På tre ställen i Stockholm (Tjärhovsgatan, Hälsingegatan, Parmmätargatan) har barn fått vara med och bestämma hur gatan utanför deras skola ska se ut. Detta är ett resultat av ett arbete som Stockholms stad har inlett, där man tillsammans med barnen jobbar med Barnkonventionen och barns rättigheter.
Istället för att gatan endast är till för fordon och parkeringar har barnen fått fylla dem med rörelse, lek och fantasi.
Projektet är en pilot och ska utvärderas, men är en del av arbetet för att barn och ungas åsikter och tankar ska tas tillvara på i samhällsplaneringen.
Vänsterpartiet vill att Västerås ska ta inspiration från Stockholm och inleda ett projekt och låta barn och unga vara med och skapa framtidsgator.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige att besluta:
att berörda nämnder får i uppdrag att genomföra ett tidsbegränsat projekt som Stockholms framtidsgator, där barn och unga får vara delaktiga i att utforma hur gatan utanför deras skola skulle kunna se ut, samt
attprojektet utvärderas och mynnar ut i ett förslag med konkreta principer för att göra barn och unga mer delaktiga i utformningen av samhällsplaneringen.
Anna Maria Romlid Lars Nordin Hawar Asaiesh Shiar Mala Said Gabriella Howlden
”Stora risker för vården vid flygplatsnedläggning”, var en braskande rubrik i VLT den 11 januari till artikel och intervju med Barbro Larsson (C). Den artikeln har följts av ett antal debattartiklar med repliker på repliker. Men vad handlar det egentligen om?
Regionen har gjort en riskanalys om hur regionens verksamhet kan påverkas av en flygplatsnedläggning. Utredningen tar fasta på vilka risker som måste åtgärdas, alltså hur agera för att minimera riskerna som uppkommer.
Senast den 1 april återkommer regiondirektören med vad som kan göras från regionen utifrån givna förutsättningar. Utredningen redovisar fem delar, varav fyra måste åtgärdas.
– Minskad risk för att akutmottagningen behöver hantera en stor olycka.
Kopplat till att flygplatsen är tagen ur drift. Rent praktiskt innebär detta att regionen inte behöver agera på ett 10-tal haverilarm per år.
– Risk för att thoraxorgan som doneras i Västerås inte kan omhändertas.
Det rör sig om ett maximalt två transplantationer per år, där organen måste transplanteras inom fyra timmar. Detta skulle alltså eventuellt inte kunna ske i framtiden. Slutsatsen grundar sig på vilken ingång utredningen haft det vill säga vilka alternativa flygplatser man räknat med. De flygplatser som ingått i utredningen är Arlanda, Borlänge samt Örebro. Det är underligt att Kjula flygplats (Eskilstuna) ej varit med som ett alternativ då den flygplatsen ligger inom 40 minuter från Västerås. Den flygplatsen trafikeras redan i dag med ambulansflyg och finns med i ambitioner från staten att fortsätta finnas till. Det tar cirka 5–10 minuter från Västerås sjukhus till Hässlö och som nämnt ovan cirka 40 minuter till Kjula. Det innebär att det tar cirka 35 minuter längre tid än till Hässlö. Det är tveksamt om drygt en halvtimme skulle förhindra att en transplantation skulle kunna genomföras.
– Ökad risk för resursbrist avseende ambulanstransporter i länet.
Risk för att övriga ambulansuppdrag blir förlängda om transport av patienter i stället ska ske via närliggande flygplats. Om det är Arlanda, Borlänge och Örebro flygplats eller Kjula påverkar detta i hög grad.
– Det finns inte något alternativ då regionens helikopterplatta inte kan användas på grund av väderförhållandet.
Med nuvarandehelikopterlandningsplats stämmer det, en investering av engångskaraktär för att uppgradera till möjligheterna till instrumentflygning ska kanske ställas mot driftskostnader för regionen av flygplatsen över lång tid. Detta skulle också motverka resursbrist gällande ambulanstransporter
– Regionens sårbarhet vid krig och kriser ökar.
