänsterpartiet drar Jämlikhetskommissionen slutsatsen att kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och det fria skolvalet har lett till stora kvalitetsskillnader mellan olika skolor och kommuner. Även i Västerås breder klassamhället ut sig. Genom Västerås stads välfärdsindikatorer har vi lokalpolitiker en god kännedom om inkomstskillnader, vilka bostadsområden där arbetslösheten är lägst, vilka bostadsområden där ohälsotalen är högst och så vidare. Extra bekymmersamt är att skillnaderna mellan våra stadsdelar är tämligen permanenta.
Det är dags för en u-sväng i politiken. Vi behöver göra upp med klassamhället, inte förstärka skillnaderna. Men det kräver att vi slutar upp med stora skattesänkningar för de rika och utökade Rut-bidrag.
På ett lokalt plan behöver vi stärka skolan så att alla barn har samma förutsättningar att klara målen. Vi behöver bygga fler hyresrätter som vanligt folk har råd med i områden med stor andel småhus, villor och bostadsrätter. Men framförallt behöver vi ett statligt skattesystem som vågar omfördela resurser efter behov.
En av årets största tragedierär att så många har avlidit på våra äldreboenden. Under coronakrisen har bristerna i äldreomsorgen blottlagts för alla. Vi får allt fler äldre i Sverige och allt färre som jobbar inom äldreomsorgen.
Under decennier har arbetsvillkoren inom äldreomsorgen försämrats. En verksamhet som präglas av otrygga anställningar, hårt belastad personal och privata vårdbolag som gör vinst på våra gemensamma skattepengar. Pengar som behövs i välfärden
I juli pekadeInspektionen för vård och omsorg, IVO, ut fyrtio kommuner som står för nästan sjuttio procent av alla dödsfall i Covid-19 på äldreboenden. På fyra boenden i Västmanland beskrivs läget som extra allvarligt. En anledning är den låga bemanningen och den stora andelen vikarier.
För ju fler personer den äldre träffar, desto större är smittrisken. I exempelvis hemtjänsten träffar äldre med insatser i genomsnitt 15 olika anställda under en tvåveckorsperiod, enligt Socialstyrelsen. Det är inte rimligt. Vi behöver minska andelen personal som den äldre möter i hemmet radikalt.
Det är självklart inte personalens fel att smittspridningen har varit så hög i äldreomsorgen. Har du en otrygg anställning och behöver varje arbetstimme tar det emot att sjukskriva sig. Den ekonomiska situationen gör att man inte vågar tacka nej till jobb.
Därutöver finns all anledning att vara kritisk till bristen på skyddsutrustning och på klara riktlinjer vad gäller användningen av utrustningen. Arbetsmiljöverkets sammanställningar av coronarelaterade arbetssjukdomar visar inte överraskande att listan med drabbade toppas av undersköterskor, sjukvårdsbiträden, hemvårdsbiträden och liknande yrken.
– Anställa mer personal i äldreomsorgen, både på boenden och i hemtjänsten.
– Möjliggöra för att en majoritet av personalen får ta del av Äldreomsorgslyftet, vilket innebär att man på halvtid kan läsa till undersköterska med bibehållen lön.
– Öka ekonomiska satsningar på statlig och kommunal nivå.
– Återkommunalisera hemtjänsten. LOV:en (lagen om valfrihet) som öppnar upp för ett stort antal privata aktörer är extremt kostnadsdrivande.
Nu hoppas vi att fler partier inser vikten av förbättringar i äldreomsorgen. Satsningarna kan inte vänta. Vi måste börja prioritera trygghet för de äldre och goda arbetsvillkor framför privata vinster, skattesänkningar och utökade RUT-bidrag.