Regionen ingår i den krisberedskap som finns tillsammans med staten, i första hand företrädda av länsstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Att planera för hur beredskapen ska se ut är ett uppdrag som till mångt och mycket åvilar staten, givetvis ska vi ta vårt ansvar som region, men huvudansvaret vilar på staten.
Att det skulle vara Västerås unika läge som spelade roll vid den stora skogsbranden där flygplatsen var bas för brandbekämpningsplan, är tveksamt.
Det finns fler tveksamheter rörande flygplatsen, det lyfts fram den oerhörda betydelse som flygplatsen skulle ha för länets utveckling och företagandet. Från den sidan har det varit tyst, det enda företag som slåss för flygplatsen är den flygskola som till kraftigt subventionerad hyra har sin verksamhet där. För övrigt är det slående tyst. Inget av de stora företagen verkande i länet (ABB till exempel) har uttryckt att flygplatsen är nödvändig för deras verksamhet. Om flygplatsen skulle ha sådan betydelse för företagandet borde eventuell medfinansiering från näringslivet kunna diskuteras.
Miljöfrågan nämns, något förvånande, inte då centerpartiet säger sig vara ett miljöparti. Flygtrafik är inte klimatneutral och vi kan konstatera att det uppenbarligen inte spelar någon roll för centerpartiet.
Alla behöver hjälpa till under pandemin, men det offentliga har ett särskilt ansvar. Det ansvaret tar inte vårt kommunala bostadsbolag Mimer som vill se en hyreshöjning med 2,7 procent nästa år.
Liksom Hyresgästföreningen tycker Vänsterpartiet att det är orimligt att höja hyrorna mitt under en pågående pandemi. Många västeråsare har hamnat i en ekonomiskt tuff situation, inte minst de drygt 20 000 av oss som bor i en Mimerlägenhet. Vi som bor trångt, inte kan arbeta hemifrån eller tvingas trängas i kollektivtrafiken är dessutom särskilt drabbade under krisen eftersom vi utsätts för större smittorisk. Att få höjd hyra skulle bli ytterligare en börda.
Mimer för envist fram att hyresgästerna har klarat av att betala hyran under pandemin, vilket tolkas som att betalningsförmågan är god. Men förklaringen är att människor, i otrygga tider, prioriterar hyran medan andra räkningar staplas på hög. Det visar statistik hos Kronofogden och det vet alla som har behövt vända på varje krona.
I veckan strandade förhandlingarna mellan Mimer och Hyresgästföreningen och nu ska Hyresmarknadskommittén medla. Den politiska majoriteten (S, L, C och MP) har makten att stoppa de planerade hyreshöjningar, men väljer hög avkastning framför solidaritet och medmänsklighet. Hjärtlöst, tycker vi i Vänsterpartiet. Frys hyrorna under pandemin.
Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd Hawar Asaiesh (V), ersättare i kommunstyrelsen Vicktoria Bagi (V), ledamot i fullmäktige
Pressmeddelande den 15 december 2020 från Vänsterpartiet Västerås:
Frys hyrorna under pandemin, Mimer
Förhandlingarna mellan Mimer och Hyresgästföreningen har strandat. Det beskedet kom idag. Nu kräver Vänsterpartiet frysta hyror under pandemin.
Det kommunala bostadsbolaget Mimer står fast vid att höja hyrorna med 2,7 procent nästa år. Liksom Hyresgästföreningen tycker Vänsterpartiet att det är orimligt att höja hyrorna mitt under en pågående pandemi eftersom många har fått det tufft ekonomiskt.
– Alla behöver hjälpa till under pandemin, men det offentliga har ett särskilt ansvar. Det ansvaret tar inte Mimer, säger Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd.
Mimer har fört fram att deras drygt 20 000 hyresgäster har klarat av att betala hyran under krisen, vilket tolkas som att betalningsförmågan är god. Enligt Vänsterpartiet är förklaringen att människor, i otrygga tider, prioriterar hyran medan andra räkningar staplas på hög. Det visar också statistik hos Kronofogden.
– Det är inte raketvetenskap precis. Alla som har behövt vända på varje krona någon gång vet att hyran betalas först, säger Anna Maria Romlid.
Nu ska Hyresmarknadskommittén medla mellan Mimer och Hyresgästföreningen. Vänsterpartiet tycker att den politiska majoriteten borde sätta ner foten.
– S, L, C och MP har makten att stoppa de planerade hyreshöjningar, men väljer hög
avkastning framför solidaritet och medmänsklighet, säger Anna Maria Romlid.
Skultuna är på många sätt en mycket välfungerande och välskött del av kommunen med god kommunal service, bra bostäder, aktiva föreningar och butiker. Vi skulle dock vilja lyfta att delar av trafikplaneringen har vissa brister som i sig inte är särskilt svåra att åtgärda, men som skulle betyda mycket för tillgängligheten och tryggheten i trafiken. I ett litet samhälle som Skultuna är det möjligt för de allra flesta att gå eller cykla. Trots detta är det många som tar bilen korta sträckor och behöver samsas med gående och cyklister på många platser. Vi ser att det inte alltid är optimalt anpassat för barn och personer med rörelsehinder. En förbättrad trafiksituation för gående och cyklister skulle förhoppningsvis också leda till att fler lämnar bilen hemma vid resor inom tätorten.
Ett exempel på bekymmer är hur man kan ta sig över Västeråsvägen som skär genom samhället med tät och tung trafik. Idag går många av bussen på hållplatsen Katthedsvägen och försöker ta sig över den hårt trafikerade vägen utan övergångsställe. Vid förskolan Skogsgården finns ett övergångsställe men det svårt att få plats med cyklar på den korta och smala trottoaren som ansluter. Många som lämnar barn vid den förskolan eller Trankärrets förskola och sedan ska vidare till Tibbleskolan väljer den vägen. Tar man istället övergången med trafiklljuset så är det mycket svårt att hinna över om man inte är en frisk vuxen som går med raska steg. Små barn eller personer med svårigheter att gå har inte en chans att hinna över innan det slår över till rött.
Vidare finns det flera ställen där höga kantstenar gör det svårt att ta sig upp på trottoaren/cykelvägen. Särskilt viktigt är det att trafiksäkerheten är god runt skolorna och förskolorna. Tibbleskolan har en strid ström av bilar som varje morgon rör sig på samma ytor som barn på väg till fots och på cykel. Ett annat problem som uppstår är hur man på ett säkert och enkelt sätt ska ta sig till fotbollsplaner och ishockeyhall på cykel från olika håll. Där behövs en översyn då övergångstället över Västeråsvägen saknar anslutande cykelväg och vägen förbi biblioteket blockeras av bommar.
Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige att besluta:
att trafiksäkerheten i Skultuna ses över utifrån fotgängares och cyklisters perspektiv,
att man särskilt beaktar barn- och tillgänglighetsperspektiv, samt
att det görs i samråd med andra intressenter än kommunen i de fall andra är ansvariga för sträckan
Anna Maria Romlid (V)Hawar Asaiesh (V)Vicktoria Bagi (V)
Inför torsdagens budgetbeslut i kommunfullmäktige ser vi med oro på att klassklyftorna fortsätter att öka i Västerås. Det syns i kommunens statistik över inkomstskillnader och det märks i vår vardag. Vi bor inte i samma bostadsområden längre och barnen går inte tillsammans i skolan. Några få av oss behöver aldrig oroa sig för privatekonomin, betydligt fler måste vända på varje krona.
Coronakrisen har gjort skillnaderna ännu tydligare. De av oss som sitter i kassan, kör buss eller arbetar med äldre måste fortfarande vara på våra arbetsplatser i samma utsträckning som tidigare. Det är dessutom jobb där man har nära kontakt med många människor, med den risk det innebär. För många med otrygga anställningar har otryggheten blivit ännu större. Vissa har också förlorat sina arbeten.
Mot denna bakgrund presenterade den politiska majoriteten i Västerås (S, L, C och MP) sin tredje budget för några veckor sedan. Liksom tidigare år lyfte de fram ”satsningar” på skola, vård och omsorg. Vad de talade mindre om, även denna gång, är att de inte kompenserar nämnderna för pris- och löneökningar fullt ut. Det motsvarar en besparing på 80 miljoner kronor nästa år.
Förskolenämnden är ett tydligt exempel. Först får nämnden ett sparbeting på 18 miljoner kronor och sedan använder majoriteten ungefär hälften av den summan (9,2 miljoner kronor) för att göra ”satsningar” på förskolan. Men i själva verket ska alltså förskolenämnden spara 8,8 miljoner kronor nästa år.Därutöver lägger majoriteten en generell besparing på alla nämnder på ytterligare 80 miljoner kronor. Sammanlagt sparas 160 miljoner kronor. De ger med ena handen och tar tillbaka med andra handen. Att tala om satsningar tycker vi är ohederligt.
Dessa årliga smygbesparingar i kombination med högre krav från de styrande politikerna gör att stressen hela tiden ökar för människor som jobbar i välfärden. Det är ingen slump att vi lever i en tid av lärarprotester, förskoleuppror och undersköterskeuppror. Som medborgare märker vi de gradvisa besparingarna varje gång vi inser att välfärden har blivit sämre utan att kunna peka exakt när det hände. Eller nu, under coronakrisen, när bristerna inom äldreomsorgen blottläggs för alla.
Utöver generella besparingar väljer majoriteten att höja priset på bussen för barn över 7 år, ungdomar och äldre över 65 år. Från januari kommer en enkelbiljett att bli 7 kronor dyrare för dessa grupper som redan har det tufft ekonomiskt. En obegriplig prioritering som slår hårt mot en ensamstående förälder som har förlorat jobbet under pandemin.
I Vänsterpartiets budgetförslag för 2021, “För en rättvis framtid”, tar vi ett samlat grepp för att bekämpa ojämlikheten. Förskolan, skolresultaten, fritiden, familjens ekonomi, familjens situation och framtida jobbmöjligheter. Allting hänger ihop och med en offensiv politik utan smygbesparingar kan vi vända utvecklingen. Därför satsar vi brett på välfärden, på att fördela resurser efter behov och på tidiga förebyggande insatser.
Allra mest satsar vi på individ- och familjenämnden där strama budgetramar har ställt till det ordentligt. Det går inte att spara på människor som behöver stöd, särskilt inte under en samhällskris.
Skolan spelar en nyckelroll för att alla västeråsare ska få samma möjligheter. Därför satsar vi 76,4 miljoner kronor på skolan och 38 miljoner kronor på förskolan inklusive pris- och löneökningar. Ett statsbidrag möjliggör att äldreomsorgen får 59 miljoner kronor extra efter en uppräkning för priser och löner med 31,2 miljoner kronor.
På sista raden får alla kommunala nämnder mer pengar med vårt förslag, jämfört med majoritetens förslag. Nu behövs mer resurser, inte fler applåder. Vi finansierar våra satsningar med en skattehöjning på 35 öre och sänkta löner för heltidspolitiker, inte smygbesparingar och höjda avgifter i kollektivtrafiken.
Med Vänsterpartiets politik får vi starkare sociala skyddsnät och tryggare, bättre livsvillkor för alla västeråsare. Låt oss minska klassklyftorna, bygga ut välfärden och öka framtidstron.
Pressmeddelande den 25 november 2020 från Vänsterpartiet Västerås:
V: Inför gratis mensskydd på skolor
Elever på kommunens grund- och gymnasieskolor ska ha tillgång till kostnadsfria mensskydd. Det föreslår Vänsterpartiet i en motion till kommunfullmäktige.
Kostnadsfria mensskydd i skolan har diskuterats i flera kommuner och har redan införts i bland annat New York och Skottland. Det är både en klassfråga och en jämställdhetsfråga, skriver Vänsterpartiet i sin motion som är en del i att bekämpa barnfattigdom, enligt partiet.
– Ingen ung tjej ska behöva missa skolan för att hon inte har råd med mensskydd och är orolig att mensen blöder igenom, säger Hawar Asaiesh (V), ledamot i Västerås kommunfullmäktige.
Många unga har föräldrar som kan köpa mensskydd, men Vänsterpartiet framhåller att det ibland kan det kännas pinsamt att fråga föräldrarna och det kan bli en ganska stor utgift för den som lever på studiebidraget. För dem blir det en merkostnad för mensskydd, som till exempel bindor, tamponger, och menskopp som ofta överstiger 500 kronor om året.
– Hälften av Sveriges invånare har en livmoder. Men det finns fortfarande ett tabu kring mens, säger Hawar Asaiesh.
I ett första steg vill Vänsterpartiet att Västerås stads tjänstepersoner utreder hur man bäst kan erbjuda unga tjejer kostnadsfri utdelning av mensskydd på skolor.
Pressmeddelande den 13 november 2020 från Vänsterpartiet Västerås:
Budget för en rättvis framtid
Stora satsningar på skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten för att bekämpa ojämlikheten. Idag presenterar Vänsterpartiet sitt budgetförslag.
I år larmar kommunens förvaltningar på ett sätt som de inte har gjort tidigare. Skolan lyfter fram att elever med goda studieförutsättningar går på vissa skolor och att elever med sämre förutsättningar går på andra. Förskolan efterlyser en mer rättvis fördelning av resurserna. Socialtjänsten skriver att den strukturella ojämlikheten är en av orsakerna till att Västerås har mycket höga kostnader inom barn- och
ungdomsvård.
– Läget är mycket allvarligt. Orättvisorna håller på att bli permanenta i Västerås, säger Anna Maria
Romlid (V), oppositionsråd.
I Vänsterpartiets budgetförslag för 2021, “För en rättvis framtid”, väljer partiet en annan väg än den politiska majoriteten (S, L, C, MP) som inte kompenserar för pris- och löneökningar fullt ut, samt lägger ett generellt besparingskrav på nämnderna. Totalt en besparing på 160 miljoner kronor.
– Vänsterpartiet tar tar ett samlat grepp för att bekämpa ojämlikheten. Förskolan, skolresultaten, fritiden, familjens ekonomi, familjens situation och framtida jobbmöjligheter. Allting hänger ihop. Därför satsar vi brett på välfärden, på att fördela resurser efter behov och på tidiga förebyggande
insatser, säger Anna Maria Romlid.
Alla kommunala nämnder får mer pengar med Vänsterpartiets förslag, jämfört med majoritetens förslag. Exempelvis satsar Vänsterpartiet 40 miljoner kronor på Individ- och familjenämnden, 37 miljoner kronor på skolan och 10 miljoner kronor på förskolan efter en uppräkning för volym-, pris och löneökningar. Dessutom möjliggör ett statsbidrag att äldreomsorgen får 59 miljoner kronor extra
– De av oss som jobbar inom välfärden behöver mer resurser, inte fler applåder. De av oss som behöver stöd av samhället ska också få stöd. Det är dags för en u-sväng i politiken.
Att partiet kan tillföra resurser beror på att de vill höja skatten med 35 öre. Idag har Västerås lägre skatt än jämförelsebara kommuner, till exempel Eskilstuna, Örebro och Uppsala.
– Ännu en gång väljer majoriteten oförändrad skatt före en stärkt välfärd. De väljer ojämlikhet före
jämlikhet, säger Anna Maria Romlid.
Klassklyftorna fortsätter öka i Västerås. I Vänsterpartiets budgetförslag för 2021, “För en rättvis framtid”, tar vi ett samlat grepp för att bekämpa ojämlikheten. Förskolan, skolresultaten, fritiden, familjens ekonomi, familjens situation och framtida jobbmöjligheter. Allting hänger ihop. Därför satsar vi brett på välfärden, på att fördela resurser efter behov och på tidiga förebyggande insatser.
Alla kommunala nämnder får mer pengar med vårt förslag, jämfört med majoritetens (S, L, C, MP) förslag. Exempelvis satsar vi 40 miljoner kronor på Individ- och familjenämnden, 37 miljoner kronor på skolan och 10 miljoner kronor på förskolan efter en uppräkning för volym-, pris- och löneökningar. Dessutom möjliggör ett statsbidrag att äldreomsorgen får 59 miljoner kronor extra.
– De av oss som jobbar inom välfärden behöver mer resurser, inte fler applåder. De av oss som behöver stöd från samhället ska också få stöd. Det är dags för en u-sväng i politiken, säger Anna Maria Romlid (V), oppositionsråd.
Att vi kan tillföra resurser beror på att vi vill höja skatten med 35 öre. Västerås har betydligt lägre skatt än andra kommuner i vår storlek, till exempel Eskilstuna, Uppsala och Örebro.
– Majoriteten väljer oförändrad skatt före en stärkt välfärd. De väljer ojämlikhet före jämlikhet, säger Anna Maria Romlid.
I år larmar kommunens förvaltningar på ett sätt som de inte har gjort tidigare. Skolan lyfter fram att elever med goda studieförutsättningar går på vissa skolor och att elever med sämre förutsättningar går på andra. Förskolan efterlyser en mer rättvis fördelning av resurserna. Socialtjänsten skriver att den strukturella ojämlikheten är en av orsakerna till att Västerås har mycket höga kostnader inom barn- och ungdomsvård.
– Läget är mycket allvarligt. Orättvisorna håller på att bli permanenta i Västerås, säger Anna Maria Romlid.
Interpellation till byggnadsnämndens ordförande Monica Stolpe-Nordin (C)
Exploatering av produktiv jordbruksmark
Vår kommun växer så det knakar och det byggs som aldrig förr. Västerås landsbygd är en viktig del av kommunen. Där har vi våra kulturbygder, naturresurser och jordbruk. Att bostäder finns och byggs är viktigt för en levande landsbygd men det får inte bli på bekostnad av för evigt förlorad jordbruksmark.
En insikt som slagit Sverige och dess kommuner under den pågående pandemin är att vi relativt snabbt kan behöva förlita oss helt på våra egna jordbruk och vad som odlas där.
När all import kan behöva strypas pga stängda gränser så står vi här med den brukbara jord vi har förvaltat och den ska räcka till oss alla. Mycket kan odlas i växthus men till spannmål behövs produktiv jordbruksmark.
Klimatförändringens inverkan på jordbruket kräver nya odlingsmönster. Årstidernas karaktär förändras och det märks förstås hos jordbrukaren.
Det forskas på äldre spannmålsvarianter som kanske kan fungera bättre att odla i framtidens instabila väder eftersom de tål kyla och torka bättre. Men det behövs inte bara tåliga grödor utan även jordar att odla på både nu och i framtiden.
Kanske kommer vi att kunna odlingsförsörja oss själva med för oss nya exotiska sorters grödor nu när det blir varmare och varmare. Till det behövs modiga odlare och goda förutsättningar som tex brukbar jord.
Vi ökar ständigt i befolkningsmängd och fler och fler av oss väljer att äta växtbaserad vardagsmat. Det bästa måste ju vara att vi kan odla så mycket av framtidens mat själva, men till det behöver vi jord.
En kommun behöver ta ansvar och planera för både befolkningsökning, klimatförändringar och pandemier. Året 2020 lär oss att inte ta något för givet, varken hälsan, tillgången till toapapper eller livsmedel i butiken. Att tillgodose väsentliga samhällsintressen har fått en ny betydelse – vi kan rätt som det är bli utan vissa basvaror om det kniper.
Att vara aktsamma om brukbara jordar och ha evidensbaserade riktlinjer kring exploatering av jordbruksmark där framtidens alla problem och för all del positiva nytillskott hanteras ser jag och Vänsterpartiet som både investering och stöttning av framtida generationers jordbrukare.
Det föranleder mig att ställa följande frågor:
Vilka riktlinjer har Västerås kommun kring exploatering av produktiv jordbruksmark?
Vilka reservplaner har kommunen vid potentiell krishantering kring för lite mark att odla på?
Vilka riktlinjer finns det för kommunen att ombesörja
Västerås medborgare med grödor till kommunens inrättningar vid eventuell brist i riket?
Kan beslut om exploatering av produktiv jordbruksmark skjutas upp tills RSA ha gjort en analys efter 2020 års erfarenheter?
